Jag vet inte det, jag. Tänker på osakliga löneskillnader.

Tänker på kvinnor runt om i världen som inte alls har det bra. Som inte får gå i skolan, som gifts bort för unga, som könsstympas, som blir våldtagna av den lokala milisen, som misshandlas, som dör till följd av onödigt många barnsängar eller en illegal abort (preventivmedel finns inte eller är inte tillåtet) osv osv osv.

# 1

..finns ännu mycket kvar att kämpa för..

Oja!

Nä!!!!

Man skall aldrig sluta o sträva….

Tycker ni tar för er för dåligt! Men ni är på god väg in i många mansdominerande yrken.

# 5

Bra svar..från en man!

Sedan är det trevligt att se fler män i typiska kvinnoyrken som i vården bl.a.

Något som är märkligt tycker jag är att matlagning är ofta "kvinnogöra" medan de flesta stora kockar är män.

Sömnad är också ett "kvinnogöra" men skräddarmästaren var en man

Människan är väll aldrig nöjd!

Det är långt kvar innan jämlikhet tycker jag. Och på en del plan varken kan eller ska vi vara jämnlika!

#7 Men jag är så gammalmodig att jag är inte riktigt vän med manliga sjuksköterskor!

Min kollega är "syster Leif"

Det är trevligt med manliga sjuksköterskor. De har för det mesta varma händer och samtidigt väldigt mjuka .

Min favoritdoktor är överläkaren på onkologen på Ackis i Uppsala. Han har otroligt varsamma händer. Ska villigt erkänna att det är en fröjd att bli undersökt på kroppen efter farliga hudfläckar av honom .

Jag är gammalmodig eller nymodig hur man ser det. Jag bryr mig inte om vad mannen eller kvinnan gör. Var och en gör vad den är bra på.

Huvudsaken är att personen är trevlig och gör ett bra jobb.

Själv skulle jag gladeligen stannat hemma med mina barn när de växte upp. Har själv inget behov av en titel och ser inte upp till en titel utan respekterar personer istället.

Personener som sprätter omkring o skryter om den o den titeln eller lönen,  manliga som kvinnliga ger jag inget för.

Det finns massor att kampa for. Stora loneskillnader for samma jobb t ex. Dessutom ocksa den konservatism som smyger sig in i Europa for att ta hansyn till nya kulturer som kommit hit t ex sarskolor, olika tider pa simhallen osv.

Män inom hemtjänsten är ett problem för många äldre..det gamla sitter liksom kvar..

Sisa, för min mormor var det tvärtom när hon fick hem en kille. Då blev hon så redig och både bäddade och gjorde frukost själv för inte skulle den "stackars pojken" behöva göra sådant.

Hon levde upp och blev jätteförtjust i honom.

Man undrar varför.

Signemo.Bra skrivit..

# 15

Ett kul alternativ..din mormor var lite gammalmodig..fast på ett annat sätt..

#18 Javisst, så när han slutade så försökte vi önska att hon skulle få någon manlig till men då fanns det ingen

# 19

Jag beundrar killar som jobbar inom hemtjänsten..finns nog inte så många..men dom som gör det, gör det bra..i allafall enligt min erfarenhet..det svåra är, att få gamlingarna att inse det..

Jag tror de "nya gamlingarna" som kommer förhoppningsvis har en annan syn och även att det blir, som du säger, fler män i hemtjänsten.

# 21

Det hoppas jag med..

Nu tänker jag sticka ut hakan lite.

När det gäller löneskillnader så har jag mycket åsikter. Många klagar över löneskillnader, men det är få kvinnor som slåss för högre löner. Vem förväntar de ska göra det åt dem? Kvinnor är alldeles för dåliga på att ta för sig. Om kvinnor slogs för sina löner utan att vänta sig att männen ska se till att de blir jämlika så hade vi inte haft de löneskillnader vi har. Jag kan bli så arg på att se duktiga kvinnor som hela tiden lämnar över alla sådana beslut till någon annan. I mitt jobb har vi mycket kontakt med tex sekreterargrupper. Och man kan ge sig f-n på att finns det EN manlig sekreterare på ett ställe så är det han som är deras fackombud.

