Ja, jag bor i Lund och upplever det som en lugn och trygg stad.

Ja, verkligen. Bor i ett samhälle utanför Lund, här är väldigt stillsamt.

Ja, bor i en väldigt lugn förort till stockholm

Ja, det gör jag.

Nybro - ja

Hyfsat i alla fall.
Kände mig mer trygg när vi hade vår stora hund som kunde skydda.

Ja. Jag flyttade från förra området eftersom där fanns många gäng som skapade en otrygg känsla. Eftersom jag inte kunde vara tyst när de störde så blev jag extra utsatt.

På nya området finns inte gängproblem så här känns det bra.

Nej, verkligen inte.

Jodå, ganska trygga. Det är väl bara när rapporter om björn i området kommer som vi blir lite mer försiktiga.  Tjyvjävlar och våldsverkare ger sig sällan ut i skogen i kolmörker. Här finns ingen belysning så långt ögat når bortsett från vår svaga gårdslampa.

Oj  har ni björn i faggorna ibland?

Jag känner mig trygg. Kanske är jag naivt godtrogen.

#10 Jodå det händer att Björn, varg och lodjur knallar över vårt område.

Jag har en gång som barn sett en lokatt på ganska nära håll i Ödsmål, norr om Stenungsund.

Jag visste inte ens det fanns lokatt men min farfar och jag satt tysta och han förklarade.

Jag bor i stan och hade möte med en räv precis vid mitt hus. Den gick fram till mig.  Ringde polis så den skulle få hjälp men eftersom den inte var aggressiv gjorde dom inget.

#13 Det där är nog mer vanligt än vad man tror. Jag har sett räv, hare, grävling och till och med rådjur mitt inne i Uppsala, slottsparken.

Relativt, reagerar ju om man möter en ny person nere i källaren som man inte känner igen men tyvärr i ett hus med 4 ingångar får man ju räkna med nya människor lite då och då.

Då känns det värre nere i själva Knalleland, där är ju så mycket folk hela tiden men värst är det väl på kvällarna efter att affärerna stängt, Då känns det otryggt med alla öppna ytor och brist på människor. Då blir det tvärtom!

#11. Så vad gör du om Björnen står utanför dörren?😮

#15 Jag tvivlar starkt på att det någonsin kan hända här. Sånt sker bara på platser där okunniga människor matat björnen så att den lärt sig att förknippa människor med mat. De gånger björn har visat sig i omgivningarna har den snabbt förflyttat sig undan platser där människor finns.

För några år sedan var det dock en "encounter" utanför Östervåla ungefär 7 km härifrån när en familj som var ute och plockade lingon mötte en björn på kanske 50 meters håll, björnen var förstås ute i samma ärende. Det var deras yngsta barn, en liten kille på fem-sex år som plötsligt utbrast -"där är en björn" och pekade på björnen.

Björnen var så upptagen med att äta bär, så den uppfattade inte att familjen var i närheten. Pappan i familjen är jägare och visste att instruera de sina på rätt sätt, hålla tyst och försiktigt backa tillbaka samma väg de kommit tills de nådde bilen.

#16. Tur lillkillen inte ville bjuda björnen på lingon a la "Mors lilla Olle!"

Själv bor jag på Lilla Essingen i Stockholm, här är väldigt lugnt och det känns tryggt att bo här. De enda djur jag träffar på är fiskmåsar, en och annan hund och grannens utekatt som ofta vill lifta med mig i hissen!

Jag bor ju i Göteborg och jag har träffat på många djur i stan fastän jag tillbringat mycket tid på landet.

Älg, räv, grävling, rådjur, igelkott och alla dessa harar.

Ja- och nej. 

