När jag slutade tro på tomten
Jag växte upp i 60-talets miljonprogram i ett höghus med ett litet berg utanför.
Min bror som är 13 år äldre än jag skulle vara tomte men det hade jag ingen aning om. Det var snö (tro det eller ej) och min bror hade gått ut och vi stod i fönstret och tittade när han kom över det lilla berget med säck och ljuslykta. Jättevackert. Jag hängde ut genom fönstret och var helt betagen.
Då slant tomten på berget och tappade både säck och lykta och tomten skrek "Jävlar" så det ekade och jag kände genast igen rösten på min bror😃 Det blev en lyckad julafton i alla fall och vi har länge skrattat åt det hela.
/Maria
👍😃
"Små stjärnor lyser också i mörkret"
Jag minns dagen med sorg. Dagen då mina kompisar på dagis skrattade åt mig och talade om att han inte finns. Påväg hem frågade jag mamma om dom hade ljugit för mig och hon bekräftade att han inte fanns på riktigt. Så ledsen jag blev.
Har aldrig trott på tomten. Tyckte mest det var obehagligt att man skulle låtsas tro på den där utklädde farbrorn.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
![[peter54]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag fick aldrig någon kontakt med tomtebegreppet alls när jag var barn. Vi hade aldrig tomte hemma och över huvud taget var julen mest ett nödvändigt ont för oss att klara av att ta sig igenom. Inte förrän jag blev vuxen och bestämde själv, kunde jag komma i närheten av att faktiskt "fira" jul, dock aldrig med någon tomte.
Våra egna barn har fått uppleva allt jag inte fick uppleva med jul, inklusive tomten, men de lurade snabbt ut vem som dolde sig bakom maskeringen. 🙂
Hehe ja jag kommer inte ihåg när jag slutade tro på tomten,
Jag har aldrig trott på tomten, utan visste hela tiden att det var någon som var utklädd. Dock förstod jag inte att det var pappa (som alltid skulle till garaget när julklapparna skulle delas ut!) som var tomten. Jag trodde det var någon som jobbade på HSB (vi bodde i HSB-lägenhet) som klätt ut sig och gick runt bland lägenheterna och delade ut klappar.
/Christina
Jag tror jag nog var 8-9 års åldern. Sedan ville nog familjen att jag skulle tro på den längre eftersom jag var minst. Men jag hade nog räknat ut tidigare varför alltid någon skulle iväg och köpa tidning samma tid vart år. Dock visste man att julklapparna skulle komma snart bara någon hade åkt för att köpa tidning.
JAg trodde på tomte länge. Mina föräldrar "hyrde" in grannar att komma in med säcken. Smart, annars är barn väldigt snabba att känna igen. Det kan vara de minsta detaljer som de upptäcker som ingen tänker på.
MIna barn trodde på tomten tills den äldsta var ungefär 6, men minstingen lyckades vi "lura" tills han var 7 :) Vet att han blev så besviken och ledsen, men han kom över det när han öppnade sina julklappar.
Att tro på tomten är ganska mysigt ändå :) Kanske skulle man börja igen :D
Jag kikade bakom masken när jag var 3. Hittade min äldre kusin och där tog den lögnen slut ;) Hann liksom aldrig sätta sig.
Minns inte när, men vi firade alltid jul med mina kusiner. Våra mammor gick ut för att leta efter tomten och en faster kom hem med tomten. När jag blev äldre såg jag på händerna att min mamma var tomten. Tomten skulle vi ha även sen ingen trodde på honom, då turades vi barn om att vara tomte.
Låt dagen idag bli din bästa hittills!
Vadå sluta tro på tomten?😮Det är klart att det finns en tomte och en massa mäniskor som klär ut sig för att likna honom!👍
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
#11 Håller med dig! 😉
Haha så fel det kan bli 😃 😎
Vänta bara tills min trolldryck börjat verka
Jag slutade tro på tomten när alla klasskompisar hela tiden sade att tomten inte fanns, att han bara var ett trick osv.. Lite ledsen blev man ju allt :/
R.I.P. Anton 💔
Starta ny diskussion