Min åsikt är faktiskt lite att om inte kvinnor är beredda att stå på sig och slåss för sina lönar utan väntar på att någon annan ska se dem och GE dem högre löner så vete fasiken om de är värda högre löner.

Nu  kan ni slå mig.

Jag kan inte identifiera mig med de miljoer du beskriver, Asta. Jag har alltid arbetat inom mansdominerade sektorer. Jag har alltid kampat for jamstalldhet och rattvis lonesattning. Jag vet inte vad det ar for vimspottor du jobbar med men jag skulle aldrig lamna over nagra beslut i mitt liv till en man. Skall jag skylla mig sjalv?

Enligt ditt resonemang maste man alltsa vara "vard" en lon som ar lika som en manlig kollega som har samma jobb. En man far alltsa sin lon utan fragor medan kvinnan maste kvalificera sig. Vad hander om vi stracker ut resonemanget - byt ut kvinna mot "invandrare" i ditt resonemang sa det kater det forskrackligt. Det ar inte OK heller att krava att kvinnor ska gora sig fortjanta av loner. Med mossan i hand da.

#25 - då förstår du inte mitt resonemang. Säger inte att en man ska få sin lön med självklarhet. Jag utgår mer ifrån att det är så det är idag. Problemet är väl inte att mannen får en viss lön utan att kvinnorna inte får samma lön för samma arbete.

Vad jag är ute efter är att hur ska vi komma dit om kvinnorna inte slåss för sin sak? Vem ska då slåss för dem? Kvinnor ska göra precis det du gör, de ska prata för sig själva och slåss för sin sak. De ska inte lämna över det till någon annan. Tyvärr lämnar alltför många kvinnor över detta till någon annan. Ofta till en man.

Ska jag vara ärlig så tror jag att du är ovanlig. Jag är likadan, jag slåss för min lön, jag slåss för min sak, jag försöker lära min medarbetare att göra samma sak. Men jag jobbar i en organisationo med flera tusen personer och sitter på en sådan position så jag har ganska bra koll och i vår organisation finns i så fall tusentals vimspotter och så några kvinnor som talar för sig själva. Vi har sådana också, men de är väldigt få.

Jag måste säga att det där med att kvinnor får lägre lön för motsvarande arbete är en total gåta för mig. Jag begriper inte varför inte det justeras genast - nu i detta ögonblick.

Det är en av de första sakerna jag skulle ändra på om jag fick bestämma för en dag.

Varför låter det förskräckligt att byta ut kvinna mot invandrare? Det är ju dessutom ett faktum att personer födda utomlands har lägre löner än svenskar. I så fall tycker jag ALLA grupper som missgynnas i lönesättning ska börja spotta upp sig.

I övrigt håller jag med Asta. Man MÅSTE vara tuff i löneförhandlingarna annars får man inget.

Jag hör samma gnäll från vissa andra av kollegorna, eller väninnor till mig men då tänker jag: Utbilda dig för tusan! Skaffa ett mer avancerat jobb! Ta på dig mer kvalificerade uppgifter! Vässa dina argument i löneförhandlingen! Men gnäll inte, om du inte är beredd att aktivt arbeta för att förändra din situation.

Man får en ingångslön när man börjar ett nytt arbete, men för att i fortsättningen på den arbetsplatsen få höjd lön mer än det gängse påslaget måste man prestera något extra. Det är min åsikt.

Men kvinnor slass visst for sin sak. Dessutom tycker jag att det ar grasligt att vi ska behova slass..fortfarande. 40 ar sedan det glada 70-talet snart. Jag tror tyvarr att historien visar att fa privilegierade grupper i samhallet har frivilligt lamnat over sitt privilegium. Jag kan mota dig halva vagen och saga att vissa kvinnor borde kampa mer men jag vill tillagga att vissa man faktiskt aktivt motarbetar framsteg pa detta omrade. Det mest chockerande ar faktiskt att generationerna efter 40-talisterna uppvisar samre attityder an sina fader pa arbetsplatserna.

