Jag är faktiskt ganska duktig på att komma på svar snabbt. Faktum är att jag är känd för det .

Jo… Men att vara för rapp i käften - som jag emellanåt kan vara vid dessa lägen är inte alltid en hit heller…

Eftersom det med tiden har visat sig att vissa som så bra levererar dessa sarkasmer och denna ironi - inte alltid kan ta samma mynt tillbaka…

Mina engelska vänner däremot… De är mästare inom detta gebit och där uppskattas alltid den som kan svara för sig med samma mynt enormt. Det blir glada skratt - aldrig sura miner…

#2 - det har jag också märkt - men jag anser att den som ger sig in i leken får tåla den.

#3 Rent generellt håller jag med dig - absolut!

Men i vissa lägen är det bättre att knipa…

Exempelvis när man sitter på elevvårdskonferens och möter en aggressiv förälder som dryper av sarkasmer ang. allt och alla..

Bästa taktik då är att INTE sänka sig till samma nivå. Att bara låta det passera som om man inte hört… Att utveckla en kritisk situation till pajkastning är aldrig konstruktivt…

Jag brukar vara "rapp i käften" vilket ibland tillskrivs "Göteborgare"

Visst hoppar det grodor och visst hade jag önskat att jag knipit ihop emellanåt men det brukar alltid lösa dig…

#4 - fast det är en liten annan situation. I "formella" sammanhang så beter man sig ju alltid lite annorlunda. Eller i min roll som chef, där får jag ju också hålla igen. Men det beror inte på att jag inte kommer på något utan på att jag håller tyst..

#6 Precis… Man vet precis vad man kunnat snärta till med - men man väljer att vara taktisk istället…

Med tiden har jag blivit rappkäftad. Så var inte fallet när jag var yngre och väldigt blyg.

Jag är som Cristine…vill ha tid att tänka innan jag svarar

Undrar vilket som egentligen är bäst…

#9 Jag tror egentligen att inget är bättre än det andra. Det beror alldeles på situationen.

Ibland är det avväpnande (och skönt) att fyra av en sarkasm och ibland helt fel