Är van med bilbränder sedan några år och saker som "smäller". Men för 2 år sedan brände de nr vårt ena sophus och för ett par månader sedan tog de det andra som är nära oss. Det var fruktansvärt att vakna mitt i natten av bankande, skrikande och flammor som slog emot ytterdörren. Och folk överallt. Vad ska man ta med för materiellt? Min flickas lock, foton, dator…

För 2 v sedan brann det igen på gården bredvid. Förrådsbyggnaden och närmaste lägenhet (vi bor i radhus de flesta i området i trä. Brinner en, så brinner snart allt ner berättade brandkåren då vi saknar brandväggar & fasaden är röten på många och snustorr). Man sover inte på natten längre. Polisen gör inget, hyresbolaget inte heller. Vi har på frivillig basis fått dra ihop möten om nattvandring, brandövning m.m POSSUM-gruppen har inte ens varit hit, fast det finns massor av barn som är livrädda efter att fått ryckas upp i sömnen och klättrar ut på taket i chock. Och vuxna är livrädda och arga. Då vårt sophus brann, så kom polisen 5 timmar senare. Ingen securitas heller för att hålla bort folk. Vi har husvagnsparkering bredvid (sophusen står på parkering), hade de inte körts iväg samma dag så kunde gasolen exploderat och elden spridit sig till våra hus.

#20. Men fy så hemskt!😮 Har du ingen möjlighet att flytta till ett säkrare område?

Vi bor "mitt i skogen" och jag känner mig trygg här. På våren har vi en björn som verkar ha vårt område som genomfartsled. Vi ser spillning och spår någon dag, sedan är det lugnt till nästa vår. Vargarna är jag mer orolig för, fast hittills har vi inte haft påhälsning i fårhagen, de håller sig i norra kommundelarna mest. Tack o lov! Mörka höstkvällar när man är ute med hundarna kan man väl ibland fundera lite om hundarna börjar stirra och sniffa in mot skogen och man själv inte ser vad det är de fått vittring på….

Vi har bott här i 4 år på heltid och innan dess har vi haft stället som sommarställe i 9 år. Har aldrig råkat ut för ovälkommet människobesök. Vi har toppenbra grannar, vi har lite koll på varandra och vilka bilar som brukar röra sig i området. Ser vi eller nån granne nåt ovanligt/konstigt (som t ex när vi hade väldigt mycket bärplockare i området under längre period) så går djungeltrumman i och för sig, men inte för minsta lilla. Det är 8 hushåll  i vår del av byn, och vi hjälper varandra vid behov, min man plogar åt det äldre paret i huset närmast till exempel. De ställer upp med barnpassning när det behövs. Vi bor tillräckligt nära varandra för att finnas som hjälp för varandra, men ingen bor så nära att man ser till varandra genom skogen. Vi har skrikavstånd till våra närmaste grannar brukar jag säga, dvs när deras barnbarn är ute på gården och busar, eller när de kör åkgräsklipparen till exempel så hörs det till oss, men man har all chans att vara ifred från omgivningen om man vill det!

Nej jag känner mig inte trygghemma Jag känner mig tryggare i skolan där jag ändå blir psykiskt slagen av dom andra och trycks ner varje dag. Jag vågar inte ens titta genom fönstret

#23 Varför känner du dig så otrygg att du inte vågar titta ut?

Angående psykiska misshandeln så måste du prata med någon vuxen i skolan om det. Så får det inte och ska det inte gå till.

Idag var jag hos en vän på ett av de sämsta områdena i staden jag bor i. Bad om att bli mött vid bussen och att få följe till den när jag skulle hem. Där skulle jag aldrig bosätta mig. Vännen bor i utkanten var det är lite lugnare men längre in händer mycket skit.

#24 det finns delar av Gotland som är allt ifrån fridfull Det Finns ett område som är ganska stort och kallas gråbo, billiga lägenheter. Det för med sig att vissa som inte mår bra eller har det jobbigt eller så börjar gå andra vägar. Jag har vaknat ett flertal ggr av ett en kille stod utanför i vårträdgård med plank åt alla håll och bankade på mitt fönster. Jag har vaknat av poliser som kommer klättrandes på garage taket och jagar en Annan kille. Jag har vaknat av skällande shäfrar(hundras) i lokalen brevid. Jag har variet jagad av några andra killar/män…… Ett flertal bilbränder…. Typ det. Därför vågar jag alldtrig titta ut genom fönstret. Angående det andra så nej jag kan inte säga till. Dom gör inget åt det, det som händer är att jag bilr mer nedtryckt.

