Det jag tänker på direkt är orden "hen".  Kommer aldrig att använda det ordet och stör mig när jag läser det.

HEN!!  Avskyr det ordet!

Haha, så olika vi är. Jag tycker hen är ett ganska praktiskt ord och så slipper man skriva han/hon.😉

Själv tycker jag illa om bl.a. uttrycket "vi/de som har byggt upp landet" när man kommer till pengar och politik. Det exkluderar ju en massa människor i så fall som av någon eller några anledningar inte har kunnat arbeta och varit med i detta "byggandet".

Jag instämmer - avskyr ordet Hen.

Et uttryck  jag reagerar på är - tack vare och på grund av som ofta används fel., Tex tack vare olyckan kunde han inte arbeta.

Jag ogillar när man använder fraser fel. "Dra alla över en kant" är ett vanligt fel till exempel.

Jag har i drygt 30 år jobbat en del som textredigerare och för mig är särskrivningar det som min blick fastnar på som klister. Numera använder många rättstavningsprogram, men dessa är mycket dåliga eftersom de uppmanar till särskrift av sammansatta ord. Konsekvensen blir förstås att särskrivningarna bara ökar.

En del särskrivningar får stora konsekvenser för texten eftersom betydelsen kan helt förändras, en klassiker är ju "brun hårig sjuk sköterska", vilket inte låter så trevligt. Andra ger ju meningen en annan form. Om man exempelvis särskriver "pyjamasbyxor" till "pyjamas byxor", betyder det senare att någon med namnet Pyjama eller Pyjamas, äger byxorna ifråga.

Syftningsfel fastnar jag också på (här vill rättstavningssystemet att jag särskrivet "syftningsfel"). Ett exempel från verkligheten; "Schäferhund säljes, äter allt, älskar småbarn".

Andra störande skrivfel är när man blandar in engelska ändelser på annars svenska ord och uttryck. Inom min hobby, terrariedjur, finns massor av sådana exempel. Det är vanligt att man skriver "pytons" och "boas", men pyton heter detsamma både i singular och plural på svenska och boa heter boor i plural.

Sedan håller jag med flera andra om ordet "hen", det kommer aldrig in i mitt vokabulär. Jag håller också med Leifsdotra om felaktiga uttryck. Senast igår hörde jag nyhetsuppläsaren på TV säga "komma till bukt med", alltså en blandning av att "få bukt med" och att "komma tillrätta med". Begripligt om det hade varit en uppläsare som inte har svenska som modersmål, men det var det inte.

"Komma till bukt med" var ju roligt! 😃

För mig som är finsk faller sig hen väldigt naturligt eftersom finnarna har alltid haft "hän" och det kan vara både en kvinna eller man. I finska språket finns inte hon eller han utan det är alltid "hän". Vill man veta könet på den man talar om får man fråga helt enkelt. Och jag tycker det är smidigt att använda sig av hen då man inte vet könet på personen man talar om.

Finns säkert massor av ord och uttryck jag stör mig på, men är just nu för trött i huvudet för att komma på något. Så jag återkommer. 🙂

Visst finns det uttryck som jag retar mig på och andra som jag har svårt att vänja mig med. Jag har t ex svårt att vänja mig med det numera vanliga "spendera" som för mig handlar om att spendera (göra av med) pengar. Nu används det ofta om att "jag spenderade två timmar. .. " där skulle jag istället använt ordet tillbringat två timmar.

Håller med om att "hen" är ett idiotiskt ord, kommer aldrig att använda det. Särskrivning är också så fult och tröttsamt….

#6 Hörde också "komma till bukt med" på TV igår och reagerade som du. Väldigt mycket slarv med språket nuförtiden i massmedia, någon korrekturläsning verkar inte förekomma. 🤓

Kunskaper i rättstavning tycks bli alltmer sällsynta. Häromdagen läste jag om Flemmingsberg i en rubrik i SvD eller DN. Idag kan man läsa om "sporfiskarnas båt" i en rubrik i Expressen. Tycker väl att någon kunde kolla rubrikerna åtminstone före (inte innan!) publicering.

Även här i iFokus kan man finna det egendomliga uttrycket "i stort sätt". Man kan se något i stort, därför måste det vara ett e i ordet.

#9 Mina barn, den yngsta i nionde klass och den äldsta andra året på gymnasiet, har aldrig fått någon särskild undervisning inom ämnet "svenska" som har handlat om rättstavning och än mindre när det gäller att över huvud taget kunna skriva för hand. De skriver rena kråksparkar båda två. 

