Det skulle aldrig tillåtas några mobbare hos oss. Det skulle tas ur direkt eller så finge den sluta sin anställning.

Du har tur för jag har läst om arbetsplatser här som jag aldrig skulle sätta min fot på, men det beror ju på ledningen!

#2 Ja visst har ledningen ett övergripande ansvar, men vi är vuxna människor vi anställda och vi alla måste ta vårt ansvar och bete oss så som vi vill bli behandlade själva. Och ser vi och märker att någon blir illa behandlad så tycker jag det är vars och ens j_ _ _ a skyldighet att visa civilkurrage och aggera.

Jag blir så ARG när jag läser om hur vuxet folk beter sig mor varandra och andra vänder bort blicken och låtsas att de varke ser eller hör.😡

Jag tycker det är värre med dem som låtsas som ingenting än själva mobbaren, eller de fega småmobbarna som går i mobbarens ledband

Jag har bra arbetskamrater,,, Vi är en bra och stark grupp vi tar itu pratar med varandra när det behövs rensar ut,,,

Jag har jobbat på många ställen och det har aldrig varit några större problem. Tjafs har vi oftast tagit tag i med en gång så att det inte vuxit till stora problem.

Just nu har jag inga arbetskamrater. Men på min förra arbetsplats så var det bedrövligt. Vi var sju som arbetade på avdelningen var av tre av oss var månadsvikarier. Två av de fastanställda var enormt otrevliga mot oss och de andra valde att inte göra något. är vi försökte prata med chefen så sa hon bara att hon visste om problemet, att de alltid var sådana mot vikarier och att hon inte kunde göra något. När vi pratade med facket så sa de att de skulle prata med chefen, som inte gjorde något. 

Efter att ha jobbat där i tre år var jag fortfarande inte värd något i deras ögon. De var aldrig öppet elaka men man fick veta att ens åsikter inte räknades, att det inte var någon idé att komma med idéer eller liknande, de kunde slänga nybakat bröd för att demonstrera att det inte var önskvärt beteende att baka bröd för man skulle hellre städa eller stryka tvätt. 

Till slut så pallade jag inte längre. När jag började visa fysiska symptom på utmattning och stress så hotade mi mamma med att gå till min chef. Då fick jag upp ögonen för hur illa det verkligen var och sa upp mig. Bästa beslutet jag har fattat i mitt liv. Då var så slut körd att jag knappt hade några vänner kvar för jag orkade inte med ett socialt liv, jag hade magkatarr och mina stresshormoner hade slagit ut större delen av mina normala hormoner vilket i längden ledde till ett blodvärde på 68 och jag hade inte sovit en hel natt på nästan ett år. 

Jag spenderade en månad hos mamma för att återhämta mig och komma i balans. 

Så just nu är det skönt att jobba ensam 😃

Där jag jobbade senast hade jag världens underbaraste arbetskollega! Jobbade 6 månader som vikarie och vi hade så roligt.. vi slutade samma dag, hon gick i pension och jag slutade helt och hållet och jag ville nästan gråta när hon gick! Jag blir helt sentimental när jag tänker på den tiden.. all vårt gnäll om hur ont kroppen gjorde när dagen var slut (arbetade som lokalvårdare), hur långt det var till kaffemaskinen osv. Det gjorde det tunga jobbet lite bättre, att få gnälla av sig lite och skratta :) Löste korsord på lunchrasterna och bara hade det väldigt trevligt! Hoppas jag får bra stämning på mitt nästa arbete, när det nu sker :)

Som vikarie på förskolor så jobbar man ju med många olika, så svårt att säga.

Men de på sommarjobbet är toppenbra 🙂

En gång för länge sedan så har jag varit med om att bli anklagad för mobbing. Inte jag som person utan hela personalen på avdelningen där jag jobbade.

Det togs tag i direkt som anklagelsen kom och det blev enskilda samtal och gruppsamtal och jag tyckte att man gjorde allt man kunde.

Det var en anställd som anklagade vår avdelning för mobbing och det kom som en total överraskning då vi försökt på alla sätt att få med denne i gruppen. 

Det visade sig sedan att hen haft en lång historia med olika arbetsplatser där samtliga var anklagade för att ha mobbat hen.

Alla upplevde det som väldigt obehagligt.

