*

Ja, jag vågar, men vill inte.

Jag tror det är bättre att veta för då kan jag kanske göra något åt det eller om mina barn har ärvt något så kan ju de kanske avbryta  utvecklingen.

En svår fråga..måste fundera! 

Jag ligger i riskzonen för flera ärvda sjukdomar, men har bestämt mig för att se livet som en positiv gåva, till motsatsen bevisats

jag vågar..Men jag kan la inte få mer än vad jag har fått.

Men intressant tycker jag att det är..

Skulle villa veta mer.Ja.

Varför egentligen..är så många rädda för sånt här ? 

jag skulle våga, ja. men jag vill inte veta eftersom jag tror att det skulle påverka mitt liv negativt, Om jag fick veta att jag låg i riskzonen för något, så skulle jag ju börja tänka på det och försöka undvika allt som kan bidra. Men om man inte är sjuk, varför leva som om man var det? på något plan känns det bättre att försöka njuta av att inte veta och ta saker som det kommer.

Dessutom känner jag att det inte riktigt är meningen att man ska veta såna saker, det känns onaturligt enligt mig. Hur det går ihop vet jag dock inte riktigt… hur en kropp är uppbyggd är ju så naturligt som det kan bli.

..och det som händer det händer.  Bättre att inget veta ? 

..typ. alltså det är väl det att jag oroar mig lätt onödigt mycket, och då skulle vetskapen bli ett problem även om det inte är ett problem ännu, utan bara något som kan hända. Speciellt om man får reda på att man t.ex har risk för alzeimers, liksom… vad jag vet så finns det inget botemedel eller liknande för att undvika det? Då hjälper det ju inte att jag vet om det… lite svårt att förklara

# 10..men om Du får veta, kanske Du inte behöver oroa Dej! 

fast det är svårt… det beror ju på vad man får veta :P jag har gjort många tester som berättat alla möjliga saker, och det är ju oftast saker som är bra att veta, t.ex allergier osv. Men ja… jag vet inte riktigt, känner inte att jag vill veta, är liksom inte intresserad egentligen. Eller så är jag helt enkelt rädd för att veta ;) jag vet inte…

# 12 Jag vet inte heller..bara att det skulle kännas bra att slippa oroa sej i onödan, vilket jag tror vi är många som gör!

Något för hypocondrikerna kanske?

Bästa sättet att slippa livstillssjukdomar är att ha en hälsosam livsstil 

#7 Jag tror inte att jag är rädd för saken som sådan - att få reda på min genetiska karta.

Det som oroar är ju att det alltid finns någon någonstans som är beredd att gå över alla moraliska gränser för att tjäna pengar på gentekniken och det är vad som skrämmer mig lite.

Livsstilssjukdomar är ett ganska vagt begrepp tycker jag. Jag har varit diabetiker typ 1 sedan 1968. En del räknar diabetes typ 1 till samma kategori som diabetes typ 2, trots att typ 1 inte är att betrakta som en livsstilssjukdom, medan typ 2 definitivt är det.

#16

Diabetes typ 2 kallades tigare "Åldersdiabetes". Men det faktum att sjukdomen numera har krypt ner ända till personer i 30-års ålder har man döpt om den.

#17 Barn får också typ 2 numera.

Om man fick välja att bara få reda på vissa saker själv så skulle jag kunna tänka mig att göra det här. Skulle nämligen vilja veta vad som pågår med mina leder, men resten är lika bra att inte veta. Det som händer händer men jag vill gärna veta mer om det som är just nu.

Nej, varför skulle jag våga? Jag vill inte gå och oroa mig över något som kanske inte finns och skulle det vara så att det finns får jag ta tag i det då det upptäcks.

Maggan #15..Det trodde jag med..Men vet du??Det hjälper inte..har du det i dig..Så finns det inte mycket att göra..

Jag har precis set bevis på det..

mieeow…För står tänkandet..

""Det man inte vet, har man inte ont av..