Kvart i sex hörde jag ett slags pipande ljud som jag är väl bekant med. Det är kontaktläten mellan rågeten och killingarna och snart dök det upp en killing i diket mellan skogen och vägen. Jag trodde först att det var ett litet smaldjur eftersom den kom helt ensam, men några kvarvarande fläckar på låret avslöjade att det var en killing.

Kameran hade svårt att fokusera i det svaga ljuset, jag hade 300 mm-objektivet på och det kräver mycket ljus, så bilderna blev lite dåliga.

Killingen klev upp på vägen och nosade på den som för att försäkra sig om att den var säker att gå på … (jag försökte lätta upp biulden lite)

… därefter småsprang killingen över vägen, den såg oroad ut, kanske kände den av att jag fanns nära.

Väl ute i havreåkern försvann killingen i den höga havren och jag tappade bort den för ett ögonblick innan jag såg den sätta fart i höga språng, antagligen fick den väder av mig. Här var det svårt att hänga på med kameran i det dåliga ljuset …

Killingen stannade upp och spanade bakåt för att försöka se faran den vädrat. Nu var avståndet såpass stort mellan oss att det inte gick att få skärpa ens på en stillastående killing i det svaga morgonljuset.

Sedan tog killingen ett par språng till och försvann in i skogen.

Oj så fina bilder du har tagit, Havreåker och på killingen, De är healing för kropp och själ att gå ut titta och lyssna på naturen. Bara vara där,

Tiden kröp på som den brukar, jag satt och funderade på ditt och datt, tänkte att kanske kan det dyka upp en älg också, det är ju trots allt mogen havre det här. Under tiden drog en grågåsflock förbi och jag hörde tranor tuta på andra sidan skogen.

Ja undebart är det, var nu somras jag och min familj med lite av släkten var ute i skogs iett område där min pappa har bott som barn, När jag satt där så var det helt tyst, En underbar skön tystnad. Hörde inga bilar eller tåg bara tysnad. De var skönt för själen.

Klockan var kvart i åtta, jag hade suttit vid havreåkern i två timmar och en kvart och jag började bli hungrig på frukost. Nu var det såpass sent ändå att det knappast skulle dyka upp något mer här tänkte jag, så jag hoppade in i bilen och körde iväg  men jag hann inte mer än 100 meter innan jag såg något i ögonvrån, vad … där står ju en älg …

Jag backade tillbaka 50 meter för att få bättre sikt på älgen, en fjoling att döma de ynkliga knabbarna han hade på huvudet. Säkert hade han stått där i kanten länge och försökt avgöra om det var säkert att gå ut i havren när det där konstiga svarta stod på andra sidan vägen 70-80 meter bort.

Han försökte dra in ordentligt med doft för att kunna identifiera det mystiska på vägen …

Oj. Det blev ju en ganska händelserik morgon trots allt.

Fina bilder. Tidiga mornar ute i naturen är helt underbara.

-Vad kan det där vara, ser det ut som älgen tänker.

-Nä det verkar vara något läskigt, jag går tillbaka in i skogen …

–eller vänta, havren då?

-Jag bara måste smaka på havren!

Ner i diket …

… och upp på havreåkern …

… men någonting stör, det känns inte helt bra det här.

Plötsligt kastar älgen tillbaka och springer uppför slänten in i slyet på andra sidan diket. Vad nu då, tänker jag. Den där reaktionen kan väl ändå inte jag ha utlöst?

Älgen travade uppför kullen och försvann över krönet och var borta. När jag körde iväg och passerade en skymd högerkurva förstod jag orsaken till älgens reaktion. En jägare utan bössa kom gående med sin jämthund på morgonpromenad utefter vägkanten 50 meter bakom kurvan i riktning mot mig och älgen. Det verkade inte på hunden som om de uppfattat att älgen fanns där på andra sidan havreåkern 200 meter bort en minut tidigare.

Jag åkte hem till familjen och jag gräddade frukostpannkakor åt barnen. Sedan åt vi frukost tillsammans och alla jobbiga känslor efter mardrömmarna var som bortblåsta, skogen och dess invånare är lisa för själen.

Peter, Tack, att du visar dessa fina bilder.

#14 Det ser ut så att älgen tänker: "Wow, en gång skull får jag vara en linslus. Den där varelsen har ingen bössa i händerna. Då är den helt ofarlig.."

#7, #9, #13, #24

Wow sådana härliga bilder av älgenn peter, Tack för bilderna

Tack för en underbar morgonhistoria om natur och viltliv, jag önskar jag kunnat sitta där med dej och bara njuta av intrycken och lära.

Vilken härlig morgon!! Det blev en härlig tur istället för att vrida dig i sängen!

Peter!!! Vilka härliga bilder..Tack! Vet du?? var som o läsa en bok..barnbok.

Tackar för att du hade en besvärlig mardröm..För annars så hade jag inte fått läsa o kollat på dessa vackra naturbilder…Tack o så hoppas jag på några bra nätter..

Tacksam för att det inte är mardrömmar som får mig att ge mig ut i skogen på morgnarna! 

Fint "reportage" ! 

Tack för alla uppmuntrande kommentarer.

#30 Haha, det brukar det inte vara för min del heller, men det är en oslagbar kur om man nu råkar ut för sånt.

Tack Peter!  Djur och natur är verkligen lisa för själen.

Hoppas mardrömmarna håller sig borta.

Wow, vilka härliga bilder!! :D

Hej Peter
Jag skulle vilja säga att du är ett "författar-ämne", bra skrivet! sättet att skriva fångade mitt intresse direkt. Grammatiken är helt intakt och inte ett enda stavfel:-) Härliga miljöbeskrivningar och tydliga händelseförlopp. En självbiografi kanske?…som skulle skänka glädje till familj, släkt och vänner och även andra kanske. En tanke bara… Hälsn. /Hans

#34 Hej Hans och tack för de orden

Jag har jobbat med textredigering i drygt 20 år och jag har alltid haft ganska lätt för svenska som ämne, även om jag förstås gör fel då och då i alla fall.

Jag har börjat på en slags boktext, kanske har jag skrivit 40-50 sidor, men det är inte lätt att orka med. Mycket av min barndom är fylld av våld och trauman av olika slag, så det tar emot ganska ofta och emellanåt börjar jag gråta och skaka i hela kroppen av minnena.

Vi får väl se vad det blir av det så småningom. Annars har jag skrivit rätt mycket artiklar för diverse tidskrifter, mest om sånt jag själv är intresserad av - jakt, djur & natur, bågskytte, reptiler, kastvapen med mera.

Vilken tråd!!!   Tack Peter!  

Din hobbytråd på hemsidan är en av de mest lästa och omtyckta Peter men det kanske du sett själv.

#37 Jag går in där emellanåt och kikar. Synd bara att inte alla lämnar sitt avtryck, det hade varit roligt, men det har jag tjötat öm förut.