Jag odlar nya rötter där jag befinner mig. Jag skulle inte vilja komma tillbaka till misären vi levde i när jag var barn, så jag odlar rejäla rötter här.

jag bor inte heller där jag är uppväxt, är bara snart 21 så vill prova på annat också, men kommer heltklart flytta tillbaka i framtiden :D

Mina rötter går inte att dra upp, möjligtvis när/om det är dags för "hemmet".

"Född" och uppvuxen här och kan inte tänka mig att bo någon annanstans.

Jag trivs rätt bra här,, Men man vet aldrig. Men jag har mina tankar att flytta från Malmö. Till en liten mindre stad, Där har alltid bott någon av min släkt. Just nu bor mina föräldrar där.

Mina rötter är svåra att dra upp från asfalten i Göteborg

Det beror mycket på åldern, när man blir gammat då är det färdigflyttat.

#6 Det kan jag förstå. Men hur kommer det sig att man vill flytta tillbaka?

Själv tror jag inte att jag kommer flytta tillbaka till Öland. Kanske en sommarstuga på sin höjd. För mig känns det som: Been there, done that. Jag vill bilda min familj på ett helt nytt ställe.

Rötter Ja. jag har försökt o ta mig från Gbg o nu verkar det som jag har kommit till rätt plats…

Vi har flytta runt lite hit o dit. o jag har inte trivs utan vi har kommit till baka till Gbg.

Men nu har vi bott här nere i 10 år o jag känner att jag har hamnat rätt…

Kan inte tänka mig att flytta tillbaka, har flyttat runt lite men här har jag odlat nya rötter.

Kan tänka mig att flytta tillbaka till Sverige, och kanske även Dalarna, men inte till själva kommun jag är från.

Jag kan inte ens tänka tanken på att lämna ön.. Öland är min ö =) Vill leva här tills jag dör.

Men inget är ju skrivet i sten, man vet inte vad som händer i framtiden.

Jag är rotlös!

Där min tandborste är där är jag också. Har inget behov av större umgängen eller att umgås för tät med släkten. Så där karriär/jobb och miljön lockar dit tar jag min tandborste.

Trivs i min stad.
Har provat olika stadsdelar, trivs toppen nu.

Ska bli intressant vad sönerna väljer, när det är dags .

Kom på att jag sökte jobb 10 mil bort,jobb fanns där. Fast det fanns ingen bostad åt mej. (tyvärr 5 mil buss+ 5mil tåg+buss till jobb vid pendling)

Man ändrar sig med åren, jag reste runt i många år till olika länder och hade inget hem, senare hade jag det i Spanien och Frankrike (+ 1 år i Angola, Afrika) jag tänkte aldrig på Sverige och längtade inte alls tillbaka, men senare när jag tänkte på att flytta hem för att dottern skulle få mer hjälp med sin autism så kände jag att jag också längtade hem. Det blev slutet på 30 år utomlands.