Här är en som lider av Alzheimers-light!
Tror jag att det var…🤔

Jag har väldigt bra minne och vet om det. Någon kan nämna en sak och 1/2 år senare kan jag påminna de om vad de faktiskt sagt några månader tidigare. Inte allt förstås, men om  jag ex. får höra något kul/intressant/av extra värde brukar det kunna lagras i min lilla hjärnbank. :)

Hehe ja ibland Då är det alzheimers light,,,, som man brukar säga,

Uselt minne här. Alltid haft. Då jag bodde hos mormor runt 18-20 års ålder så sa hon att jag var mer dement än henne. Ja, och hon är inte dement idag heller. 

Minnet påverkas av omgivningen. Lever man under press, så försvinner förmågan att hålla mycket information.

Efter jag gick in i väggen är det ännu värre. Om någon avbryter mig då jag talar, så kommer jag aldrig tillbaka till vad jag pratade om. Även om mottagaren försöker berättade vad samtalsämnet handlade om. Har jag tur så kommer jag på det senare. Alltid varit en list-person med, men idag kommer jag inte ens ihåg att kolla på listorna. Kan inte läsa längre texter än vad som brukar här på forum. Kanske inte orkar läsa allas svar om de är långa, men frågan och svara själv. 

Aldrig glömt så många möten som de senaste åren med, men de inblandade vet om det och dömer mig inte. De skickar nya tider och påminnelser.

Jag har bra minne. Men visst kan jag glömma saker jag också, tex att jag kommer på att jag ska leta reda nåt på nätet och när jag sätter mig vid datorn så har jag glömt det för jag börjar med att kolla mailen så då glömt sen vad jag skulle söka efter, men generellt så är det bra.

Så här, Cris!  Minnet är hur bra som helst! Det är bara det att det är alldeles för kort.  Jag har bra bildminne, detaljminne och det sägs bero på min funktionsnedsättning (autistiska drag), men däremot har jag inget korttidsminne. Om det är något som jag vet att jag måste komma ihåg att göra är det bäst att göra det med en gång!

Jag tror att mitt minne i första hand styrs av intresse. Om jag är intresserad av något kommer jag oftast ihåg det bra, men när det är något som inte intresserar mig, glömmer jag det direkt. När frugan säger att då och då ska jag ha tjejmiddag, så kommer jag bara ihåg att hon har nämnt det, men tidpunkten har jag glömt innan jag gått ut ur köket. 😉

#7 Alldeles riktigt Peter! Om någonting är intressant kommer man lättare  ihåg det. Synd bara att de inte tar fasta på det hos eleverna som går i skolan!

Jag har dåligt minne och det är väldigt jobbigt.

Jag får ofta höra av andra att "så har jag också", "det där känner jag igen", precis som jag" och så vidare.

Jag vet att man säger så för att vara snäll och förstående men det handlar inte om att glömma namn på skådespelare, filmer, årtal eller andra småsaker.

Innan jag gick på julledighet så antecknade jag vissa privata saker som mina närmsta arbetskamrater skulle göra under jul bara för att jag inte ska verka för ointresserad. De vet att jag har dåligt minne men jag vill ändå hänga med så att säga.

Jag använder minnet i telefonen som jag har hängandes runt halsen och så postit lappar överallt. Det gäller bara att ha en återkommande rutin för att verkligen kolla av lapparna också.

Jag har varit på en minnesutredning och den var väl inte alldeles lysande men samtidigt kändes det bra att få bekräftat att det var som jag befarade. Det är mitt närminne som är kasst.

Ofta så säger man "Aha" när man minns men i mitt fall har jag aldrig registrerad det från början förklarade man för mig.

Därför är sådana här ställen som iFokus guld för mig för jag kan gå tillbaka i trådar för att kolla så att jag kan hänga med.