..med lite distans, kan jag se tillbaka på olika arbetsplatser
några med väldigt trevliga arbetskamrater, där jobbet iofs
kunde vara "tungt" men det gick lätt tillsammans
 och framförallt ett ställe, där stämningen var hård, men inte speciellt hjärtlig
bla. pga en feg, mentalt frånvarande chef/förhen (som bara lyfte lön)
 där var de flesta mest ..mot-arbetare
Där fattar jag nu inte, hur jag kunde stanna ..så länge,
idag skulle jag inte stannat en vecka på ett sådant ställe!

idag är jag min egen, har kunder/leverantörer som ..kollegor,
jag behöver vara affärsmässig, men vill helst ha ett *samarbete*
än ren buissnis

jag har så låga fasta kostnader, att jag kan välja lite ..
 för att kunna välja bort, välja till ett jobb där man trivs
 är värt väldigt mycket
då är hög lön/status jobb ganska ointressant.

   penke

Inga mobbare här hos mig. Fast det kanske inte är så konstigt.

Det är ju liksom bara jag och Bonden… haha.

Skönt att slippa i allafall :-)

Kram

Bondmoran

www.bondmoran.nu

Det Kostade inte ett dugg att släppa ett bubblande skratt  när jag läste om rytten  fru Bond…moran!

Tack för det!

Hahaha, fyndigt hörru ;-)

Och varsågod, det bjuder jag på helt gratis. Bonden garvade rätt gött han med… suck ;-)

Kram

Bondmoran

www.bondmoran.nu

Jag har bra arbetskamrater. Några av dem träffar jag lite mer "privat" - vi jobbar i samma arbetslag och har planeringsdagar tillsammans och så brukar vi gå ut på lite after work tillsammans.

Ja, på min arbetsplats finns en mobbare och det är jag som är utsatt, mår jättedåligt och funderar på att säga upp mig. Ångest av att gå till jobbet.

#16 Om inte ledningen agerar så tycker jag att du ska tala med facket! Håller tummarna att det ska bli bra!

Jag ser att jag bytt arbetsplats ytterligare en gång sedan denna tråden skapades och jag upplever stämningen som god på mitt nya jobb.

Ja, får nog göra det. Hennes senaste var vid lunchen idag när hon tog kaffe och hällde upp till alla utom mig med orden "Det är väl ingen mer som ska ha" och ställde tillbaka den i bryggaren, sen är det utfrysning från hennes sida, tilltalar jag henne svarar hon inte, vänder sig bort och börjar prata med någon annan, hon står och skrattar och skojar med de andra men när jag kommer så blir hon tyst mm, hälsar på alla andra utom mig, otrevlig attityd och ton när hon någon gång tilltalar mig, ändrar på schema för att slippa jobba med mig.  Sa på ett möte att hon avskyr mig, chefen var där men hon sa inget om det till henne utan hon och vår gruppledare började prata om hur duktig hon är, hur hon ställer upp och hur underbar hon är egentligen, kändes som ett slag i ansiktet.  Det är mycket man inte kan ta på men jag känner stämningen som är obehaglig, hon får mig att må dåligt, bli osäker och ledsen.

Jag har inte varit anställd på snart 30 år, men vad jag minns från mina arbetsplatser var det aldrig något problem med mobbning på någon av dem. Jag vet inte om det kan ha betydelse, men jag har alltid haft jobb där alla har varit likvärdiga och det har inte funnits någon prestige mellan de anställda.

#19 Sådant ska du inte tillåta, jag tycker du ska göra som Gunilla säger.

Ja, jag får nog koppla in facket, för vår gruppledare har tagit parti för mobbaren och ger mig skulden. Anledningen är att jag när någon behandlar mig illa, kränker mig och är otrevlig blir osäker, låg och drar mig undan och blir tyst och måste jag väl förstå att mobbaren tror att jag är sur. De sa åt mig att söka psykolog för det är ju något fel på mig som beter mig så där för det är minsann inget personlighetsdrag utan ett inlärt beteende. Ok, då vet jag deras syn på saken, är man inte så tuff och duktig på att försvara sig så får man skylla sig själv.

Nu har jag varit sjukskriven ett par år och lämnat mitt jobb. Men innan jobbade jag på ett café där vi hade rehab-platser där vi tog emot psykiskt svaga och vi anställda bestod av det med. Vart mycket friktioner, men vi tog tag i det varje styrelsemöte på onsdagar. Och vår värdegrund gick ut på att alla är värda lika och alla arbetar efter sin förmåga.