Jag tar dagen som den kommer, gör det jag känner får mig att må bra och gör mitt bästa för att vinna över mina fobier och rädslor  Och det är i stort sett det enda jag kan göra, för bara jag vet när jag mår bra och bara jag vet vad som får mig att må dåligt och vart min gräns går.

Status och fint boende har aldrig varit något jag eller min man suktat efter.

Vi har haft väldigt varierande inkomster under livet och levt under existensminimum i perioder med studier och arbetslöshet. Vi har bott i alltifrån 1-rummare med djur och sonen till 5-rummare, beroende på inkomst, så vi har flyttat en del.

En period hade vi oförskämt mycket pengar när min man arbetade utomlands med bra lön och traktamenten.

Nu är vi väl på en normalnivå kan man säga.

Först nu när sonen flyttat hemifrån har vi köpt eget hus (radhus). Vi hade sommarstuga i 12 år däremot men då fick vi flytta till mindre lägenhet för att få det hela att gå ihop i början.

Om man pratar livskvalitet så när jag tänker tillbaka så har de perioder jag mått bäst och haft roligast oftast samband med dålig inkomst.

Jag tror att det beror på att man uppskattar allting på ett annat sätt då. Man värdesätter småsaker så jag vill absolut inte ha varit utan dessa tider.

Sedan har jag ju varit ganska sjuk under hela 2011 och det har gjort att jag faktiskt förändrats på ett annat sätt. Nu kan jag njuta av en dag utan huvudvärk vilket kanske låter banalt men sant.

Jag har lätt att prioritera "fel" saker, sånt som är lätt att mäta… (typ prestationer på jobbet) framför långsiktiga relationer… (typ natta barnen idag så blir de inte knarkare om 10 år… JAAA överdrivet men ni förstår förhoppningsvis tänket)…

Försöker intala mig själv att ändra mina prioriteringar, men det är svårt när jag har varit programmerad på prestations-bekräftelse i snart 40 år…

Status ska jag inte hymla med att det har betydelse, även om jag inte jagar status utåt så är det klart att jag kommunicerar till min omgivning genom mitt sätt att klä mig, prata, vilken bil jag väljer att köra, etc på ett subtilt sätt (och då är det alltid funktion och kvalitet före yta, men det ger ju också en viss sorts status… knepigt begrepp det där)

Det viktigaste för mig är att både jag och min familj är friska och mår bra.
Min familj och mina djur är min livskvalité
4 totalt olika personligheter ger mig så mycket kraft, glädje och energi.

Sen skulle jag ljuga om jag sa att ekonomi är oväsentlig, jag har jobbat hårt och för mig är det en trygghet.

Fina svar..jag tror ni hittat er Livskvalitét! 

# 1  Att ta dagen som den kommer utan en massa måsten, det tror jag att man mår bra av. Och visst är det så..var och en vet bäst själv vad som är en bra livskvalitét.

# 2  Jag beundrar dej, bumbleboo. Du verkar alltid ha humöret uppe, trots allt du gått igenom. Att kunna göra så ger också en bra livskvalitét. Stor kram till Dej och måtte du få ett fint, nytt år! 

# 3  Inte är det lätt att ändra på sej efter 40 år! Ibland rullar allt på av gammal vana. Men varför ändra på nåt, som för Dej är en bra Livskvalitét ?

# 4  Jag skulle önska att alla tänkte som Du! Finns nog inget som ger så mycket livskvalitét som våra nära och kära..och som våra älskade husdjur. Att jobba mycket och ha en god ekonomi är väl också jättebra..du har ju själv sett till att det blivit så.

#5 fint svarat själv :-)

Fast när man sen (kanske) ligger där på sitt yttersta och funderar på om man jobbade för lite och umgicks med sina barn för mycket i sitt liv så kommer då inte mitt svar bli ja…

Fast de verkar ju rätt harmoniska fast de inte har en hemmamamma… och jag skulle få spader av att inte jobba, gäller att hitta andra drivkrafter och inse att det jag gör på jobbet är "tillräckligt bra" bara…. bara de små detaljerna…

