Umgås fortfarande flitigt med min bästis sen 2-3 års åldern. Vi har följts åt genom skolan och sen genom livets alla tvära kast. Hon finns alltid där för mig och jag för henne oavsett vad det gäller.

Hon betyder oerhört mycket för mig.

Har en kompis kvar sedan skoltiden. Har känt varandra sen jag gick i första klass. Vi kom från varandra under några år när vi var runt 20. Då träffades vi igen på en danskurs. Efter vi hittat varandra igen har vi umgåtts regelbundet.

Nej vi har inget gemensamt så jag har nya vänner.

På grund av pappas eviga karriärklättrande fick jag sällan stanna i samma klass i mer än 2 år. Därför har jag inte just någon barndomskamrat kvar. Den enda jag hade och som jag fortsatte umgås och ha kontakt med dog i cancer.

Däremot hittade jag många nya väninnor under mina år som ensamstående mamma och några har jag fortsatt kontakt med även fast jag gift mig och har fler barn.

Jag umgås inte med några barndomsvänner, de man höll ihop med då bor inte kvar i närheten och därför blir det långt emellan träffarna.

Nej eftersom jag flyttade nästan hundra mil när jag var tio så har jag inga barndomsvänner kvar.

Jag stöter ibland ihop med dem jag umgicks med som tonåring och ung vuxen men vi har inga vänskapsrelationer idag.

Jag har en väninna som jag umgåtts med sen vi gick i andra klass. Vi bor nu på samma gata, hon är som en syster för mej! Hon betyder dessutom mycket för mej…

Jag har ett par kompisar från tonårstiden i början av 70-talet och några från första halvan av 80-talet, men sedan är de flesta nyare bekantskaper som jag haft i 10-15 år. Jag känner ingen från den tidigare barndomen.

Alla mina kompisar kommer genom mina intressen, medan samtliga min frus kompisar kommer genom skolan.

Jag tror att jag väljer bort såna kompisar som man bara sitter och degar ihop med och behåller dem som jag har utbyte av i gemensam verksamhet.

Jag vill inte säga att jag skulle vara osocial, men jag klarar inga långa stunder att bara sitta stilla och prata. Jag pratar gärna, men jag vill göra något ihop samtidigt.

Jag har inget dagligt behov av att umgås och jag träffar inte mina kompisar speciellt ofta. Min bästa kompis bor jag ju med, hon räcker för mitt dagliga sociala behov.

Flera av mina vänner har jag känt i 40 år. någon bara i snart 20.