Jag ville men fick inte för mamma var rädd för hästar x(

Hej Maria! Så tråkigt då..det var ju inte din mamma som skulle rida!

Jag ville, men fick inte. För dyrt, och så var lillebror allergisk..

Jag var i ett stall. Både red och skötte om hästar, men det var privatägda hästar så det kosta inget.

Jag red som liten och även ett tag när jag var runt 18-19.. Men det blev lite för dyrt har funderat på att rida igen. Vi får se, är lite rädd för stora djur dock.

märr,heter det väl ? :- )

nää,jag var ingen hästpojke
 däremot hade jag flera kusiner (tjejer) som bode på landet
 o var ganska intresserade av hästar
 så jag fick nå´n lektion där,när jag hälsade på

Nu mera har det blivit några turer med islandshästar,
 (de är inte SÅ stora att trilla av) *skratt*
 en del är ju så goa att jag vill ta med dem hem *ler*
 så lite "hästbiten" är jag ..

   penke

Jag red inte som barn. Jag var skidåkare så det fanns inte tid till annat än barmarksträning på somrarna och tävlingar och träning om vintrarna.

Jag började ta lektioner när båda mina äldsta söner ville börja rida.

Det var himla kul att de ville det så jag nappade ditrekt och vi anmälde oss.

Har ridit lite då och då efter de åren.

Islandshästar för det mesta. I fjol sommar blev det mycke ridande.

Jag red ett tag..tills jag märkte att jag var allergisk mot att vara i ett stall tillsammans med hästar!

Jag  red på ridskola från det till jag var 11 år tills jag var 19 år, sedan hade jag inte råd, då jag slutade gymnasiet. Innan dess fick jag bla sitta på min mammas kusins hästar osv. :) Alltid älskar hästar. Kommer börja rida igen så fort jag får jobb! :D

Japp! Vi hade ju många arbetshäster här på gården så dem red vi på ibland!  Och senare hade vi ridhästar på sommarbete som jag red på.

Har haft häst sedan jag var liten.Var mitt färdmedel när jag var liten..Barna hade cykel o moped o jag hade häst…

Började på ridskola när jag var 9 och har haft häst större delen av livet. De sista åren har tiden inte räckt till, men vem vet det blir kanske en ny häst framöver?

Den här killen blev drygt 20 år gammal och var kärnfrisk i hela sitt liv ända fram till sista veckan. Saknar honom mycket.

Jag fick inte, fast jag tjatade som en tok när jag var liten. Hästar var farliga. Sen blev jag tretton och fick ändå lov att börja, likaså mina bröder som på den tiden var 4 respektive 6 år -.- Hann rida 1-1½ år, sen flyttade jag på internatskola.

Zebelle. vad fint…Mysigt med häst.Man slipper gå.

Alenzi..Tråkigt.Men du fick till slut.

Mina flickor som for till himlen 28/6,10.

#15 javisst, och jag intalar mig att det aldrig är för sent :) kanske skall börja rida igen i höst, med sambon :)

Jag red aldrig som barn. Dels var jag inte så jätteintresserad och dels fick jag inte för mamma.

Ja, jag red som barn…. har haft hästar själv, en halvblod när jag var yngre, och ett varmblod som jag sålde för 6 år sen. Nu i sommar har jag och min äldre dotter (22 år) varsin sommarhäst :) Superskoj

Jag har alltid gillat hästar men inte att rida

Jag var en seglartjej istället.

Däremot har jag haft hästar omkring mig då min äldre bror både var hovslagare och ridlärare så jag har haft möjligheten inpå knutarna (till mångas avund) men jag har hellre hjälpt till i stallet, hagar och padock.

Jag red mellan 9 och 11 års ålder sen flyttade jag o då ran det ut i sanden .

I vuxen ålder skaffade jag sen en egen häst egentligen av misstag , en ardenner hingst 12år gammal som skulle avlivas pga att han var en hingst bara . Ingen ville ha honom så jag tog hand om honom .

Han var underbar !

Senaste 7 åren har jag aktivt räddat hästar som haft det svårt eller varit avlivnings hotade.

#20 Såna människor som du borde det finnas fler av ! Stor kram till dej!

Hästtokig har jag alltid varit. Först som 12-åring fick jag rida på ridskola ett år då det var "fria aktiviteter i skolans regi". Innan hade vi inte råd. Däremot hängde jag ju i stallet och borstade, flätade och donade med hästar så mycket jag fick. Och ibland fick man ju rida på någon kompis häst och så var det förstås alla ponnyridningstillfällen på djurparker och dylikt… När jag fyllde 30 var jag på min första uteritt på islandshäst och blev fast igen. Började på ridskola och red i sju år på just islandshästar. Har dock inte råd eller plats med egen häst, ananrs hade jag velat ha en egen islänning. Nu är det drygt tre år sedan jag slutade rida. Dels blev det väldigt dyrt och sedan köpte vi hund, och det har fått ta tiden istället.

#20  Håller med Frida, borde finnas fler som du! 

Vilka härliga foton och berättelser och det måste kännas i hjärteroten när du ser dina hästar Chik.

#20 En stor eloge till dej.

Tack Cristine. Vad jag är glad att jag har denna film snutt,,,Kan se den ofta…

Trollskogen…Tanken är ju fin om det är friska hästar. o man har ork..Det är minst en -timmas skötsel pär häst om dagen. Den har ju rätt o få den servisen….

jag för min del är för aktiv dödshjälp på mig skälv.Och på mina djur..

Mina djur har rätt till ett drägligt liv..O kan jag inte ge de o dom har krämpor, Då väljer jag o ta bort dom. O den avlivningen. Märker dom inte av.-Det är deras rätt o min skyldighet.

"Nu säger jag inte att du inte sköter dina hästar" Utan det är vad jag har set.runt om kring mig med djurhållning.Som jag inte tycker är Bra.

Jag håller med dej det är ett jävla jobb ibland .

Men helt underbart många ggr .

Jag har själv skickat några till himlen som det inte funnits nåt hopp för . Som djurägare måste man veta när det är slut .

Bilden är på min lilla älskling som sover gott .

Nej, jag red bara en gång och sedan var jag inte alls intresserad!

Jag *fniss* har försökt några gånger med blandade resultat.

Jag har aldrig ridit på hästrygg annat än som barn och då var det på draghästarna när det kördes in hö.

Jag gillar visserligen alla sorters djur, men jag är inte så förtjust i att syssla med stora djur även om det funnits både hästar, kor, får och getter hemma när jag var yngre. Jag tycker det är roligare med mer hanterbara storlekar på djuren för egen del.

Vår 8-åriga dotter går i ridskola och just den här veckan är hon på ridläger. Idag sa hon att det till och med var roligare än hon väntat sig och då ska man veta att hon har längtat halvt ihjäl sig sedan vi anmälde henne i slutet av april.