Konstigt, jag skrev nyss ett långt inlägg här men den nya tråden går inte att se…

I helgen har jag hand om det ena barnbarnet och sonen det andra. Barnens mamma har totalt klappat ihop och sonen tror att det är någon form av förlossningsdepression. Han har läst på och sett att det kan komma sent och att om det händer många andra svårigheter, även om det i sig kanske inte ser så stort ut. Sonens sambos mormor har dött, hennes mamma hade en ovanlig reumatisk sjukdom i samband med barnens födelse, hennes pappa har haft en svår cancer och sen voltat med bilen. Själv har hon opererat knän och nu näsan för att det är för trångt att andas…

Hon orkar inte ta hand om barnen ensam och vad jag kan se så är det alltid sonen som har hand om dem. I söndags tog hans sambon helt slut och bor nu hos sin mamma som inte visst något om det hela. Vi har anat att det inte var ok, mycket utifrån hur det ser ut hemma hos dem och att hon alltid är helt slut.

… det här blev en mycket kortare version av det jag skrev förut.

Sonen oroar sig för hur det ska gå. Om det blir en riktig separation, tänker han att barnens mamma inte kommer att orka att han hand om barnen men att hon säkert vill det… Jag tänker att hon borde få behandling så att hon blir frisk.

Ja, det här har varit en jobbig helg och vi vet inte vad som händer. Jag bara ville berätta lite om hur det är just nu.