Härligt evrekaw…det gäller att utmana sej själv ibland, det mår man så bra av. Särskilt om man som du lyckas! Och även om det blev på bekostnad av ett ont knä.   Bra gjort!!!

#0  Jag tror jag vet vad som flög i dig....kunde få sådana "ryck" själv förr då pumpen orkade.

Numera så har jag som motto: "det är aldrig för sent att ge upp!" 

Fortsätt du med att vara tjurskallig…jag försöker vara! 

Jag skulle nog aldrig ens komma på tanken

men jag kan förstå din känsla av seger…

#2

Min skidtränare brukade vråla åt mig att: -Du är inte slut förrän du spyyyyr!!!

Tror jag hörde honom ropa där i backen faktiskt..

Jag skulle ta bilen till verkstad i grannsamhället. Dit är det 7 km. Jag fäste min cykel, en 21-växlad mountainbike, på bilens cykelhållare och drog iväg.

När jag skulle cykla hemåt upptäckte jag rätt precis före den värsta uppförsbacken att jag glömt bort vilket reglage som gick till de främre respektive de bakre dreven, så jag cyklade upp på den växel jag hade i.

Min fru blev förskräckt, jag hade kända kranskärlsförträngningar redan då, men jag tyckte att det hade gått rätt bra jag. Visst var det jobbigt, men jag kände inte av hjärtat alls, bara syran i låren.

evrekaw..ja.Ja.vad du är bra…

jag är ju den late typen som inte bryr mig..-Någon skall ju komma sist.O nu råkar det vara jag…

#7 Haha, skönt att inte vara ensam

Jag förstår dej till fullo Evrekaw för jag är precis likadan och segeryran den sitter där lääääääänge!

Tävlingsmänniska - ja!

Men en liten liten latmask finns det också hihi

#9 Jo nog sitter segeryran i alltid… Kärringknät som maler också… Men det förstnämnda väger tyngst!

#10 Är vi inte alla selektiva tävlingsmänniskor/latmaskar?

Det viktigaste är inte att vinna…..

….utan att vinna stort!