Jag tycker du har rätt i att känna som du känner… Tycker man inte om hundar så gör man inte det…

Jag kan inte med ormar… Spelar ingen roll om jag vet att de inte är en giftig en.. Att de inte är slemmiga eller kalla… Jag känner bara obehag inför dem - fixade inte att gå in i den delen av djurparken där de hade terrarier heller… Jag väntade utanför!

Åh vad i hela friden har hundälskande eller inte att göra med huruvida man blir en bra mor eller ej - Vilken idioti!!!

Har själv hund och älskar min hund - men för den skull älskar jag inte villkorslöst precis ALLA hundar… Tror inte jag skulle vilja ha hunden med på jobbet heller faktiskt…

Var och en får tycka vad den vill men jag ska livligt erkänna att jag drar öronen åt mig när någon säger att han/hon inte tycker om djur.

Då menar jag inte att särskilja hundar, ormar, katter osv. utan djur i allmänhet.

Jag känner som du bumbleboo, att man drar öronen åt sig om någon
inte tycker om djur.

Och varför vet jag inte. Men det är väl ungefär samma sak om någon
säger att man inte tycker om barn, då undrar ju många.

Men det är väl det att det är så många som har hundar och katter,
tror att statistiken säger att det är var tredje person, och då är det
registrerade hundar, så mörkertalet är nog stort.

Om man ex träffar en ny kille (inte jag, jag är för gammal) och han säger
att han älskar hundar och katter och pussar och kramar mina djur då
får han massor av poäng, han är rena rama fullträffen !

Säger han däremot att han inte tycker om djur och visar en bild där han
står med foten på en skjuten älg, ja då mår jag nästan illa och slänger
ut honom.

Så detta med djur har på något sätt förknippats med känslor, att man
då är godhjärtad, om inte så är man hård.

Så tyckte jag inte om djur så skulle jag nog säga att jag är allergisk,
jag håller på att det är det bästa.

Eller vad säger ni andra ????

#3 Jag är nog lite konstig då… Jag ÄLSKAR mina barn - men jag kan inte säga att jag älskar barn generellt… Är inte en sån som tittar på bebisbilder eller i barnvagnar och tycker att… Åh så söööt…

Däremot älskar jag knökiga, bökiga och besvärliga tonåringar - och de är ju också barn - fast påväg in i vuxenlivet…

Jag har dock lärt mig att säga - Åh så söööt när någon visar en bebisblid… För annars, som sagt… Då blir man ju en suspekt person.. Varför måste man tycka om vissa saker?

Jag antar att det finns en generell måttstock i att ens mänskliga godhetsstatus mäts via konsten att kunna älska och vårda värnlösa liv - förutsättningslöst…

Jag tror dock att det finns fler som inte gillar hundar eller vad det nu vara månne… Bara det att det är så TABU att inte göra det att många går omkring och hycklar…

Du tog upp något bra evrekaw, ursäkta om jag tar uppmärksamheten
från detta med hundar. Bara en liten parentes.

Jag har ju inte barn och jag har svårt för barn ! Vet inte vad jag ska säga
och bilder på små runda barn med röda tjocka kinder är inte alls sött för
mig.  Men sådana tankar är ju tabu och här är på forumet är det första
gången som jag törs skriva det utan att bli avstängd.

Eller jag kanske blir det ? Jisses, då får jag gå in med ett nytt användar-
namn och kalla mig för Bluemarys, då är det nog ingen som vet vem jag
är !

Så detta är väl samma sak med mig och barn och hundar för  Bergspuman,
det är svårt att tala om det utan att bli dödsdömd.
jag vågar inte !

#5 Jo, jag tycker att man ska våga det…

Alla bär vi på känslor, tycker och tänker en massa saker. Men livet lär oss en massa normer ang. vad man bör och inte bör tycka, känna och så vidare…

Så länge ens tankar inte är kriminella eller skadar någon anser jag att man har rätt att tänka och känna som man gör.

Bergspuman..Vist får du tycka vad du vill.o det är många som inte gillar djur mer än på talriken..

Så det skall du bara inte bry dig om. Klart att du skall tycka vad du vill…

lena..inte är så förtjust i babysa..

Det var just de här bakomliggande antagandena som jag ville åt: VARFÖR tycker man att en människa, som säger att hon inte gillar hundar eller katter eller djur, är konstig? Vad antar vi och tror om den människan?

