Detta är övnings- och inskjutningsbuttarna. Här kan man få ut ända upp till 90 meter om man så önskar.

Klubbens kasttavla för tomahawker börjar bli lite ankommen, men än funkar den. Tavlan är tillverkad av 30 cm långa 10x10 cm reglar som spänts ihop med gängstång i en ram. Man kastar på kortändarna och det fungerar riktigt bra.

Mats hade sin hund med sig, hon heter Hera och är en grekisk stövare. Mindre än våra mer vanliga stövarraser, men man ser ändå direkt att det är en stövare. Hon har ett kylhalsband på sig som fungerar såpass bra att hon kan ligga så här mitt i solen utan att ens flämta, åtminstone en stund

I det oklippta gräset i kanten av den öppna platån hittade vad jag tror är backnejlika. Såna har vi inte hemma.

Genom en glänta inifrån skogen ser man ut på platån och en av de sittbänkar klubben har placerat ut. Området frekventeras av både hund- och hästfolk, så de här bänkarna brukas av många fler än bara bågskyttar.

Jag hade inte kameran med mig ut på banan när vi sköt, det blir för mycket att bära, men målfigurerna är av tre olika slag. Dels är det "buttar" av det slag som på bilden av övningsbuttarna här ovan. De består av travad och hårt packad wellpapp i en ram som spänns ihop med gängstång och förses med snedtak med takpapp som skydd mot regn och snö.

Dels är det tvådimensionella djurfigurer i naturlig storlek av jaktbart vilt tillverkade av plywood. Djurets siluett sågas ut med sticksåg och ett hål för träffområdet sågas ur. Där monteras en passande bit skummaterial av en typ som kallas ethafoam. När man skjuter en pil i det materialet och sedan drar ur pilen så "läker" hålet ihop En wellpappbit passas in i hålet i plywoodfiguren så att ytan blir i samma nivå över hela figuren och sist målas den med plakatfärg.

Detta är en dovkalv. Figuren är ursprungligen ritad av mig, men det är inte jag som har sågat och den som sågat har inte haft rätt blick för hur vilt ser ut, så den har blivit alltför klumpig och grov. Därför har jag ritat på den för att den som sågar ska kunna rätta till den.

Hålet för träffområdet är enormt stort och så ser inte ett träffområde ut, det ska bara omfatta hjärta och lungor. Anledningen till att man gör sådana stora hål är för att det ska finnas lite "vingelmån" för skyttarna, pilen går ibland sönder om man träffar i plywood. Jag brukar rita in träffområdet när figuren är helt klar, Då använder jag en mycket tunn tuschpenna som gör att det inte går att se den ritade ringen från skjutplatsen.

När figurerna är färdiga kan de se ut som den här brunbjörnen …

… eller det här vildsvinet. Målningen kan se lite konstig ut på nära håll, för skarp, men på 25-30 meter ser man inte det utan djuren ser ganska naturliga ut.

Den tredje typen av målfigur är gjutna tredimensionella djur. De gjuts i polyuretanskum och målas. Det finns mycket stora 3D-figurer som wapitihjort och bison, men det är bara stora klubbar som har råd att köpa dem, de kan kosta ända upp till 4000 kr.

Plasten i figurerna är känslig för UV-ljus, så de figurerna bärs ut inför tävlingar och sedan bärs de in igen. Det händer ofta att människor som är jaktmotståndare slår sönder våra 3D-figurer, så det är också en anledning att aldrig lämna figurerna ute ens över en natt. De är naturtrogna och det händer ibland att exempelvis levande kronhjortar sparkar sönder kronhjortsfigurer.

Jag har en gammal grävlingfigur som jag har lagat upp och målat om.

Roligt att läsa och fina bilder Peter!

Jättespännande att läsa.

Grävlingen ser ju verkligen ut som en grävling😉

Vet i sjutton om jag hade vågat mig på att sätta mig på en bänk där….Hoppas alla har god syn😃

#10 Tack Cristine 🙂

#11 Maria, det är inte den minsta risk. Det är långt till det första målet från bänken och inga skjutriktningar pekar mot platån och klubbstugan. Säkerhetstänket är mycket viktigt och det ska alltid finnas naturligt pilfång bakom målet och skjutriktningen får aldrig vändas mot stigar i skogen eller annat där folk kan befinna sig.

Jag har varit ansluten till bågskytteklubbar sedan 1971 och jag har aldrig varit med om att någon sådan olycka skett. De olyckor som sker drabbar oftast den egna utrustningen, folk smäller igen bildörren med bågen emellan eller sätter sig på sina pilar 😃

#12 Att sätta sig på en pil låter inget vidare😉

#13 De kan ha lagt ifrån sig kogret på en stol och glömt det innan de sätter sig så att pilarna blir krokiga.

#14 Åh fy😃

Tack för trevliga bilder och intressant text!! Också jag tycker att grävlingen ser mycket äkta ut där den smyger fram.

Det bästa med "limpan" är att den är såpass tung att den inte behöver fästas alls när man ställer ut den för att skjuta. Alla andra figurer måste förankras ordentligt. De tvådimesionella siluettfigurerna brukar fästas i störar som man slår ner i backen, medan de större 3D-målen har rör ingjutna i benen som placeras över grova armeringsjärn som först slås ner i marken.

Den här målfiguren (hur är det med artkännedomen här, vet ni vad detta är för djur?) fick jag på min 50-årsdag av kompisarna och den hänger med än, men jag har köpt ett nytt träffområde och bytt det en gång.

När jag plockar ut den för att skjuta lite pil med barnen, brukar vi bara luta den så här mot äppelträdet, men ska vi göra n liten bana så använder jag armeringsjärnen och färster den med.

Det var fin skyttebana ni har, själv övar vi bara på gården (på ställen där man skulle se folk om nån mot förmodan skulle komma såklart) och tavlan är några gamla trasmattor med prickar ditsatta (som man siktar på).

Men det funkar i alla fall.