Fortsättning på mitt förra inlägg_Mor och Farföräl
Aggellin, till dig och alla andra som är mor/farföräldrar så skulle jag vilja veta hur ni upplever att vara det och vad ni har för erfarenheter av att vara det? Vad hittar ni på att göra tillsamans med era barnbarn när ni träffar dem?
Jag undrar om det finns någon annan farmor/mormor som inte har någon kontakt med sin son och/eller sina barnbarn? vet ni varför eller har ni det som jag och min make? Det skulle vara intressant att få läsa om hur andra mor/farföräldrar har det och vad ni har upplevt när det gäller era barn och barnbarn?
Sonen, som numera i stort sett är ensam med barnen (stora N 3.5 och lilla N snart 2år) kommenterade själv att det var bra att ha döttrar för då kommer de att åka hem mer till sin mamma. Det säger något tänker jag.
I början när stora N var liten träffade jag inte henne och föräldrarna så ofta - jag försökte skapa möjlighet till en relation till mig och Ns mamma - jag hade själv en egen relation till mina barns farmor och farfar. Jag gick dit med barnen var och varannan vecka.
Men som sagt så träffade jag dem inte så ofta. Jag fick vara barnvakt en gång när N var ca 7 mån, då släppte de bara in henne här och hon var här ca 1.5 timme.
Straxt innan lilla N föddes var vi också barnvakt en gång och även då hystade de bara in henne här - men det gick bra - vi lagade och åt mat.
Numera träffas vi ofta. Barnens mamma har gått in i väggen och flyttat hem till sin mamma (hon kan inte sätta ord på hur hon känner och söker nu egen bostad, hon har inte på länge orkat ta hand som sina barn och det ser ut att vara en förlossningsdepression, men hon själv anser inte att hon har några problem).
Sonen kommer ofta hit med barnen och vi lagar mat tillsammans, de vill gärna vara med och städa och nu har jag skaffat moppar som går att ställa om till korta skaft så vi kan städa tillsammans. De badar ofta när de är här, det tycker de är roligt. Vi läser mycket böcker och bygger med lego, spelar memory men är inte så noga med att prata om att någon vinner.
En gång i veckan åker jag hem till sonen och vi lagar mat ihop och äter med barnen, läser böcker och umgås. Sen när barnen lagt sig så fikar sonen och jag och pratar en stund.
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Det svåra är som förut, som när barnens mamma inte tycker att det är så viktigt att umgås med barnens farmor. Hon åkte hem till sin mamma minst tre-fyra gånger i veckan - under den tid som hon var barnledig. Sen på helgen kom de hit ibland för att sonen tryckte på men det är inte enkelt, som sagt.
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Näää, suck.aggeelin.Det är inte lätt att va Farmor.(farfar eller kanske mormor/morfar._Det vore roligt och intressant om flera ville skriva här om sina upplevelser när det gäller barnbarnen.)
Starta ny diskussion