Eftersom jag känner mig själv och vet exakt vilken sorts person jag är så blir det oerhört konstigt att bli etiketterad som något slags freak eller en avvikande person, eller någon som helt enkelt inte är lika mycket värd som andra människor.

Ja, det är just det: det verkar florera en uppfattning att personer som inte gillar djur, är inte lika mycket värda.

Hur kan det vara så?

Sedan finns det ju i min familj mycket allergier och även astma. Mina två bröder klarar inga pälsdjur alls, jag minns en händelse från när en kompis hälsat på och haft sin New Foundland med. Vi städade noggrant efter det besöket. 

Nästa gäst kom några dagar senare, det var min bror med astma. Han började nysa och snörvla efter en 15 minuter eller så och frågade Har det varit en hund här?

När han gått, hittade vi en tott hundhår under tidningskorgen, den hade vi inte lyft på… Den reagerade han alltså på.

Men varför ska jag behöva säga att jag är allergisk mot hund? Det är ju faktiskt en lögn.

Klart att man kan tala om vad man inte gillar likväl som vad man verkligen gillar. Jag tålde inte barn när jag var unga och bestämmde att jag aldrig skulle ha några. Jag fick 6 st. >Men jag har fortfarande svårt för skrikiga barn på caféer, restauranger ellr andra ställen dit man går för att njuta en stund, oxh har svårt att förstå att de får springa och jaga varandra och skrika på sådana ställen, kan vara för att jag lärde mina att inte uppföra sig så.

Jag förstår att det måste vara jätteknepigt.

För om alla skulle ta och tänka efter så är det ju ingen skillnad alls på
djur - och "icke-djur-människor".
Man tänker ju och lever på samma sätt……Så det är egentligen helt
obegripligt. Jag måste ta mig en funderare….

Jag är inte speciellt förtjust i barn och det uppfattas också som konstigt. Jag gillar vissa barn precis som jag gillar vissa människor. Jag tycker inte bäbisar är speciellt söta och är inte ett dugg intresserad av att hålla dem. Varför ska folk alltid envisas med att man ska bära deras bäbisar? Jag har inte någon lust. Min standardfras när jag förväntas tycka något om en ny bäbis är "vilka små händer den har!" då är det inte någon som märker att jag inte säger att den är söt.

Jag börjar inte gilla barn förrän det går att kommunicera med dem. Oftast gillar jag de barn som alla andra tycker är besvärliga, vet inte varför. De söta, snälla tycker jag ofta är tråkiga.

Jag har tänkt att det beror på att jag inte har några själv, men jag har pratat med flera mammor som känner likadant som jag för andra barn än sina egna, precis som det står i tråden här.

Så vad vill jag säga med det? Man får tycka vad man vill - folk får tycka vad de vill. Så länge vi inte slår hundar eller barn eller någon annan så är det bara att strunta i vad folk säger om en.

Fast jag gillar hundar…

Men inte alla.

Tycker också att var och en har rätt att tycka vad man vill. Vi är alla olika…varför kan man inte inse och respektera det…

För min egen del så bottnar det hela i ett slags "igenkännande"

Jag är otroligt fascinerad av djur. Har haft djur av olika slag runt mig hela livet och alla jag känner och umgås med har djur. Därför drar jag öronen åt mig när någon säger att jag gillar inte djur Jag har knappt stött på sådana människor.

Däremot kan jag förstå om man kanske har svårt för spindlar, ormar eller tycker att katter är opålitliga. är allergisk osv. men när någon inte gillar djur överhuvudtaget så är det för mig en väldigt främmande människa.

Att jämföra med barn blir lite kluvet tycker jag. Själv tillhör jag den skara som är måttligt förstjust i ungar men min egen son var "outstanding" och de flesta som säger att de inte gillar barn kan visst tycka vissa utvalda sådana.

#13 - I huvudsak handlar det väl om att inte gilla hundar? Dvs en viss djurart. Även om jag nu ser att Bergspuman skrev även gilla djur.

Jag kan hålla med om att om man säger att man överhuvudtaget inte gillar djur - ALLA djur - då skulle jag också tycka det var konstigt. Att man inte vill ha dem som husdjur är en sak, men att inte gilla något djur alls känns mysko. Men att inte gilla någon speciell djurart är OK. Själv avskyr jag tvestjärtar och fästingar. Alla!

Jag tycker i och för sig inte jämförelsen mellan barn och hundar är SÅ konstig. Många med hund har dem nästan som barn. Även om få hundägare tvingar en att bära runt på dem. Vi pratar om något som många har i sitt hem.