#21 Tyvärr inte. Är stök överallt. Bara att det cirkulerar.

Ja, här känner jag mig trygg. Vi bor i en liten by ca 40 km från Göteborg, jag kände mig trygg även när jag bodde på Hisingen i Göteborg.

Mycket trygg. Bor centralt i Malmö. Här är bra belysning i området, en större väg precis utanför och låst port in till trappuppgången. Dessutom bostadsrätt och bara lugna människor i trappen.

Där jag bodde innan var det mer stök, mycket pubar omkring som drog till sig allt möjligt folk och porten ut mot gatan var alltid olåst/trasig, så folk gick in på innergården för att festa o.dyl. Kände mig ändå trygg där också, men det känns ännu bättre där jag bor nu.

Vi hade inbrott i vårt hus för ca 10 år sedan. Det tar ca en sekund innan man förstår vad som har hänt när man öppnar dörren och ser allt utslängt på golvet.

Mitt i vintern hade de brutit upp altandörren som inte gick att stänga. Polisen hjälpte oss att böja till dörren hjälpligt. De tog smycken och kontanter.

Våra barn var så små att de inte förstod varför deras saker låg huller om buller.  Så de blev inte oroliga. mest trassel med försäkringsbolag etc.

Jag känner mig trots detta trygg. Jag låser inte ens bilen. Man kan inte gå runt och oroa sig för allt.

Känner mig trygg och har nog alltid känt mig trygg där jag bor, oavsett vart jag bor. Uppvuxen i ett s.k. "problemområde", men kände aldrig någonsin att jag var otrygg på något sätt där. Kanske beror det på att jag växt upp där och kände folket omkring.

Känns riktigt främmande för mig när jag hör andra som säger att de känner sig otrygga där de bor för att det är stökigt och bråkigt och så. Jag förstår om det är farliga kriminella gäng där allmänheten också kommer till skada eller om man har björn och andra stora djur omkring sig som man kanske måste vara på sin vakt inför. Men det känns ändå främmande och svårt att sätta sig in i känslan av otrygghet.
Men jag har nog alltid varit en ganska trygg person också. Jag är aldrig rädd för att vistas utomhus när det är mörkt, jag är aldrig rädd för att vistas i skogen, i princip aldrig rädd för folk omkring (undantaget är väl att jag är mer vaksam när det är onyktra/drogpåverkade personer i närheten) om vi nu pratar i rädsla man likställer med otrygghet.

Rädd har jag varit en enda gång när jag varit ute bland folk, och det var när jag blev vittne till ett rån mot en guldbutik, där jag stod precis utanför och såg de maskerade männen komma med vapen. Men det är ju en rätt extrem situation också, inget som hör till vardagligheterna att bevittna, om man säger så.

Jag kan förresten tillägga att i det området jag växte upp så var det bilbränder var och varannan vecka och storbråk i centrum mellan rivaliserande gäng osv. Jag blev aldrig rädd, utan snarare förbannad för att de förstörde så mycket. Blev rätt många samtal till polisen under perioder. Det var precis mot slutet av tiden jag bodde där som stenkastning mot bussar, polis och brandförsvar satte igång. Det var dock inte därför jag flyttade.

Alltså jag är helt trygg i mig själv här och det är nog min fru också: Mitt tidigare "ganska" har med barnen att göra. Som förälder upplever jag att jag alltid är lite orolig för dem när de är ute på stan själva, särskilt kvällstid.

Jag har bott i förorter både utanför Stockholm, Södertälje och Göteborg, men känt mig helt trygg. Det var bara en gång när jag under en tid bodde i Hallunda hos min farsa. Jag var 17 år tror jag och jag var först hem en dag och trött efter jobbet, så jag somnade på soffan i vardagsrummet.

Rätt som det var kände jag ett luftdrag över ryggslutet och satte mig upp för att jag trodde att det var min farsa eller hans nya fru som kommit hem, men det var det inte, för i hallen stod en man i trenchcoat, basketskor och keps. När han insåg att lägenheten inte var tom, stack han ut genom dörren och rusade nerför trapporna.

