Berömmer ofta många omkring mej som jag jobbar med och vänner och familj, De betyder så mycket små ord

Jag har inga barn men jag försöker alltid ge beröm till människorna i mitt liv så gott jag kan. Visar alltid min tacksamhet :) DET om något är viktigt!

Jag berömmer på olika vis man använder aldrig ordet "duktig" -det är bara små barn och hundar som är duktiga

Har inga.

Berömmer både barn och barnbarn. Att visa uppskattning och tacksamhet är viktigt.

Hade jag haft barn, hade jag berömt med måtta och vid rätt tillfällen.
Man ska inte berömma för mycket eller för ofta, det blir fel på det hållet då.

Ooh jaa..När jag är stolt över mina 3 vuxna barn överöser jag dem med beröm..D kan aldrig vara fel

Hm. beröm, vet jag inte riktigt vad alla menar med den. Kanske det är också en sorts beröm, att jag säger till mina vuxna barn. Ni klarar allt i livet, om bara viljan finns.  Och de vet vad jag menar. 🙂

Japp, jag har alltid berömt sonen och gör så fortfarande. Han är min stolthet❤️

Hörde en gång Ernst Billgren berätta om sin mamma och hon såg aldrig några fel hos honom. Allt han gjorde var fint och bra. -Var jag förkyld och det kom en nysning så kunde hon säga - Vad fint du nyser😃

Nu berättade han detta som en kul grej och överdrev säkert, haha, men hon lär ha varit/är hans största supporter.

Vi har pratat om det här med beröm osv nu på högskolan. Och att berömma barn ofta, är inte bra i längden.
Lagom är bäst 😉

Då har min son haft en väldigt dålig uppfostran för jag har överöst honom med beröm och gör så fortfarande😉

#11 Jag sa inte att det var dålig uppfostran heller 😉

Nej, jag tror jag vet hur du menar😉

Ja! Massor med uppmuntran och beröm.
Kärlek och omtanke kan inga barn få för mycket av.

#14 Kärlek & omtanke, är inte samma sak som beröm. Samma med uppmuntran och bröm är inte heller samma 😉 Man måste skilja på det 😛

Ja kärlek och omtanke kan de inte få förmycket av 😉
Arbetsskadad redan? haha

#15 Oj…..

#15 Så tänker jag också. Jag ger mest omtanke och uppmuntran till mina barn. "Ni klarar er"…Inte vill ge sådan beröm som inte tillåter de ha även sina brister som alla andra.

Om du/ni förstår min mening. Hoppas.

Beröm e nog ett ord som kan tolkas olika här! Vi som har barn här känner nog hur vi uppfostrat våra barn med kärlek, beröm uppskattning så gott vi kan..D gör man om man älskar sina barn! Detta kan man inte läsa sig till..Det handlar om instinkter :)

Ett exempel..! Är jag stolt över mina barns framgångar så är d en form av uppskattning/ beröm..Själva känslan är rätt lik..Man klappar ju inte gärna dom på kinden och gullar ihjäl dom som med ett djur å säger..!!?åååh vad du är duktig haha..

#18 Moss, (får jag kalla dig så ännu överallt ?) Jag vet hur du menar, har fyra barn. Modersinstinkt talar för det mesta, att hur man gör och säger till sina barn. Men sedan, jag är föredrar även vetenskap. Barnpsykologi och beteendevetenskap. Jag har läst båda, och sedan i verklighet slagit ihop, min mamma roll och mina vetenskapliga kunskaper.  

🤗

Klart du får kalla mig Moss Snigelpiga :) Alla får vi tycka olika..Vem bestämmer rätten om den perfekta föräldern i d stora hela! Uppfostran utifrån kärlek tror jag mer på än inläst praktik..Har även jag läst en del..;)

Inläst teori menar jag :)

Tack Moss, jag gillar det namnet, för att det känns som, du. 🙂

Enligt mig, perfekta föräldrar finns inte. Omsorg och kärlek, enligt mig, tillhör mor och (fars) instinkt, men jag har känt på vissa delar i mina barns uppväxttid, att även vetenskapliga tankar, kunskap behövs, att följa efter på rätt sätt, barnens olika utvecklingsfaser.

Mina tankar är dem. Andra har sina. 🙂

Säger som #23, perfekta föräldrar finns inte, ingen är perfekt 🙂
ja jag har läst mycket nu på högskolan, mycket man inte tänker på innan. Vet flera i klassen som sagt att de tänker på ett annat vis efter att de har läst vissa saker 😛

Ja man ska göra d man själv anser vara bäst:) Å idag ger jag mig själv beröm för jag e så stolt över mina avkommor ;)

#24 Frida. Exakt, perfekta människor finns inte.

Jag känner från en mors synvinkel, att vetenskapliga kunskaper är viktiga i barnuppfostran. Sedan min dotter har läst samma ämne som jag. Hon förstår nu bättre och tänker på vissa saker annorlunda än hon gjorde som tonåring. På andra ord, hon har fått vuxen tänket och balans inom sig, som sedan på sin tur, alltihop kommer att hjälpa henne på den dagen när hon får eget barn.

Mamma och pappa hade aldrig tid att läsa om barnuppfostran. 😉

Vet ingen av oss sju syskon som fick beröm. Berömmet fanns där fast ingen sa något, man kände det ändå när man hade gjort något bra. Däremot fick man veta när man inte gjort nåt bra!

Och det verkar som de lyckats bra med oss sju barn!  🙂

#27 Psykologi och beteendevetenskap är nu inte direkt samma som barnuppfostran. Utan som kunskap som är bra att ha bland andra kunskaper.

Så ser jag om saken.

#28 Men flera skriver ju om att de har läst det ena och det andra som berör ämnet, och du skriver ju att du själv har använt dina vetenskapliga kunskaper i din mammaroll.

Och om jag får skoja lite så tror jag inte mor och far kände till orden psykologi och beteendevetenskap på den tiden.  😉

Det jag ville få fram var att nuförtiden måste det läsas och gås kurser om allt, bl.a. om barnuppfostran, mamma och pappa-kurser. Man kan undra var våra förfäder fick sina kunskaper ifrån och hur de klarade av allt utan att läsa sig till det.

Tog vi (och våra förfäder) skada av att våra föräldrar uppfostrade oss med sina kunskaper som de hade i generna?

Min mening aldrig var kritisera, varken "förr i tidens" eller "nuförtidens" barnuppfostran.

Det enda vad jag ville säga, som är mina egna åsikter, att olika sots teoretiska kunskap är bra att ha i bagaget. Det gäller alla områden i livet, inte enbart i några enstaka ämnen, vad nu psykologi och beteendevetenskap handlar om.

Nu har vi alla sagt våra åsikter hihi ..Amen ;)

Eller hur Moss. Amen. 😃

🤗

Tur att alla får uppfostra och berömma sina barn så som man själv vill ;)

Självklart får väl alla uppfostra sina barn hur de vill! 

Tråden handlar ju om om man berömmer sina barn, och jag skrev om hur JAG och syskonen fått beröm, känt detta berömmet, utan att det uttalats, (och klarat oss bra i livet) och undrade hur det kan ha blivit så att det nu i modern tid finns utbildningar för barnuppfostran.

Varför har det blivit så tro?