Men samtidigt så tänker jag så här Cristine… hur många sitter inte på våra äldreboenden, alldeles ensammen, helg efter helg, fastän de har barn och barnbarn?  

Det måste vara värre att veta att de finns men de kommer inte…

Cristine!!! Det tycker jag är förståndigt…..

Säger jag som trodde jag skulle befolka värden själ…

För det är ett så stort ansvar o taga hand om en annan mäniska o då pratar vi om hela livet……

…..#1 jag vet inte vilket är bäst eller värre men jag tycker som du…fast jag önskar att jag hadde barn som skulle komma som behövde mig…jag har inga o valde inte,att blir utan…men.."livet"ville annat. Jag är helt ensam som en liten smula i det stora universum…nästan

#3 Jag vet inte heller vad som är bäst eller sämst och jag förstår att det kan vara svårt om man velat ha barn men inte fått några. Jag har fått fyra barn som jag är så tacksam för. Sedan att de i sin tur fått barn, mina barnbarn är helt underbart.

#4 …för din skull!Kram på dig…

        Jag är inte mer så där himla ledsen för,att jag inte har barn det var värre för,men jag kan känna iblad jätte stor saknad…det är ärligt sakt nåt där inne som jag kan inte styra…hormoner

Nej men jag har nåt annat……i stället

Det blir bara så här lite kännsligt,när man vill vara med över allt o dyger upp olika frågår osv…fast jag tycker att det är just livets lilla krydda,att kuna på nåt vis vara med…o prata lite av varje.

#5 Det är bra du är med lite överallt.

Min man och jag har inte några barn, det har inte blivit så. Men jag får ofta höra sådana saker som du säger Christina och det gör mig ofta ledsen. Jag är inte så ledsen  över att jag inte har några barn, det är livet. Men jag blir ofta både ledsen och trött på människor som dömer. "Ni vet inte vad ni går miste om", " Det kommer att bli trist när ni blir gamla" etc etc

Människor gör val av olika orsaker och precis som det står  i #1 så behöver du inte ha en bättre ålderdom för att du har barn. Och jag tycker inte man ska ifrågasätta andra människors val - så länge de inte är rent kriminella.

# 7

Håller med dej, Asta…människor gör val av olika orsaker.

Jag har två underbara barn, som jag för allt i världen inte skulle vilja vara utan. Jag hjälpte mina föräldrar, då dom levde så mycket jag kunde och det känns bra idag, då dom inte längre finns. Nu är det bara att hoppas på, att mina barn gör likadant…och jag väntar och längtar efter barnbarn…

Våra familjer är olika stora, men stor eller liten…ändå det värdefullaste man har…

Jag tror att det är våra gamla invanda mönster, normerna, som gör att vi tror att det är livets lycka att ha barn. Det måste ju inte alls vara så, även om det är så för en del!

Jag tycker att det viktigaste är att man gör som man själv vill.

Dessutom är det så att kvinnor oftare anklagas för att inte vara riktiga kvinnor eller sakna känslor om de inte längtar efter barn, vilket jag tycker är både förnedrande och förminskande. Kvinnlighet sitter ju absolut inte i vår längtan efter barn!

Det finns även dom som älskar barn,men som inte träffat den rätta  och sedan anser att man är för gammal för det

#10 - visst är det så. Och så är det väl egentligen för oss. Men det har inte någon betydelse varför människor inte har barn. Det ska inte behöva ifrågasättas, man ska inte behöva förklara det jämt eller behöva svara på frågan "saknar ni inte att ha barn" etc, etc. Jag har fått SÅÅÅÅÅ många påpekanden om att vi är barnlösa att jag är fruktansvärt trött på människor som lägger sig i saker som de inte har med att göra. Tack och lov är jag nu för gammal så nu kommer inte längre frågan om vi ska skaffa barn. En annan fråga som är nedrigt jobbig.

Ursäkta om jag är lite upprörd, men detta ämne får alltid igång mig.

10,Det förstår jag,får man höra samma saker för många ggr så är det mänskligt att reagera,jag tycker det är rätt ofint att ens ifrågasätta det,har jag nog aldrig gjort heller alla människor lever sitt eget liv och fattar sina egna beslut.

Det var inte meningen att göra någon ledsen, och visst är det så jag tänkt, som de flesta andra, men jag tror att två bekanta har påverkat mej. Min kusin som aldrig fick bo med sina föräldrar. Hon var så besviken att hon valde bort barn. Nu ångrar hon sig, för hon känner sig oerhört ensam.Den andra kvinnan kunde aldrig få barn.