Vi bodde på sjunde våningen och jag hade lämnat dörren olåst eftersom jag väntade hem de andra. Jag insåg att jag aldrig skulle hinna ifatt mannen sömndrucken som jag var, så jag öppnade köksfönstret som vette mot gården på samma sida som porten, men ingen kom ut trots att jag stod så tills min farsa kom hem.

Husen har ingen bakdörr och ingen källare, så vem det än var, måste han ha gått in i en annan lägenhet. Då var jag lite uppskakad och drömde mardrömmar en tid efteråt.

Inne i en stad har jag bara bott i 8 månader och det kan jag säga utan omsvep, gjorde mig orolig och rädd, jag får aldrig ro i en stad. Mitt ute i skogen är jag trygg och lugn som en filbunke 🙂

#33 Oj, vad läskigt! Sånt där kan skrämma vettet ur vem som helst, det! Hade en period för ett tag sen där en granne ryckte i vår dörr ett par gånger under sena kvällar och nätter. Jag tror att det är grannen ovanför och att han var lite förvirrad och så när han var nyinflyttad. Men likväl blev jag helt skakis varje gång det hände, man väntar sig ju inte att någon hårt ska rycka i dörren när man är på väg i säng.. Det slutade iaf rätt fort, och jag är glad att jag alltid varit noga med att låsa dörren även när jag är hemma.

#34 Det där hände min sambo när vi i början av 80-talet bodde i Bergsjön utanför Göteborg. När jag åkte ill Värmland på älgjakt, var det någon som skrämde slag på min sambo varenda kväll under tiden jag var borta, genom att rycka och slamra med handtaget och dessutom ropa i brevinkastet. Så snart jag var hemma igen upphörde det, så det måste ha varit någon granne.

#33 Obehagligt.

Det här med att oroa sig för barnen känner jag igen.

Jag var känd hos sonens kompisar för att jag alltid ringde honom när han var ute. -Är det maaammma, kunde jag höra i bakgrunden😉 Nu hade han himla goa kompisar så det var aldrig några problem. Han svarade alltid också för att han visste att annars skulle jag ringa runt till de andra och det ville han ju inte.

Dessutom var det hos oss som alla kvartade när de missat anslutningsbussar. Spårvagnens nattrafik stannade precis där vi bodde. Det tyckte jag kändes tryggt och så visste de att de fick nattamat😃

Usch, så obehagligt med folk som skräms!

Nu måste jag berätta en historia som hände för många år sedan!

Vi var ett stort sällskap som var på fest i ett radhusområde, där alla husen såg likadana ut. Alla fick inte plats att bo hos värdparet, så några av oss fick bo hos grannar, som också var medbjudna på festen. Värdinnans ene bror, var mycket mörk och hade stort svart helskägg. Någon gång på småtimmarna var det någon som undrade vart brodern tagit vägen, eftersom ingen sett honom på ett tag, tog vi för givet att han gått till sängs hos sitt värdpar. Morgonen därpå vaknar brodern av att det står en familj och tittar på honom, där han ligger på bäddsoffan. Alla kliar sig i huvudet och undrar vad som pågår. Brodern hade gått o lagt sig i rätt radhus, men fel länga dvs två längor för nära, där festen pågick😃

#37 Haha, vilken upplevelse. Både för honom och familjen😃

#38 Ja, vi pratar ännu om detta, när vi träffas😃 Det som var lite kul, var ju att där han gick in, så var altandörren öppen och inredningen såg rätt lik ut som där han skulle ha sovit. Finns väl någon svensk tv-serie som utspelar sig i ett sånt radhusområde….?

Jag kan tillägga att staden där jag bodde är Södertälje och i den stan bor det nog ingen som känner sig 100% trygg och det har det inte gjort på 40 år tror jag.

#40 Är det lika illa i hela Södertälje? Jag trodde, att det var vissa områden som var otrygga.

#41 Visst finns det områden som är riktigt hemska, Ronna, Geneta och Lina till exempel, men nere i centrumdelarna är det inte kul heller, i alla fall inte på kvällarna