#14 Jo, det var lite så jag tänkte. Alla djur så att säga.

Det finns ju bebisar som är väldigt söta och man smälter när man ser dem, men jag vill inte gå och bära på dem för det.

Jag ryser när jag ser denna bebis som jag varken tycker är söt eller rolig

Men, en följdfråga: Vad för slags antaganden gör vi om en människa som säger sig inte gilla djur alls?

Vilka egenskaper tror ni den människan har?

Jag måste ju undvika närkontakt med djur pga egen allergi och rädsla för att utveckla fler allergier, samt att bröderna är så starkt allergiska. Det har gjort att jag inte vill klappa några djur alls. Inte katt, hund, marsvin, häst, inga. Och jag tycker faktiskt kor och grisar är söliga och äckliga och luktar illa.

Däremot är jag INTRESSERAD av djur, fast på behörigt avstånd så att säga. Går gärna på zoo, Skansen, eller ser djurdokumentärer.

Jag kan inte säga att jag tycker illa om ALLA djur, men jag undviker närkontakt med dem.

Gör det mig till ett freak?

#17 Jag ser en viss skillnad när du beskriver detta.

Att inte gilla djur och att undvika djur av olika orsaker som allergi, rädsla osv.

Det finns ju faktiskt människor som inte GILLAR djur eller är helt ointresserade och okänsliga. Förmodligen är de inte så många men dessa människor har jag stora fördomar mot.

#17 Jag önskar att jag var en fördomsfull mänska bara för att kunna ge dig ett vettigt svar på din följdfråga Bergspuma…

För jag tror att det är nångon form av fördom eller förutfattade meningar.

Att inte gilla djur… Jaa… vad specifikt skulle agget mot en som inte gör det kunna ligga i???

#18 Jag önskar att du kunde specificera - förklara var fördomarna du har har sin grund Bumbleboo - då kanske vi fick ett svar på frågan..

För… Jag förstår inte…

#19 Eftersom djur står mig så nära (mer än människor i många fall) då djur är värnlösa. fördomsfria, utsatta, äkta, med mycket mera så har jag svårt för människor som säger sig inte tycka o detta…

#20 Jag håller med dig i allt du säger om djuren… Jag känner samma sak för dem som du… Men för den skull kan jag fullt ut acceptera att alla inte känner som mig…

Om man växt upp i en allergisk familj och därmed inte haft någon kontakt med djur är det väl inte konstigt om man därmed inte skapat en relation med dem liknande din… Och har man inte det är det kanske inte så konstigt om man sedan inte gillar dem…

Ska kanske förtydliga. Min och mina bröders allergi utvecklades inte förrän vi kom i sena tonåren. Min mamma skaffade katt när jag var 15 år, troligen triggade det igång allergin. Minns att jag fick första reaktionen när jag var 19 år.

Jag tycker alltså om katter och skulle gärna klappa och kela med dem, tycker mycket mer om dem än om hundar. Men kan inte dessvärre…

Har därför kompenserat detta genom att läsa in mig på andra sorters kattdjur istället. Är passionerat intresserad av lejon, tigrar, jaguarer, leoparder, geparder, margaler, servaler, och allt vad de heter. Ingen slump att jag kallar mig Bergspuma, ett annat namn för det amerikanska lejonet (puman).

Så kontakt med djur har det alltid funnits, men aversionen mot hundar är nog sedan tidiga barnsben.

Allergierna har gjort att vi fått ta avstånd så att säga.

#21 Min relation har jag fått skapa själv då mina föräldrar inte gillade eller hade någon som helst relation själva från sin barndom med djur.

Även om man inte har haft kontakt med djur så kan jag tycka det är märkligt att man inte kan fascineras.

Bergspuman som startat tråden har ändå ett intresse för djur och har allergi som god orsak. Det är en helt annan sak än att säga att jag GILLAR inte djur.

Dessa människor har jag däremot svårt för.

Att jag skulle tycka det var konstigt om någon tycker illa om ALLA djur det skulle vara lika konstigt som om man sa att man tycker illa om ALL mat eller ALLA människor. Man är helt enkelt för kategorisk, inte mottaglig för intryck och helt enkelt inskränkt. Enligt mig. Det finns inte någon som tycker illa om ALLT. Då är det något annat som är fel egentligen.

Men du tycker ju inte illa om alla djur Bergspuman. Och att vara allergisk är ju inte att tycka illa om, bara att undvika.

#24 Där sa du något!!! Att vara eller att inte vara kategorisk…