Här stod kvarnen.

Här är rest av dammen som stod för vattenförsörjningen

Ja vi kan nog inte föreställa oss fullt ut hur det var.

Hur orkade de , hur hann de, hur överlevde de.

Och ändå kanske många mådde bättre inombords än vad folk gör nu

Jag håller med dig. Nog är det ett fasligt gnäll på oss nu för tiden.

Det var en gammal farbror med i  jaktlaget jag var med i när jag började jaga, i slutet av 70-talet. Han berättade hur han en vinter för länge, länge sedan, kånkat och burit hem en liten järnspis på ryggen. Han hade burit i väldigt korta etapper för att över huvud taget få hem den. Han hade lyckats men det hade tagit tid. Sträckan han bar den var/är ett par mil.

Vi gnäller om vi måste bära hem en 4-5 liter mjölk. Eller vi kanske tar bilen för det är för tungt.

Fina bilder du tagit.

Anders vilka fina bilder.

kan bara hålla med dig.vad dom fick slita för för att få sig lite i magen.O man kan se lämningarna lite här o där i våra skogar..Synd bara att det försvinner..

Något som våra ungdomar skulle få leva o arbeta lite med i dag..

Som din källa som ligger någon stans.Som du visade på bild…

Jag lyssnade mycket på min farmor och mormor när dom berättade hur det var förr, hur dom hade det som barn och hur deras föräldrar slet och arbetade och jag är full av beundran.

Visst gnäller vi mycket i onödan idag och tar mycket för givet, tror vi behöver en påminnelse i bland att vi har mycket att vara tacksamma för.

Fina bilder Anders

Men de var kluriga gubbarna förr. Här i bygden sägs det ju vara "småindustrins vagga".

Här finns inte många bäckar eller vattendrag som inte har spår efter någon form av vattendriven industri, mest tråddragerier och tillverkning av allt som kunde göras av tråden, men även sågverk och kvarnar.

De var mästare på att kunna utnyttja vattnet som drivkraft, ett litet vattenfall i en liten bäck räckte för att kunna driva ett tråddrag.

När jag hittar ett sådant ställe i skogen brukar jag sätta mig och tänka mig bort i tiden och försöka sätta mig in i hur det var där på den tiden  vid bäcken….föreställa mig vad gubben gjorde och hur han hade det.

Det brukar bli rätt långa stunder man sitter där och funderar….

Det påminner lite grand om den gamla kvarnen  vid Ingbo Källor ett par mil härifrån. Där finns kvarnstenen uppställd, källorna är skyddade för sina unika grönskimrande bottnar och kvarnstugan är precis återställd i ursprungsskick.

På den platsen sköts den sista vargen i Uppland av en 14-årig pojke år 1860, där finns ett minnesplakat. Nu finns det nya vargar.

http://www.tarnsjo.se/index.php?page=ingbo-kallor

Pappa (född 19000) arbetade som smedgesäll när han var 7 år.

#9 Ja de fick lära sig att arbeta i unga år! Min pappa var också född 1900, och han har också berättat en del.

Här är resterna efter den lilla torpstugans murstock där han föddes och växte upp tillsammans med 7 syskon.