Ja absolut.
Jag var hemma i fem år helt.
Utan inkomst😉. Började sedan att jobba kvällar och helger så vår son var aldrig på dagis.
Han började på fritids när han var 5.

Jag var hemma med varje barn i 18 kalendermånader. Blandat heltid och halvtid. Tyckte mycket om det.

Tiden när jag var hemma med första barnet och vi inte hade några som helst tider att passa ser jag tillbaka på som en av dom bättre perioderna i livet. Hon älskade att sitta i barnvagnen och bara titta sig omkring. Och jag älskade att vara ute och gå med vagnen.

Speciellt att gå och titta på henne när hon sakta men säkert somnade i vagnen är mina favoritögonblick under min livstid.

Så här i efterhand var det ett stort misstag att låta henne vara på dagis när lillasyster ändå var hemma. Hon trivdes inte, dagarna blev mer styrda av klockslag, och att hon inte trivdes fick tydligare förklaringar när hon i tonåren fick autism-diagnos. Hade varit bättre om hon fått vara hemma.

Det fanns inte som alternativ då och det fanns inga andra barn nära oss.

Jag hade inte heller satsat på min utbildning för att "bara" vara hemma med ett enda barn. Däremot minskade jag min arbetstid lite när dottern var riktigt liten. Hennes pappa jobbade kontinuerligt skift så hon var inte så lång tid hos dagmamman.

Vi har gått om varandra när barnen var små, så vi har aldrig behöft ha dem på dagis eller hos dagmamma.

Jag hade alltid barn hemma i och med att sonen var ensambarn. Var dagmamma bland annat en period.
De fem åren var underbara och bland mina bästa år.