De kan ju inte signera ordentligt med en namnunderskrift till exempel, det blir en helt opersonlig textning, unik kanske, men det är på väg tillbaka till tumavtryck i mina ögon.

Ordet "fett". Då menar jag inte fett som i fet mat, utan när någon säger t.ex "det är fett bra", dvs det är väldigt bra.  Det låter så fel tycker jag 😃

#11 Ja tycker också det är ett märkligt uttryck och skulle aldrig använda det själv.

Jag retar mig också på allting som numera är "sjukt" bra eller dåligt. Ibland förstärker man det med "sinnesjukt" och då tycker jag det blir ett väldigt obehagligt ord med tanke på de som faktiskt lider av psykisk ohälsa.

Fruktansvärt bra tycker jag klingar illa.

Stör mig som sjutton på när folk blandar ihop risk och chans. Risken att vinna på lotto är inte så stor eller Hur stor är chansen att bli smittad om någon nyser nära en. Exempelvis.

#13 Ja, det där med risk och chans kan bli lite knepigt.

#13 Det där håller jag absolut med om. Jag har lite svårt med motsatsuttryck över huvud taget, vilket det där är exempel på. Att säga "hemskt gott" är ett annat sånt exempel.

Sedan har jag svårt för att språket "likriktas" så att orden förlorar sitt värde. Ett sånt ord är "hat". Numera säger många att de hatar allt möjligt, exempelvis kan man få höra - "jag hatar att bussen är sen". 

För mig är ordet hat mycket starkt och jag skulle aldrig använda det för något jag inte gillar. Dessutom känner jag att det är mer eller mindre omöjligt att hata döda ting. Hat är det starkaste ordet för avsky gentemot en annan människa, men för min del krävs det en Charles Manson eller Adolf Hitler för att ordet ska komma ifråga.

Hat är mycket starkare än avsky, avsky är starkare än motvilja och motvilja är i sin tur starkare än att ogilla starkt. Ogilla starkt är starkare än att bara ogilla.

Åh, får man gnälla av sig lite i denna tråd? Härligt!😈

Jag stör mig på när folk säger "kolla till". Antingen ska det vara att kolla (kortform för kontrollera) eller också heter det titta till. Det där uttrycket kolla till som många använder är en ihopblandning av två olika uttryck som blivit jättevanlig. Så stör jag mig på alla onödiga engelska ord och uttryck som yngre människor slänger sig med. 

Ibland stör jag mig på mig själv också; när jag faller in det där med engelska ord mitt i svenskan. Min mail är på engelska och ibland säger jag det engelska ordet för det är det jag ser framför mig på datorskärmen.🤦‍♂️😞🤔🤫

Sorgligt nog kan få barn och ungdomar idag skilja på de och dem. "Dem sprang bort." istället för De sprang bort. "Vi vill inte leka med de." istället för Vi vill inte leka med dem. 

Det är kanske jag som är en gammal stofil.🤓 Men det är så synd när svenska språket blir misshandlat och utarmat. Visst kan man säga "Dom" för det är vanligt talspråk. Jag tycker det är värre om man använder de och dem fel, än om man skriver dom när man känner sig osäker. Bäst vore om barnen fick lära sig rätt grammatik i skolans lågstadium, så att de gör rätt från början. Så svårt är det inte - inte för en infödd svensk med två svenskspråkiga föräldrar i alla fall.

Att språket utvecklas om moderniseras går jag med på, men varför krympa ordförrådet för yngre generationer genom att välja ett ord på engelska när det finns ett svenskt? Varför minska varianterna när det höjer läsbarheten i svenska texter? Mingla är ett ord jag går med på att använda, för det finns inget riktigt bra svenskt ord som beskriver den aktiviteten. Eller är det någon som vet ett ord eller ett uttryck som är motsvarigheten till mingla på svenska?

Ord jag inte gillar är "hen" och "hanses", liksom när ordet "typ" används i "fel" sammanhang, som när jag i ett radioprogram hörde uttrycket "typ 4-5 grader".

Särskrivningar och syftningsfel upplever jag också som väldigt störande.

"Språkpolis"(!) är ett uttryck jag inte är säker på om jag gillar eller inte…

#16:6: En före detta språklärare jag känner sade vid ett tillfälle "man bör inte använda utländska ord när det finns adekvat inhemsk vokabulär"😉.

