Eller varför inte infinitivmärket, ordet "att"? Nuförtiden är det mer eller mindre utrotat. De flesta säger exempelvis "kommer komma". Vad tusan är det för konstigt uttryck? Jag har alltid använt "att", så för mig är det "kommer att komma" som gäller.

Jag saknar ordet jäkt. Numera är alla så stressade😉

Dottern säger "ska göra" så där både det och jag borta

Minns ni när man kallade en inte alltför tjock dam-tröja för jumper?

En undran som mer handlar om grammatik än om orden i sig: Varför blandar så många ihop de och dem nu för tiden? De unga tycks ju lära sig båda uttrycken i skolan. Då borde de också få lära sig att skilja dem åt.🤔 Om man nu inte lär ut skillnaden längre, så tycker jag att det vore bättre att använda ordet dom istället för både de och dem. Visserligen är det språkutarmning; men jag tycker det är bättre att använda talspråk när man skriver än att blanda ihop ord så att meningarna blir helknasiga.

#4 Jag håller med.

älskog

nu är det direkt på,….. iaf i musikens värld.

 Jag tycker det som används  låter fult.

Jag gillar ordet äska. Vi brukar använda det hemma, jag och min man. Finns fler gamla ord som jag gillar men kommer inte på några fler just nu🙂

#4 Ja det där ser jag dagligen på många ställen i min roll som textredigerare. Även här på LK ser jag det varje dag.

Av någon anledning så tycks "dem" dominera över "de" tycker jag och har ingen aning om varför.

#9 Jag tror att det handlar om förväxling. De flesta uttalar båda orden som "dom" oavsett, men samtidigt "vet" de att det skrivs "dem" och då glöms "de" bort, både att det finns och framför allt när det ska användas.

Personligen förstår jag inte att man inte känner att "dem står där" inte är rätt.

#10 Ah, så kan det vara. Det låter logiskt.

Jag tycker också att det blir väldigt märkligt att läsa och hade föredragit om man istället skrev dom rätt och slätt.

Hehe ja håller med er.
Något som jag reagerar är alla dessa förkortningar ask lol osv. Tog lång tid innan jag förstod vad lol betydde
Men jag själv brukar förkorta och, Men de är för min egen del när jag skriver. Då skriver jag ett o och ett sträck under..

För att inte tala om alla särskrivningar. En sjuksköterska är inte detsamma som en sjuk sköterska. 😃

#13 Och vem vill handla i en butik som har kassa biträden?

Något jag saknar är konjunktiv, som tyvärr kommit ur bruk. I imperfekt (preteritum) finns vore kvar, och i presens leve. De används av många som inte alls vet om att det är konjunktiver.

Den som säger "leve brudparet" fortsätter högst sannolikt inte med "blive lyckliga". På samma sätt kan man inleda med "jag vore glad", utan att sedan fortsätta med "om jag vunne på lotten" eller "om jag finge en häst".

Mina ungar tycker att jag är en dinosaurie när jag säger "kautschuk" om suddgummi och "sincilera" om att pinka. De förundras över uttryck som "fnill, tjack, kulor, braxer, frunns, lira jota, hojja, spela ubba, lubba, krubba" med flera ord och uttryck som jag fortfarande använder från min egen uppväxt. Inte ens min fru vet vad hälften av de där betyder.

Jag kom att tänka på ett ord som inte är borta än, men det riskerar att försvinna. (Det finns fler ord som är "utrotningshotade" av samma anledning.) Och nu tänker jag klaga en stund. Kanske tycker yngre människor att jag är en gammal gnälltant som inte hänger med. Men det struntar jag i.

Ordet jag tänker på är rea (realisation). Det var länge sen jag såg en skylt med ordet rea på där de har utförsäljning. Det står SALE på skyltarna istället. Om jag vill gå på "sale" så åker jag till London eller en annan engelskspråkig stad.

Jag blir så 😡 på den utbredda anglifieringen av språket. Det fattas ibland ett ord i svenskan som engelskan träffar mitt i prick med, som t ex mingla. Då tycker jag att det är helt OK och på sin plats att använda ett engelskt ord, istället för att behöva beskriva vad man menar med många svenska. Men när det finns ett svenskt ord som är exakt rätt, varför ta till ett engelskt?

När man lyssnar på vissa samtal låter det som om de som pratar har svårt att bestämma sig för vilket av språken de ska använda eller som om de varken behärskar svenska eller engelska. Rena kökkenmöddingen, enligt min åsikt.