Men det är nog stor skillnad på att välja att inte ha barn och på att inte kunna få barn, trots att man vill.

#14 - det är klart det är skillnad. Men oavsett anledning så är det inte något som någon annan har att göra med.

Min bästis som är singel har fått massor av frågor och påpekanden. Hon börjar också bli för gammal nu och är väldigt glad för att det leder till att folk slutar undra.

14,Visst är det skillnad på det absolut,men själv skulle jag aldrig ställa frågan.Man vet aldrig vad som ligger bakom,skulle någon berätta att de inte kan få barn eller av någon annan anledning inte har barn,så skulle jag gärna stötta om det behövdes i stället,sedan skulle hemligheten finnas kvar endast hos mig

Jag skulle heller aldrig fråga…bara respektera!

#14 Du kanske missade mitt inlägg #9?

#18 - nej då - men hade lite svårt för att se hur inläggen skulle läsas ihop. Så jag missade inte -men kanske missförstod.

Mitt svar var mera riktat till Cristine eftersom jag tycker att det skiljer mellan val och icke val.

Jag förstod inte varför du svarade mig att det inte är något som någon annan har med att göra, det tyckte jag att jag hade besvarat i #9 nämligen.

#20 - glöm det! Jag missförstod lite helt enkelt. Sorry!

Det är lugnt, jag förstod bara inte ditt svar till mig

Tyckte att du verkade irriterad på det jag skrev trots att jag tydligt skrev att jag trodde att det var samhällsnormer som satte press på kvinnor (särskilt) som väljer att inte skaffa barn. Men det är strunt samma!

Detta kan vara ett känsligt ämne och jag tycker vi skall respektera varandra med eller utan barn.

Själv har jag två underbara döttrar, äldsta dottern har valt bort barn medans min yngsta har stora problem med att få barn och vill inget hellre.

Jag får ofta höra vad underbart det är med barnbarn och jag skulle så gärna vilja bli mormor och få barnbarn men jag är såå tacksam för mina barn.

Varför skall det vara så svårt för en del att acceptera att det finns barnlösa förhållanden? Tänk så många barn som far illa i sina familjer, de kanske inte alls får den kärlek och trygghet de behöver under sin uppväxt.

Ja det är ett känsligt ämne och det kanske var klumpigt av mej att ta upp det. Det är klart att alla har sina val och att man ska respektera det. Jag har själv aldrig tagit upp frågan med någon barnlös för det tycker jag att jag inte har att göra med. Vi kanske ska lämna denna tråd därhän så det inte blir några mer upprörda känslor.

Själv kände jag mig inte upprörd Cristine  Kanske kan det vara bra att ventilera just därför att vi upplever så olika, vad vet jag? Vill säga att du är aldrig klumpig , det är väl bra att du får igång oss

Kram

Tack Indiania!

Ja vad ska jag säga. Ville egentligen inte ha barn men min dåvarande man pressade mig att vi skulle skaffa och så blev det. Ångrade inte att jag skaffa barn då. Men nu undrar jag om jag inte skulle stått på mig eftersom jag inte av olika anledningar har kontakt med någon av mina döttrar.

Det är värre än att vara barnlös tror jag, att veta att jag har två barn men inte ha någon kontakt med dom.

Det måste kännas väldigt svårt, och jag är så ledsen för din skull.

Jag önskar de kommer till insikt framöver.

Min mamma vill ha barnbarn. Det har hon redan men hon vill visst att jag skall bli mamma också..

Jag har inga barn och känner heller inte längtan efter barn, det finns flera anledningar till att jag inte skaffar. Men om jag skulle bli gravid så skulle jag antagligen behålla barnet, och jag är säker på att ungen skulle bli älskad och att den i alla fall får en bra förälder (pappan). Alternativt att när jag fått ordning på mitt liv kanske man skaffar fosterbarn

Att skaffa barn BARA för att man inte skall bli ensam när man blir gammal, 
det låter lite väl…. 

#24 Cristine…börja inte anklaga dig…När du ställer frågor,kan du inte veta vem tar illa upp vem inte.Ingen lovar lätt liv till nån utan svåra frågor osv

När man vill vara med här då kan det bli lite upp o ner…men så länge som nån inte medveten vill typ såra osv då är det väl helt ok ta upp vilka saker som helst o frågor…farför inte????Alltid kommer det vara nån som drar ärtter i näsan

Bra med frågor o bra med olika åsikter o svar…Som nu då vet jag också,att det finns andra som inte har barn o livet gå vidare.Det hjälper lite,att veta,att nån annan har typ som jag.