Hej !
Jag hittade för några år sen en artikel, där en person hade intervjuat människor som visste att de bara hade en kort tid kvar att leva, detta är en sammanfattning/slutsatser från dessa intrvjuer.**
1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv där jag varit sann mot mig själv**, inte livet andra förväntas av mig.
Många drömmar har gått ouppfyllda, och som berodde på val de hade gjort, eller inte gjort. Från det ögonblick att du förlorar din hälsa, är det är för sent. Hälsa ger en frihet väldigt få inser det , tills de inte längre har det.
*2. Jag önskar att jag inte jobbat så hårt.*
De missade sina barns ungdom och sin partners sällskap.Genom att förenkla din livsstil och göra medvetna val på vägen, är det möjligt att inte behöva den inkomst som du tror att du gör.
3. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor
Många undertryckte sina känslor för att hålla fred med andra. Många utvecklade sjukdomar som hänför sig till bitterhet och de följder som det innebär. Vi kan inte kontrollera reaktionerna hos andra, men vi vinner på att vara ärliga och tala sanning
4. Jag önskar jag hade stannat i kontakt med mina vänner.
Det fanns många som djupt beklagar om att inte ge vänskap den tid och kraft att den förtjänade. Det är vanligt att någon i en hektisk livsstil att låta vänskap halka. Det är inte pengar eller status som är den verkliga betydelse. De vill få saker i ordning hellre än de älskar.. Det handlar om kärlek och relationer i slutändan.
5. Jag önskar att jag hade låtit mig vara lyckligare.
Detta är ett förvånansvärt vanligt en. Många förstod inte förrän i slutet att lycka är ett val. De hade stannat fast i gamla mönster och vanor. Rädsla för förändring hade de låtsas  att de var nöjda. När djupt inom de längtade efter att skratta ordentligt.
…Tänkvärt tycker jag. Svårt att leva efter. Hälsn. /Hans

#0 Att få göra det jag vill istället för det andra vill och att få leva ifred med min familj, ha så att vi klarar oss.

Jag har ett bra liv och vi har valt att leva här. Vi trivs alla och vill inte leva någon annanstans eller på något annat sätt. Lycka är ett aktivt val och vi har valt vår lycka.

#7 precis. Lätt att förstå, svårt att leva efter…

#7 När jag läser igenom listan så kan jag nöjt konstatera att skulle jag dö idag så hade jag uppfyllt alla 5 punkterna faktiskt.

Att må bra
Ha tak över huvudet
Mat på bordet

Strävar iaf inte efter status. Det viktigaste är, att det går bra för mina barn. Önskar att jag hittar rätt efter min sjukskrivning. Önskan: konstnär: målning, hantverk eller liknande..men….. :((

#7 Bra artikel Hans!

Jag behöver inte åångra någonting när jag dör!

# 7  Bra artikel! 

Tack Hans..du fick fram precis det jag ville säga då jag skapade denna tråd.  

Många människor strävar efter högre status och standard. Vi tummar på vår Livskvalitét, mår allt sämre och förlorar kvalitétstid med dom som står oss nära.

Hur ser Du på detta ?

Beror väl på… Att få "högre status" och standard hade jag själv önskat oss. Till exempel nu bor vi i en etta och maken vill gärna att vi flyttar till något större. Drömmen vi har är att vi båda har "bra" jobb och lön så det kunde räcka att jobba halvtid. Mer tid för OSS. Visst de som gillar sitt jobb kan ju jobba på hur mycket som helst och tjäna massor, men har man familj så prioriterar man väl hellre tid med den än på jobb?

Vad är allra viktigast för att just Ditt Liv, ska vara ett bra liv ?

Kärlek och att iaf få känna sig relativt frisk och kry 
Mitt liv är bra och jag skulle aldrig våga byta det mot någon annans
fast det klart det finns något som kunde varit bättre

Det är bra!

jag tycker det verkar lätt attt halka in på att hög status ..bara är värsta BMW på garageuppfarten o jobba som en jiddiot

hög status är väl att vara  *ansedd* bland sina likar,
menar det gäller ju oxå i att ha ..värsta "näbbstövlarna"
o/e vara …"värsta"(som i ..bra) föräldrarna

vad som är viktigt för mig ?
 att kunna styra min tid och klara "sifo-frågan"
(¿ kan du få fram 15.000 kronor på en vecka om kylen/frysen eller bilen rasar ?)

,  penke

#16 Jag tror att många av de fräckaste värstingbilarna på parkeingsplatserna är bankens  
Ofta tror folk att det är fräcka grjeor som ger status. Viktigare då som du skriver att ha staus bland sina vänner, att man är någon som de kan lita på!

Så tycker jag ju med..viktigare att ha status bland sina vänner, än bland andra glänsande prylar!