…OOO JA det har hänt några gången.Vill aldrig tro illa om människor som kommer till mitt liv…tills…ja ja när sanningen kommer o knackar på dörren.

Ja en gång kan jag nog säga att jag blivit det. En vän som påstod sig vilja mig väl, men ville mig grundligt illa.

Visst har det hänt.

Det var på glada nittiotalet. Barnen gick på dagis och på den tiden hade jag en Opel Kadett kombi som kanske inte var av nyaste årsmodell, med vissa skönhetsfläckar. Hur som det var så skulle jag hämta dem på dagis och parkerade inte helt lagenligt utanför på gatan. När jag kom tillbaka med ett barn i vardera hand så hade jag en P-bot på rutan. Där kunde ju allt varit frid och fröjd, bara det att under anmärkningar på P-boten stod: "Skrotbil, får inte stå här". Den texten träffade mitt i prick i mina innersta delar av min kropp. Jag var djupt kränkt!
- De (som parkeringsvakter) skulle baske mig inte ha någon som helst uppfattning om min bils beskaffenhet!
Sagt och gjort, hem och sätta sig och skriva just detta. Jag satt hela kvällen och på min mest korrekta kommunalsvenska uttryckte jag P-vakternas bristfälliga omdöme att uttrycka just de som de inte var utbildade att ha en uppfattning om. Min bil hade nämligen gått igenom besiktningen utan anmärkning. Dagen efter, med brevet i pasagerarsätet på väg till postlådan möter jag min lite "tokiga" släktning som råkar bo i samma hus som dagiset. Han frågar om jag fått något på framrutan dagen innan. Jag visar honom brevet och han utbrister i skratt och påpekar att det var på hans bil som lappen hade suttit och han hade skrivit till texten under anmärkningar och därefter satt på min framruta, då han känt igen min bil. Lyckat skämt ?  Ja! Jag kan inte annat än att hålla med. :-)  Hälsn. /Hans

#4  *Fniss* jag kan se dej framför mej med ditt brev och din ilska, så snopet!