Just därför jag tycker om LK det finns allt här…

KRAM PÅ DIG CRISTINE….

Åh, vilken intressant diskussion.

Diskussionen lyfts ju av att man har olika erfarenheter.

Alla kan ju inte välja barn, av olika orsaker. (biologiska/adoptiv)

Man kan ha andra intressen/sysselsättningar.

Sen kan man engagera sig i föreningar där det finns barn. Eller umgås med barnfamiljer i bekantskapen/släkten…..

Själva hade vi bekymmer att bli gravida. Tänk vad folk kan tjata om detta. ….Om jag valde att köra istället för att ta en öl, kom frågorna….

Tre år av förfrågningar om barn/graviditet…inte alls kul. Efter tredje gången med hormonsprutor, blev våran unge till !!

Vårt andra barn, 3,5 år yngre, blev till när vi hade en stor vattenskada i nya huset.

Själv när jag var ung och egoistisk så ville jag inte ha barn, men det blev sex stycken.

När man väl har fått dem ändrar man för det mesta uppfattning, det gjorde iaf jag.

Jag har absolut inte tagit illa upp för frågan heller Cristine och jag tycker som de andra att vi ska kunna diskutera saker som är känsliga med.

Jag tycker verkligen att man måste resptektera människors val och jag kan bli riktigt förbannad när jag hör hur människor som medvetet valt bort att skaffa barn blir ansatta på alla möjliga, ibland förnedrande, sätt.

Det är därför jag tror att det här med kärnfamilj, mamma, pappa och två barn (helst en pojka och en flicka) som norm i samhället styr så oerhört mycket över hur människor tänker. Många utgår ifrån att det är så det ska vara för det är naturligt.

Det tycker jag är löjligt, vaddå naturligt?! Låt var och en göra som de själva vill och gläds med människor som är nöjda med sina liv, oavsett hur de ser ut!

Jo så tycker ju jag med Hoppfull, att var och en ska ha frihet att välja hur de vill ha det. Och ni har rätt i att många som har barn sitter ensamma de med, för jag känner sådana också och det är som sagt ännu värre. Jag tycker synd om de gammla överhuvudtaget,många ensamma, dålig mat för det mesta, de kommer inte ut, många får sova kl 16.00. Nu påstår jag inte att det är så överallt, det är sånt som jag sett med egna ögon

#32 Jag är egoistisk helt klart, men varför skulle man vara mer egoist om man inte vill ha barn jämfört med om man vill ha barn? Jag kanske tolkade dig fel..

Tycker inte att det vara fel att ta upp ämnet, kul att ventilera..

Jag har ett annat "problem" och det är att jag och min man alltid har fått försvara att vi bara har ETT barn. Vi är egoistiska som inte har gett honom några syskon. Det har också varit jobbigt att förklara och försvara.

Vi kan ju inte bara skaffa ett syskon utan vi skulle väl i så fall ha önskan om ett barn till kan jag tycka.

Hur man än vrider och vänder på inga barn, ett barn, många barn, så är det alltid andra människor som har synpunkter.

Vill man inte ha barn anses det att man bara tänker på sig själv. Det är många nygifta som genast får höra att nu måste ni skaffa barn, man tänker inte på att de kanske vill ha några år för sig själva eller bygga upp en stabil ekonomi. De som får några barn och sedan separerar är inte riktigt kloka som skaffat så många, så unga, ja hur blir det nu osv.

#36… Så är det bumbleboo…

Jag håller med om att världen skulle vara ett bättre ställe om folk skötte sina egna affärer och låter bli att lägga näsan i andras.

Men jag vet att de gånger jag har träffat på personer som inte har barn, att visst undrar man lite varför. Är det ett eget val eller är det ofrivillgt? Men jag vågar aldrig fråga för jag vet att det kan vara ett känsligt ämne för många. Antingen får de ta upp det själva eller så får jag fortsätta att vara ovetandes. Man måste inte veta allt om alla heller.

#36… Så är det nog bumbleboo!

#37 Undrar varför man tycker så.. Dem som skaffar barn skaffar ju barn för sin skull inte någon annans, så de tänker ju minst lika mycket på sig själva.

# 39 Visst kan man vara lite nyfiken ibland men det skulle aldrig falla mig in att fråga.

 #41 För att det finns alltid de som om de fick skulle bestämma när hur och hur många barn ni ska ha, vart ni ska ställa soffan , hur ni ska klä er vilken bil och vilken barnvagn ni ska….

