..var när en väninna och jag skulle ha picnic uppe i Sierra Nevada. Vi hittade en platå uppe i bergen och plockade ihop stenar för att göra en grill. Vi var noga med att leta upp en sandig och stenig plats att bygga den på men se det hjälpte inte för när vi tänd på kom en virvelvind ner för sluttningen och rakt in i grillen där den spred gnistor runtom i det torra gräset som omedelbart tog fart. Vi fick panik och inget vatten fanns i närheten utom en flaska vi hade med . Vi tömde den, sprang och lade våra filter och handdukar över elden, barnen sprang och stampade, och till sist hällde vi också ut de 5 flaskor vitvin som fanns i bilen. Vi lyckades släcka som tur var för hade elden tagit mer fart hade den gått upp mot byn ovanför. När vi sedan gick med darrande ben mot bilen så var den full med getter. Det blev restaurang och aldrig mer picnic.

För mig är det nog inte en enskild händelse jag vill peka ut, även om jag haft min beskärda del av jobbiga upplevelser och en del sjukdomar.

Men under större delen av 2003 jobbade jag på ett litet företag som ägdes och drevs av en man som troligen är att klassa som psykopat. Jag gjorde Hares checklista på honom - han fick 28p enligt den (40p är max), och då var det ändå vissa saker jag inte kunde få reda på, t ex promiskuitet eller om han gjort sig skyldig till djurplågeri som liten.

Han malde ner mig totalt. Bara ett par månader efter att jag till slut samlat kraft för att säga upp mig och försvinna därifrån, insjuknade jag i en djup depression och det tog mig mycket lång tid att hämta mig och återfå mitt förtroende för arbetsgivare efter den betan.

Jag förblev arbetslös i nästan 3 år innan jag vågade ge mig ut på marknaden igen. Jag gick förvisso på intervjuer, men förmodligen syntes mitt misstroende på mig, jag blev extremt vaksam på signaler som skulle avslöja om det var en dålig arbetsgivare och misstolkade säkert enkla frågor.

Så, det är det värsta som hittills inträffat i mitt liv.

Fel arbetsgivare betydde för mig sjukdom och arbetslöshet, vilket även i förlängningen ledde till skilsmässa och ekonomiskt elände.

Jag reste mig igen, men det tog sin tid…

Då har du gjort det bra!

Var den dagen benen vek sig när jag skulle resa mig från köksbordet och det visade sig att jag blev förlamad i bägge benen,och när läkarna säger att jag kommer troligtvis aldrig att kunna gå igen.

Men snälla Lena är det sant..bara så där…. ge inte upp, men du kan väl gå igen? Läkarna sade till mej efter min kallbrand att jag inte skulle kunna gå igen, men det kan jag.

Hade du någon skada i ryggen?

5,Ja det är sant,läkarna bara stod och gapade när jag efter ett år stapplade in på kryckor och tog små små steg….nej jag har aldrig gett upp och jag går idag,kan inte springa och en del annat dock,har ju gått igenom en hel del operationer i ryggen sedan dess.

Läkarna har inte alltid rätt och det har så mycket med ens egen vilja att ge sig f*n på att detta ska jag inte acceptera!

Tur att du hade rätt inställning!

Våra tankar styr och de har otrolig kraft.

7,Precis och du medmen jag känner väldigt med folk som tappar gnistan helt när dom får sådana domar,skulle så gärna vilja ge dem min styrka då

Har inte varit med om det än…..

9,Var glad över det och var rädd om dig

När jag var 17 år miste jag min mamma, det är fortrarande det värsta jag varit med om.

Jag miste min lillasyster, som blev bara 21 år. Det var tufft..men det allra värsta, är saknaden efter henne nu..