Jag spelar mycket spel, krypto, korsord och så läser jag en hel del bara för att bevara det som finns kvar😉

Jag är ganska glömsk, brukar dock ha en tendens att komma ihåg oviktiga saker men hjärnan verkar tycka att det är viktigt xD

Jag hade bra minne tills den där natten på intensiven 2009. Vet inte till hundra vad som hände men det märktes  direkt att minnet försämrats.

Läste på fb om en vän som hade 30/30 minne. Mindes allt i 30 sekunder och det som hände för 30 år sedan.  Känns igen! 😃

Jag har i regelväldigt bra minne. Dock har mitt minne blivit tillfälligt skadat eller hur jag jag ska uttrycka det. När min pappa dog i somras så tog minnet stryk, har märkt att jag glömmer vissa saker, men det börjar gå över så sakteliga. Är inga viktiga saker jag brukar glömma (hur jag nu kan veta det haha), det har mest rört sig om att vi kan ha sett en film förra veckan och sen har jag helt glömt bort det. Så var det inte förut. Men generellt så har jag bra detaljminne och sifferminne.

Jag har dåligt minne - så pass dåligt att jag undrar om det ligger något bakom det. Det är inte bara vanlig glömska, att jag är lite virrig. Jag vet inte ens var jag ska börja ärligt talat, nu har jag skrivit om det här arton gånger redan… 😛 Jag minns ingenting från min barndom. Vet att jag varit på ett par solsemestrar, men har inte ett enda minne av det. Jag tog studenten för fem år sedan och har endast miniglimtar kvar av den dagen. Jag kan inte minnas något alls från gymnasiet, vet väl på ett ungefär vilka lärare jag hade i några ämnen, men jag kan inte minnas en enda kurs till exempel. Vilket förstås påverkar/påverkat mig mycket i skolan. När man läser en kurs som bygger på något jag lärt mig tidigare, kan ämnet vara så pass borta att jag inte ens minns att jag ska ha lärt mig det någon gång…

Tyvärr räcker inte det Peter sa i #7, att man minns saker som man är intresserad av. I så fall hade jag nog fått minnas mycket mer…

Jag har dåligt långtidsminne. Händer att jag pratar med vänner och det visar sig att jag glömt bort personer, relationer och stora händelser helt. Det kan vara vänner jag umgåtts med en längre period som jag bara har glömt bort helt. Lite läskigt.

#14 Samma här… 😕

#15 lite konstigt att ha glömt personer från sin skolgång när man endast är 23 idag liksom.. Jätteskumt. Jag kommer ihåg resor och sånt som du nämner, vissa fragment gör att man kan se omgivningen i huvudet och så. Men helt plötsligt kan någon säga "kommer du ihåg när vi brukade göra det här" och det är heeelt blankt. Men jag kommer ju ihåg mycket annat så det känns för mig som att de sakerna bara aldrig hänt. Svårt att förklara.

För mig är det så vanligt att jag inte minns saker som andra försöker få mig att minnas, så jag antar att jag helt enkelt är van vid att större delen av mitt liv är helt blankt 😃 De väldigt få saker jag faktiskt minns är bara väldigt små fragment och bildminnen av ställen. Oftast kopplade till bilder som finns kvar.

Jag kommer ihåg, och känner igen skolkamrater. Men usch så gamla och skröpliga  de har blivit!  😉

Jag brukar säga "blanda inte ihop mig med pensionärerna<" he he

Svar: Inte vad jag minns. 👍

Mitt minne är katastrofalt. Beror på att hjärnan bombarderas med smärtsignaler, ibland mer och ibland mindre. Har jag mer, så kan jag glömma vilket glas jag ställde på diskbänken, efter det jag tagit ut nåt drickbart från kylen.

Annars instämmer jag i 30/30 fast i mitt fall så är det nog mer 20/20.

Har märkt att när jag och andra inblandade pratar om gamla minnen (äldre än min smärtproblematik) så har jag ofta bättre minne än de inblandade 😮

Jag brukar säga att jag tar bussen till bilbesiktningen, för disträ är bara förnamnet.