Jag kan tänka mig att det är skönt att semestra utan barn, och då särskilt mindre barn som inte klarar sig själva så att säga. Få lite lugn och ro och slippa barnansvaret ett tag! Nu har jag inga barn så jag kan bara gissa att det är så 🙂

Jag tycker inte om idén att lämna barnen utanför så länge de är barn. När de blir uppåt 17-18 kanske de har andra önskemål, men annars gillar jag det inte. Nu är våra barn 12 och 14 i år och då räcker det om de får åka på semester med en förälder, den som står för kosingen förstås 😉

Nej, jag skojar, men jag behöver inte följa med nu längre på den veckosemester vi brukat åka på varje sommar tillsammans med frugans bästa kompis och hennes familj, eftersom det är svårt för mig att få gästdialys och för att minst tre dagar försvinner för mig av semesterveckan ändå på dialysen.

Det blir ändå inte mycket semester för min del. Vi har diskuterat detta med barnen och de tycker att det är helt okej att jag stannar hemma.

#2 Låter klokt, utifrån att tala med barnen och den situation som är.

När det gäller små barn skulle jag själv ha svårt att vara utan barnen. Att åka ifrån en tvååring för att festa med kompisarna skulle jag inte kunna njuta av. Jag skulle längta efter mina barn. Jag är väl kanske konstig men när de var små räckte det att lämna bort dem den stund det tog att klippa håret eller storhandla så var det roligt att träffa dem igen.

Jag skulle inte vilja lämna mitt barn då det var under 10 år. Nu då han är 15 år, så kan jag lämna honom en helg. Fast han har ju ingen att vara hos och ensam en hel natt känner jag mig inte bekväm med även om han klarar det galant. 

Har nog bara lämnat honom för en lång-resa två ggr. Fyra dagar i Skåne (70 mil bort) för en vän behövde stöd. Och en operation för min del 22 mil bort - över natten. 

Vi har alltid gjort saker tillsammans, så jag saknar ingen egen-tid på så sätt som en semester innebär. Vi mår dåligt ifrån varandra en längre tid.

#3 Men det tycker jag låter som ett väldigt gott tecken, att längta efter barnen även efter bara en kort stunds bortavaro!

Jag har svårt för att förstå att man som familj vill ha semester på egen hand?  Det är ju så kort tid man har med sina barn så det gäller att ta vara på den kan jag tycka…

När min man arbetade utomlands så åkte sonen och jag själva ibland men annars så var vi alltid tillsammans alla tre.

Sista semestern jag och sonen var iväg på tillsammans var han 19 år.

Numera så föredrar han nog annat resesällskap😃

Att åka på enskild semester när man har små barn tycker jag är oansvarigt och riktigt egoistisk. Om man gör så har man definitivt skaffat barn och familj alldeles för tidigt och innan man var färdig med sin utsvävande livstil.

När man bestämmer sig för att skaffa barn, måste man ta sitt fulla ansvar, annars ska man inte skaffa barn. Små barn har inget eget val, de måste finna sig i sina föräldrars nycker. I ett sådant här fall innebär det för barnen att de blir helt åsidosatta, får inte vara med sin mamma och pappa. Helt åt skogen tycker jag 😮

 det är som ni skriver,
 ungar får man på heltid/livstid..
 inte när de passar in i ditt schema

..sedan kan småbarnsföräldrar behöva en..
 inte en vecka från barnen
mer, en kväll(/natt) tillsamman.. med betrodd barnvakt hemma

   penke

Har ju inga barn…men OM så hade ju situationen fått avgöra.

Men tycker det är ett märkligt förhållande de har om den ene åker och super bort 50 000 på semestern och den andre gör samma sak på ett annat håll fast lite billigare?

Kanske man inte ska skaffa barn alls i det läget?

Vi tog med barnen överallt, precis överallt..nej nu ljög jag de kunde inte följa med på kasinot men det var på kvällarna när de sov.

Jag håller helt med er. Varför skaffa barn, och då också så många barn, om det är roligare att vara utan dem. Förstår inte. Och barnen farmor trycker på med att det är sååå viktigt med "egen tid" utan barnen. Förstår inte. Jag ville vara med mina barn.