Jag lever faktiskt i stort sett i min dröm, i ett litet torp med målet satt mot självhushållning (det är ju vägen dit som är kul).

Att hålla mig vid liv och i hyfsat fysiskt skick åtminstone så länge att jag hinner med att se barnen bli vuxna och kanske skaffa egna familjer, det är min dröm. Mina förutsättningar att klara det är  väl inte alldeles lysande, de övriga personer som klarat längre än 25 år i dialysbehandling går att räkna på ena handens fingrar. 

Under tiden vill jag syssla med det jag gillar mest, vara i naturen, lyssna, titta på och fota fåglar och andra djur, skjuta pilbåge och slöjda grejerna till det, pyssla med mina egna djur, vara med familjen och kompisar och leva ifred. 🙂

Jag tycker att livet går ut på att ha roligt och att göra bra saker för andra och även för sig själv såklart. Hitta det som gör mig lycklig och försöka leva på ett sätt som jag känner mig nöjd med! Och att leva sitt liv som man själv trivs med och inte bry sig om så mycket vad andra tycker 🙂
Pratade lite om detta ämne med en kompis för ett tag sen och hon menade att livet är härligt men att hon känner så mycket krav på sig hur hon ska leva och vara osv. Själv upplever jag inte av dessa krav som så många känner och det är jag väldigt glad för! Sen min pappa dog så har jag omvärderat livet en del och tänker mer på vad som är viktigt för mig istället för vad man "ska" göra och tycka osv.

Jag tycker om Stig Johanssons lilla "dikt" 

Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att de var livet.

Jag försöker att leva i nuet och vad jag minns har jag alltid varit sådan.  Jag har nog aldrig känt några krav på mig.

Jag är nog också ganska anspråkslös.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med mitt liv förutom några delar jag vill radera.