Jag blir lätt imponerad

Mest imponerad blir jag av musikaliska människor som kan spela, ibland flera instrument.

Konstnärer som med några få penseldrag kan förmedla en känsla är också imponerande likaväl författare som med sina ord kan få en fast i timmar fängslad av en berättelse.

Jag bli omponerad av händiga människor.

Människor som är totalt osjälviska och gör så mycket gott för andra.

Listan kan göras väldigt lång…

Det är nog människor som är händiga. Själv är jag hemskt opraktiskt lagd. Att kunna "se" hur trä ska sågas, hur tyger ska skäras, hur kakel ska läggas och hur matematiktal ska räknas är för mig en konst!

#1 Du vet väl att jag kan traktera kyrkorgel, trumpet, näverlur och lite gitarr förutom piano hi hi

Jag är lite som föregående talare. Jag imponeras av människor som är riktigt skickliga inom ett område.

#2 Jag veeet, och jag är så imponerad. Jag brukar inte vara avundsjuk men det är en av de få gånger jag kan känna avund

Jag blir imponerad av människor som gör det som är lite utöver vad de tror är sina gränser. Det som de inte trodde att de skulle klara av.

Det är härligt att se  att de växer av det de gjort/åstadkommit.

Jag hade skrivit ungefär samma text som Gunilla så jag stök det och säger..samma som #5

Jag imponeras bl a av människor som kan erkänna när de har haft fel, utan att ta till en massa undanflykter och bortförklaringar.

Jag vet faktiskt inte…imponeras av många iallafall…

Stor skicklighet/kunnande kan jag bli mäkta imponerad av, men jag kan också imponeras av min lilla dotter som utan vidare kliver upp på en scen framför en stor främmande publik och sjunger och dansar till någon Katy Perry-låt.

Det finns såå mycket som gör mig imponerad, men en sak som gör mig verkligt imponerad är när man går i skogen och ser grunden till en liten torpstuga och vet att där har två makar levt under väldigt knappa omständigheter lyckats fostra upp kanske 7-8 barn till redbara människor i samhället.

Tyvärr lever inte dessa människor längre men deras gärningar imponerar stort!

# 10

Det var verkligen nåt, att imponeras av…

#10 Ja sånt blir jag också imponerad av. På samma gång förfasar jag mig över när man sår igen de gamla åkerlapparna med gran. Små odlingsmarker som manfolket bröt sina ryggar över när all sten skulle upp en gång för 100 år sedan eller mer, nu försvinner allt i ett ögonblick.