Meningen med livet...
… är just Livet! Man tror att lösningen till den "äkta" lyckan, tillfredställelse, finns utanför oss själva. Sök inte, för du kommer inte finna något annat än rökridåer..lyckan finner du inom dej. Njut av stunden istället! Titta på naturens under och alla djuren där, inte bekymrar de sig? Fyll ditt liv och varje dag med allt som du fröjdas av! Fyll din tillvaro humor, fysisk och känslomässig sex, vänskap, barn, spänning, utmaningar och mål.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
![[Sisa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Så sanna ord, Cris! Vad är LIVET om inte det Du beskriver..
Så långt är jag med..""Att det är bara jag själv som kan bli lycklig""Genom o tänka o leva i den takt som det finns möjlighet att göra..
Men så fins det de som inte orkar du når inte fram..O de människorna lider o de dina som bara kan stå o se på…….
Teori o praktik:::::: Går i bland inte så bra…
Själv har jag kommit till den biten att jag känner att det mörka hålet är bra nära…
För varför är vi här????
Lena.P är jag i verkliga livet.
Ja du, Chik..livet går upp och ner. Alla drabbas av sorg och det kan vara nog så tufft..men förr eller senare tar vi oss igenom det. Det gäller väl att försöka se det ljusa i det mörka..se det man har och vill leva för 
Just det för i varje mörk tunnel finns ett ljus på slutet,men jag har full empati för dom som har svårt att hitta det….kämpa på kan jag bara säga även om det är en klen tröst.
Livet är också en sexuellt överförd sjukdom med 100 % dödlig utgång!
// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!
Jag har på senare år försökt ta till mig förmågan att leva i nuet. Det är något jag varit mycket dålig på tidigare. Min uppväxt var bitvis så outhärdlig och jobbig att jag lade mig till med tidsförskjutningar till antingen dåtid, och återupplevde roliga och sköna minnen, eller till framtid då något roligt väntade på mig.
Till slut kom jag fram till att det förhållningssättet är ohållbart, det hindrade mig från att njuta av livet.
Det var när mitt liv blev bättre, får jag väl tillägga.
Idag har jag ett riktigt bra liv och har inga orsaker att nostalgisera eller tråna efter things-to-be. Nu fungerar det mycket bättre att fånga den där lilla glimten, som gapskrattet på jobbet, solens spel över gnistrande vit snö, en ljus morgon, ett lyckat träningspass, särbons leende och vackra ansikte, och mycket mer.
Men det har varit en dust, jag har fått träna mig hårt på detta.
Det har gällt även att korta planeringsperspektivet. Att lära sig att bara se fram emot sådant som ligger nära i tid.
Nu ser jag fram emot att stiga ombord på bussen snart och slappna av med mina korsord t ex 
.
Livet för mig - är att njuta av det, kort och gott!
Starta ny diskussion