Nu har jag klagat klart.🤐

Kautschuk är de enda ord jag kan och det ordet kommer ifrån Quechuan som är ett språk indianerna använder i BrazilienDet är själva trädet "som gråter" som heter så. de andra orden har jag aldrig hört ens.

#18 Vill du ha en översättning då Cristine?

Fnill = en liten utstickande del på någonting, som en skinnflik på en sårkant till exempel.

Tjack = tjej, tjejer

Kulor = pengar (man kan också säga deg, klirr, bly, pynt)

Braxer = byxor

Frunns = kvinnor

Lira jota = spela fotboll

Hojja = cykla

Spela ubba = cykelkull med en ihoprullad tidning istället för boll som rullar hur långt som helst.

Lubba/lubbar = springa/springer

Krubba = äta

Slangord är ju väldigt olika beroende på var man befinner sig i vårt avlånga land. Jag kände igen alla ord i Peters lista utom "fnill". Men så bor vi på samma breddgrad också. Cristine bor i Medelpad, där även min mamma är född. Där säger man t ex inte godis. Det heter/hette (åtminstone på mammas tid) gotta. I Göteborg och även på andra ställen i sydvästra Sverige kallar de skolmatsalen för bamba. Det säger vi aldrig här i Stockholmstrakten, 

Apropå bamba - är det någon som stött på ordet matbespisning på sistone?

#20 Jag tror att bamba används i viss mån fortfarande i Göteborg. Ungarna vet i alla fall vad man talar om.

Jag har bott några år i Göteborg och känner till bamba. Vi hade ett uttryck för matbespisningen när jag var barn också, men jag minns inte ordet.

En del Stockholmsraggare hade för vana att kalla allt möjligt för "skorpa/skorpan" ända fram till tidigt 80-tal. Det kunde vara bilen, gaspedalen, bilsätet, tjejen, kängan man hade på gaspedalen och mycket mera. Då gällde att hänga med i sammanhanget så att man begrep vad skorpan betydde när det dök upp två, tre gånger i samma mening.

Jag kom på ett par ytterligare uttryck från barndomen:

Blåklocka = tiokronorssedel

Jonne =cykel

Jonna = att cykla

Limpa = flickvän

Zip = en klunk av något drickbart

Vagga = bil

Mässingsvagga = polisbil

Praling = brorsa

Jimma = att springa

Jag tycker det är jättekul med dialektala ord.

Ett bra ord som jag använder en del är "tyken" Jag tycker det är bra i sammanhanget när någon är så där lagom spydig.

#23 Det ordet samlar min tid i Götet 😉 Det var inte nådigt att komma ifrån 08-området, jag skulle mosas till varje pris vad jag än uttryckte.

#24 Haha, nej det kan jag tänka mig. Det har väl alltid varit en intern strid mellan Göteborgare och 08-or😃

Tack för översättningen Peter, när jag ser det så   där så kan jag känna igen  frunns

För här säger man fruntimmer en del äldre personer använder det ännu

och inte skulle jag velat bli kallad limpa..då hade jag nog lämnat knaset.

#19 "Tjack" lärde jag mig tack vare den svenska texten till Lambeth Walk i "Greven från gränden".

Greven från gränden

Min sambo, som är uppvuxen söder om söder och är så pass gammal att han kallar sig själv "fornminne", berättade att när de då för tiden pratade om tjejen, så sade de spraket.  Kunde passa mig som har rätt eldigt temperament. Blir jag riktigt arg så är jag som ett sprakande fyrverkeri.😉

Det fanns många olika namn för tjej då, de flesta mer eller mindre nedsättande med dagens mått mätt, men så tänkte ingen då. Många av benämningarna var ätbara, undrar varför det var så egentligen? Jag tänker på "böna, ärta, kex" med flera (kex med uttalat K, det funkade inte att säga kex med tje-ljud när man snackade om tjejer).

#29 Haha, ätbara tjejer. Det är kanske därför man säger "goding" också😃

Annars är ett gammalt ord för tjej (kanske Göteborgskt) tjinona.

På holländska har de ett uttryck som används om en snygg kille. Översatt till svenska betyder det läckerbit. Så det finns ätbara killar också.😃 Här hemma har vi Måns "Mums" Zelmerlöv.

#31 MZ = Sveriges yngsta farbror 😉

Jänta säger vi i dalarna till vardags. Jag har en jänta och en pojk t ex. 

Blåklocka här är ett blåöga = ett blåslaget öga (runt ögat). 

Mums Semmelröv… 😛