#17 I dagens lättkränkta samhällsklimat är det ingen som kan ta en rättelse hur välmenad den än är. För 25 år sedan kunde jag få svaret "jaså är det så det är, tack det ska jag komma ihåg till nästa gång" när jag påpekade något språkligt tok. Idag får jag istället höra "spelar roll, du fattar vad jag menar, jävla språkpolis".

#18: jaa, det gäller att "vakta sin tunga" i vissa sammanhang…

Jag kan inte förstå varför man inte använder sig av "dom" när man ändå inte vet när de och dem ska användas.

#20 En del personer skriver endera de eller dem konsekvent hela tiden oavsett vad som är riktigt, som ett slags protest verkar det som. Min syrra gör så, skriver dem oavsett om det ska vara de eller dem. 

Jag har sett att det finns såna som väljer det alternativet på alla forum jag varit. Jag tycker det är konstigt och det är också irriterande att man inte väljer talspråkets "dom" om man nu inte känner av när det ska vara "de" och när det ska vara "dem".

Det verkar som om "dem" dominerar. Sällan man man ser någon som genomgående använder "de".

När man säger/skriver doftar om något som luktar illa. För mig är doft en vällukt. Det kan aldrig dofta illa enligt mig. Det kan lukta illa och stinka. Osa kan också användas när det luktar illa.

Man skulle ju aldrig säga att det stinker gott. För mig är det nästan lika fel att använda sig av ordet doft när man beskriver något som luktar illa.

#23 Instämmer med dig. Doft är något positivt.

Det är inte ett uttryck eller ord men jag har noterat att det blir vanligare och vanligare att i tal ofta säja "eehhh". Mitt i meningar medan man letar efter ord. En del gör det väääldigt mycket och jag orkar inte lyssna på en sådan person. Hörde en intervju på radion där tjejen hela hela tiden lade in "eehhh". Jag slutade lyssna….

#22 Ja, min syster gör så, skriver dem hela tiden och det ser så förbånkat knäppt ut.

Jag tycker också att doft är lika självklart positivt som att odör är negativt.

Det där med att sätta ljud på eftertanke kan vara riktigt enerverande, alltså att istället för att bara vara tyst en sekund medan man tänker på vad man ska svara så kommer det ett eeeeeh. Det finns bara ett språk i världen där det är meningen att man ska ljuda mellan orden och det är franska 😃

Uttrycket "enligt mig" är förhållandevis nytt och har att göra med samma typ av avpersonifierande tendens som när folk svarar "man gillar öl", istället för att säga "jag gillar öl". Där borde vara "tycker jag och inte "enligt mig". Enligt används vid källhänvisningar, exempelvis "enligt en forskningsrapport från …".

Min inställning varierar beroende på om det är talad svenska eller skriven. Jag reagerar inte alls lika ofta när folk talar på ett sätt som inte är språkligt korrekt. Huvudsaken är att jag förstår vad personen i fråga menar. Om det däremot är skriven svenska stör jag mig mycket oftare. 

Jag är väl inte guds bästa barn när det gäller språket själv heller.😊 

I mitt språkcentrum i hjärnan har jag olika språklådor. En låda är för vardagsspråk bland mina närmaste, kompisar och grannar. En annan låda är fylld med ord och uttryck som är yrkesmässig. 

Det finns lådor för flera olika yrken jag haft. Vårdbiträdet i mig hade vissa uttryck jag inte använde någon annan stans. Den kommunala och statliga tjänstemannen hade andra uttryck. Socionomen hade olika formuleringar och ord, beroende på var jag var. Som studerande i den akademiska världen använde jag ord som inte kompisar utan den skolningen inte skulle ha förstått så bra. Behandlingsassistenten hade sin yrkesjargong och ungdomskuratorn sin. 

Föräldern i mig använder ett visst sätt att prata på med mitt barn (har varierat mellan åldrarna sonen varit i så klart. Som barn till mina föräldrar aktiverade jag andra uttryck som ligger i den språklådan.

Jag är medveten om att språket förändras och utvecklas. Men man måste behärska ett sorts språk bra om man ska klara av kommunikationer med andra människor. Jag tror att en ömsesidig anpassning är nödvändig. Det är väl endast en sak jag kommer att vägra anpassa mig i till modern svenska; det intetsägande "hen". Jag tar mig tid att säga hon eller han och så skriver jag hon/han när jag inte kan eller vill bli könsspecifik i mitt uttryckssätt.

Slut på denna mininovell🤐