Dar jag arbetar ar det inte de aldre killarna som ar problemet. Det ar de yngre. Trist men sant.

Och jag har en helt annan erfarenhet. Det är fortfarande gubbarna på runt 50-60 som är de stora bromsklossarna och är livrädda för kvinnor som är drivande, målmedvetna, kunniga och initiativtagande. Har själv stött på sådant hur många gånger som helst. 

Vet ej om det är branschrelaterat, detta med åldern på mansgrisarna.

För egen del har jag just ingen respekt för män, eftersom jag är storasyster till tre yngre bröder. Från tidiga barnsben har jag fått drilla, leda och coacha män / pojkar, för mig är de varelser som man bestämmer över, ha ha ha .

Håller med Puman - För att "få höjd lön mer än det gängse påslaget måste man prestera något extra."

Jag jobbar i en branch med mest manliga kollegor, alla med samma kollektivavtal i botten.

Men… presterar man mer, ser till att vidarutbilda sig och alltid ge sitt yttersta så ger det utdelning i lönekuvertet även för oss kvinnor.

Men det är min personliga arbetserfarenhet, det finns säkert företag som gör skillnad på lönen. Tack och lov jobbar inte jag där.

Ofta ar det valdigt svart att bevisa om man blir missgynnad. Dels for att folk haller lonen hemlig internt, dels for att nar man pratar om bonusar relaterade til prestationer sa ar inte alla prestationer latta att mata i pengar dvs intakter. Om man t ex saljer fler bilar bor man fa mer bonus. Om man sa ar t ex en skicklig hjartkirurg sa far man fler komplicerade fall med hogre dodlighet.

Eftersom det inte alltid ar sjalvklart exakt hur prestationsbaserade loner satts sa finns en marginal for godtycke, Detta godtycke kan ibland vara baserat pa kon, ras, sexuell tillhorighet  eller bara pa om man ar favorit eler inte.

När jag var yngre o ute i jobbet fick man den lön som kollektivavtalet o åldern sa att man skulle ha. Nu när jag började jobba igen efter att ha varit hemma med barnen…sk hemmafru…i 12 år (lite KomVux före det) ska man plötsligt löneförhandla. *Skitsvårt*!

Jag satte en summa men fick 10 kr mindre i timmen…take it or leave it…jag var i extremt behov av jobbet så jag tog det. Visst kunde jag ha försökt få ett annat jobb men det är mkt som ska stämma med barnomsorg o pendling o det här passade mig perfekt.

Nu undrar jag; hur gör man för att visa hur duktig man är då man jobbar ensam hos en brukare. När ens kollegor är enbart kvinnor o i de flesta fall i 20-årsåldern. Hur värderar man sig själv; förvärvade kunskaper genom livet, engagemang mm… Mina 2 Medarbetare på arbetsplatsen säger t ex att jag är otrolig o att de inte fattar hur jag hinner o orkar med alla sysslorna. Själv tycker jag att jag äntligen fått ett lugnt jobb…

Jodå, jag vill utbilda mig men har inte råd att både försörja familjen o betala tusentals kronor för kurserna, på mitt deltidsjobb. Även om jag skulle jobba heltid måndag-fredag skulle jag bara få ut 10 000 brutto…på det ska man försörja sig, spara o helst då även kunna utbilda sig…det går bara inte! Vårdlöner *suger* när man bara är vårdbiträde…ändå jobbar de flesta häcken av sig!  

Oki, nu låter jag bitter…det är jag inte…bara lite frustrerad. Men ibland sitter man i en rävsax, åren går, närmare 50 o fortfarande småbarn hemma…då är inte ens "rätt" det första man orkar tänka på.

Tack o lov är jag "utvald" av brukaren som den person som ska ha huvudansvaret hos denne. Jag kan, om jag är fräck, bruka detta i "utpressningssyfte"…men då jag inte är direkt anställd av NN behöver inte det bemanningsföretag som anställt mig, egentligen bry sig, det finns alltid folk som vill hoppa in i vården. Själv är jag livrädd att bli utan jobb, sökte i 3 år innan jag fick napp o det var ren o skär *tur* att jag fick detta!