Jag skulle aldrig berätta spökhistorier för barn. Varför skrämma dem i onödan?!

Ibland ber de om det.

Det är med skräckblandad förtjusning de lyssnar på dem och när man slutat vill de höra mer, men de sover nog i din säng den natten.

Ja, spökhistorier hör liksom barndomen till

Har liknande minnen som dej, Cristine..vi berättade spökhistorier för varandra, sen vågade man inte sova själv på natten..just därför fick mina barn inte höra några..

När jag gick på lanthushållskola berätta vi spökhistorier ibland på kvällarna. Det sluta med att vi låg en hel hög som packade siller i ett rum för ingen våga gå och lägga sig själv.

jag kryper in…O kryper till korset..

Jag skrämmer mina små banban med historier o promenader i mörker ute..Så spännande.fast oftas så blir jag räddare än dom. O det är det som kommer upp på kvällarna, när dom är här.Om vi inte kan gå spökpromenad…

Tomtar o Troll läste jag för barna när dom var små.Det är ju en bok med sådana bilder så vacker…

Tur att vi är olika…Men att jag alltid skall vara värst med o vara galen o elak..känns ju inte bra…Men!!det är jag…

Jag tror det ar ganska vanligt att vilja bli lite skramd sadar mellan 7 och 15 ar. Jag laste mycket spokhistorier och Roald Dahl och sa akte jag de laskigaste berg-och dalbanorna och sag rysare pa bio.

Numera far jag laskiga bilder i huvudet om yxmordare i parken och tjuvar under sangen om jag ser nagot pa TV. Kan inte duscha med draperi efter Psycho. Mar illa av berg och dalbanan och tanker dessutom for mycket pa olycksrisker och rost i gangjarnen osv. Soker inte upp skrackfilmer som jag gjorde i den aldern.

Hahajaja!

Eftersom här finns spöken så har det ju varit naturligt att skrämma barn för dem.

Min äldsta bror, ja de andra bröderna också, var bra på att skrämma de andra syskonens barn.

Men nu när dessa har vuxit upp och fått egna barn så brukar de komma hit och hälsa på och då talar de om för sina barn hur roligt de hade här, fast de var livrädda för spökena.

Och de brukar berätta samma historier för sina barn på kvällarna när de är här.

Och eftersom jag var yngst bland oss syskon så har jag naturligtvis fått min dos av spökhistorier!

En liten spökhistoria.

Mina barn vill gärna höra småläskiga grejer, men jag aktar mig noga för att läsa eller berätta sånt för dem. Konsekvensen blir alltid jobbiga mardrömmar för dem varenda gång de sett eller hört något läskigt.

Det finns föräldrar som skickar med barnen Pirates of the Caribbean när det är deras tur att ha med film till läsvilan på dagis, fast det vore lämpligare med Bamse.

Vi har varit noga med att inte låta våra barn se filmer eller läsa böcker som de är för små för. De får inte heller titta när det kommer krigsscener på nyheterna. Vi är båda överens om att de måste bli lite större för sånt. Blir de skrämda eller chockade i vaket tillstånd, finns inga gränser för vad fantasin skapar i drömmens värld.

Nej jag berättade aldrig spökhistorier för mina barn, men jag glömmer aldrig dem farsan berättade för mig