Jag för min del Vet-tror att färgen har stor betydelse för hur jag mår.

Försöker o klä mig i ljusafärger.

När jag var liten så var det Mörklila o olika bruna o Svart….Men försöker o ta mig ur det.

Men färger är svårt. Man fastnar i sina färger…

Jag är vår så jag har oftast starka färger.

Jag älskar färg och försöker i alla fall pigga upp mig med färg. Sedan blir det en del svart också måste jag erkänna. Men det går att pigga upp med lite färgklickar på det också.

Och inomhus ser jag till att det finns färg i mängder.

Jepp, det gör jag! Har t ex en bjärt lysande limegrön mössa. Jag tror den syns hur bra som helst i mörket. Trots min hellånga svarta kappa, blir jag alltid framsläppt av bilar vid övergångsställen.

Idag har jag en långärmad tröja randad i cerise, rosa och lila kombinerat med svart kjol och lila strumpor. Till detta min klarröda fleecetröja.

Själv är vinröd idag. Olika nyanser av vinrött.

#4 cerise, rosa, lila, rött… och limegrönt  

Jag är nog mer svart / vit och en färgklick räcker för mig.

Jag är alltid "Tant Brun" eller "Tant Grön"

Nej, jag är ganska neutral och tråkig med färger på kroppen däremot hemma i hemmet ska det alltid vara färger.

Jag är nog rätt neutral för jag vet att jag inte passar i för mycket färg,däremot ger mig de färger jag väljer ett lugn inombords