…bumbleboo..tro mig…..datoren börjar visa sin trött het,inte jag

När jag var ung o ny gift fick jag svara till alla  om allt som det har handlat om barn osv ingen nånsin har frågat min " ex man"(i dag min bästa manlig vän)allafall så länge som han håller sig på andra sidan av havet )varför vi inte har barn osv.han slapp försöka husta ut farför osv…många år var det som jag skulle bo i helvetet..för jag vill bli MAMMA..

Själv klart har jag inte brättat till alla hur vi gorde prover på sjukhus osv.Jag litade på vissa,men det skulle jag inte har gort.Fyi va jag kände mig nere många år..bara för att jag hadde ingen som skulle föstå mig vilken smärta dom har åstakommit av alla frågor till mig som jag skulle försöka "göra"barn själv.

I dag förstå jag bätre min viktproblemet också…jag åt för att dölja smärtan,men hur stor muren byggde jag upp,smärtan fanns kvar.Inte mer inte på sätt.

Jaa jaa var ville jag komma…juu..det kan vara stor sorg till många men tiden lägger inte alla sår,men man lär sig hanskas saker o ting bätre. Åter..i dag vet jag,att det är ingen skyldig het brätta allt eller nåt om man inte vill osv..det trodde jag när jag var barn o ung..oi..oi..oi

#42, Aha.. jag tror jag misstolkade dig #32.  :)

Mmm, störande med folk som kallar andra egoistiska bara för att de själva inte får vara med och bestämma.

#43 Man är oftast mycket mer känslig som ung och känner, precis som du beskriver, att man måste förklara sig fast i själva verket ska alla andra "strunta i" vad man väljer eller inte väljer.

27,I mina ögon är du en stark och duktig mamma,du är en fin människa

Vi har inga barn, vi träffades för sent och innan dess fanns det ingen som jag ville ha barn ihop med.

Men visst önskar man ibland att man hade barn som kunde hjälpa till med allt möjligt nu när man börjar bli till åren.

Men som tur är så finns det gott om syskonbarn och syskonbarnbarn.

Det finns många orsaker till att man inte får barn. För egen del trodde jag att det var kört, men det visade sig att jag hade fel.

Fast åldersmässigt var det precis på gränsen tycker jag, eftersom jag fyllde 46 år fyra dagar efter att vårt första barn föddes och jag var på väg att bli 48 när tvåan kom.

Om livet för med sig barnlöshet så är det som det är och jag tror inte att man lider av det, men jag tror att om man väljer bort barn för att göra karriär, så kommer man att ångra sig.

Jag hade två mostrar som var barnlösa och på något sätt kunde vi, jag och mina syskon, känna att de saknade att ha barn. De liksom levde sig in i oss som sina egna vid varje tillfälle som gavs, på gott och ont.

#48 Jag tror inte alls att man ångrar sig om man väljer bort barn. Det är inte så att alla vill ha barn och ser familjebildande som något man vill.

Självklart finns det de som ångrar sig, men det gör det ju med allt. Men generellt sett tror jag att det är en konservativ tanke sprungen ur kärnfamiljsnormen. Lycka SKA innehålla familj, annars ångrar man sig.

Jag har en moster som är självvalt "barnlös" hon är supernöjd med det och har alltid tyckt att det varit fullt tillräckligt att umgås med syskonbarnen under delar av åren

Och så finns det dem, som av sjukdomsskäl valt bort barn, för att en graviditet skulle vara alldeles för riskfylld och innebära alldeles för många uppoffringar. Jag tillhör dem.

Fick veta vad som krävdes, om jag ville ha barn, när jag var 33. Då hade jag bott med min dåvarande man några år och trots allt hade jag funderingar på att vi skulle försöka få barn.

Men de tankarna slog jag genast ur hågen när jag fick beskedet.

Tursamt nog har min barnlängtan varit minimal, så jag har inte sörjt. Tvärtom är jag lättad, över att jag sluppit gå igenom en lång räcka med behandlingar, som kanske ändå inte hade garanterat något.

Jag hade en kvinnlig kollega som fick göra allt detta, som jag inte ville. Jag kan förstå att om barnlängtan är tillräckligt stor, är man villig att underkasta sig det som krävs. Men jag ville inte. Och jag ångrar inte. Nu är det syskonbarnen som är roligt istället!

Dessutom gillar jag min fria och barnlösa livsstil. Jag tycker om att kunna resa iväg oplanerat och att göra det som faller mig in.

Ensamheten på ålderns höst, är inget som är förbehållet enbart den som INTE har barn.

#50 "Ensamheten på ålderns höst, är inget som är förbehållet enbart den som INTE har barn"

Jättebra skrivet, för så är det…barn är ingen garanti för att undkomma ensamhet.