Jag har mormors gamla lakan också med monogram och handvävda kökshanddukar i linne som verkar outslitliga.

JO lite textiler och lite annat. MIn farmor virkade dukar, och ett överkast till mig. Sen har vi de goa kuddarna efter henne och hennes gamla kokbok, sen ville hon jag skulle ha hennes matservice och matsalsgrupp.

Min mans moster som dog nyligen , har vi många saker ifrån. Hon hade massor i sin 2:a så syskonbarnen kunde ta vad de ville ha.

Hon bestämde redan innan hon dog och kom till ett äldreboende  de skulle få ta vad de ville ur hennes lägenhet. Så jag fixade en dag då alla fick komma och ta vad de ville. Hon själv kunde inte vara med. Hon ville att svärmor och jag skulle ta först. Men vi ville inte det. Min man valde tillsammans med sina kusiner.

När alla tagit vad de ville ha så blev det en del över. Då valde jag o svärmor.- Det blev ändå turer till Röda korset.

Jag har jättefina hålsömnsdukar. Handsydda vepor, fina små dukar. Ja det känns som hon finns kvar hos oss och det känns så bra.

HM. Varför svamlar jag över så fort jag skriver.

Oj vad massa textilier här finns efter förfäderna! Mor och mormor och mormorsmor var duktiga väverskor, så här finns allt ifrån mattor till linnedukar. Och många broderade/sydda tavlor.

Eftersom jag fick ta över allt när föräldrarna gick bort så har jag delat med mig mycket till syskonen. Men här finns mycket kvar ändå.

Och när man någon gång tar fram en stor linneduk så undrar man hur de egentligen hann med att väva och ändå sköta hem, hjälpa till i jordbruket, ta hand om(föda) en massa barn och laga mat.

Nu hinns det inte med nånting….

Det är fantastiskt hur de slet ihop och gjorde så fina saker.

Fast jag tror vi kan vi också om vi vill.

Men vi unnar oss att även ha andra intressen.Och kan kanske unna oss det på ett annat sätt

Som ung mamma, med arbete utanför hemmet och man som var bonde på fritid . Av nån anledning hann jag med att virka dukar då. Sittandes på golvet ibland ungarna .

Nu har jag blivet äldre, unnar mig att göra det jag mest har lust till de stunder man är ledig.

Det var roligt att handarbeta, men nu tycker jag det är mer kul med annat.

Och med åren så har jag släppt många måsten som jag trodde fanns.

Sedan var det väl så att det var nödvändigt förr. Nu kan man som jag åka till GeKås för det vardagliga och göra det lilla extra i mån av tid och om det är kul.

Vissa stunder så tror jag att jag tillhör den sista generationen som har hantverket med oss från vår uppväxt. Jag hoppa jag har sått några från hos min son o dotter. De har fått försöka själv, både med sömnad o mat.

Måste skriva att de är jätteduktiga på att fixa fina måltider.

Jo då jag har i skåpen både linne och virkat.

Min farmor virkade 11 sängöverkast varav jag har ett (på vinden)

Det enda jag har är babyfilten min mormor virkade till min dotter. Hur hon bar sig åt att virka så vackert med grå starr förstår jag inte… Men jag tror att hon handarbetade så mycket att hon inte behövde ögonen. Det gick per automatik.

Lite tragiskt är att mormor aldrig fick träffa sitt barnbarns barn… För mormor dog medans min dotter föddes… De gick liksom om varandra. Min dotter fick därför mormors namn.

På tal om att virka med dålig syn…..Det var kul att sitta och titta på tanterna förr när man var liten och fick följa med mamma på de så kallade symötena. (man skulle sitta tyst, vara osynlig)

Inte satt de och tittade på vad de gjorde inte…begriper inte hur de kunde få till sina handarbeten, de satt ju bara och tittade på varandra och pratade (skvallrade) under det att händerna gick som lärkvingar med nål och tråd, strumpstickor eller virknålar!

#7 Mmmm precis… Mormor kan inte ha sett ett skvatt av vad hon gjorde - precis som vanligt med andra ord…

Japp.har en kartong med örngott med monogram på från min faster.Vet inte hur gamla dom är.Men dom är gjorda på Gamla saltsäckar.

Sen har jag en Jacka i finar model som min faster hade när hon var ung. Den måste vara sen ca 1950 talet..O mina grejer är jag så rädd om..

Så bergspuma vårda dina lakan..   .