Skrämmande och förnedrande.

Och att Sverige var ett land som alla såg upp till runt om i världen med den bästa levnadsstsandarden för ung. 20 år sedan, till att ha blivit ett land man använder som skräckexempel i vissa frågor är verkligen ororande.

Det som är mest hemskt är väl att man försöker lägga över ansvaret för att människor blir sjuka på människorna själva.

Ingen blir ju friskare av att bli kallad lögnare och få sin inkomst kraftigt reducerad eller helt sonika indragen.

Jag tyckte att det som stod om att det inte är konstigt att människor är sjuka när man har så hlg sysselsättningsgrad var bra sagt. När även de som är svagare, om man nu kan säga så, finns på arbetsmarknaden så blir det väl naturligt att de lättare blir slitna och sjuka.

Hans slutanalys med där han konstaterar att sjukskrivningarna snarare handlar om ett kollapsat system än om fuskare är ju nästan allra mest intressant!

Men så tror jag att det är..absolut!

De sociala systemen är såpass opersonliga att det blir oerhört svårt att skilja på vad som är fusk och vad som är äkta. Det är därför tror jag, som så många som redan har ett helvete i sin livssituation, blir hemskt illa behandlade av myndigheterna.

Om man istället gick tillbaka till att ha personlig direktkontakt i alla led, skulle man lättare kunna se vilka som är fuskare och vilka som inte är det, för trots allt finns det en oerhört stor andel av befolkningen som utnyttjar det sociala skyddsnätet.

Idag möts man av en förb….. telefonsvarare som uppmanar en att trycka på en massa siffror hit och dit. Det går snart inte att ringa någonstans och få prata med en person.

Visst blir man förbannad när man läser om hur exempelvis FK behandlar en del människor, man påminns om Gulag, men på något sätt måste man ändå hitta fuskarna, för de är många och de parasiterar på samhället och därmed på skattebetalarna.

Jag känner personligen till flera personer som aldrig har gjort ett handtag i sina liv, men som lever gott ändå genom simulerade sjukdomstillstånd.

#4 Ja, det är väl hela tanken med det nya systemet att få bort fuskarna men det har ju blivit så fel och det drabbar så många människor.

Jag håller med om att varje fall bör granskas på individnivå och utgå därefter.

Jag måste protestera mot synen att fuskarna är MÅNGA.

FK har gjort egna undersökningar som visar att fusket är mycket mindre än vad man trott.

Uppfattningen hos människor att fuskarna är MÅNGA beror förmodligen på att när man känner till ETT PAR fuskare, så antar man att alla andra OCKSÅ känner ett par fuskare. Då känns det nära till hands att tro att fuskarna är jätte jättemånga.

Men det är såklart flera personer som känner samma fuskare!

Var lite nyanserad i synen på fusk. De är inte MÅNGA. Men det blir väldigt uppblåst i media NÄR det väl fuskas. Läs undersökningen som FK gjort. Jag har inte länken, men det har rapporterats i flera media.

#6 Det beror ju på vad man definierar som många men jag antar att siffran kan vara ganska låg men ändå klassas som för många för att det är då ett brott vi talar om.

#6 Jag instämmer helt i det du skriver! Det är precis samma sak som jag får höra om flyktingar och hur de hämtar ut pengar… jag har jobbat som flyktingsekreterare och vet exakt hur det går till. Och de får inte en spänn mer än Svensson får från soc.

Men ändå så känner alla till någon som kör en fin bil eller som har en skitdyr soffa hemma och en svindyr tv. Faktum är ju att man får hushålla med sina soc-pengar hur man vill och många flyktingar prioriterar helt annorlunda och skapar möjlighet att köpa sådant som DE tycker är viktigt och snyggt.

Sedan är det klart att man ska försöka komma åt fusket. Som peter säger så vore sannolikt ökad personlig kontakt ett bra sätt att få grepp om människors hela situation och därmed minska möjligheten att ljuga och fuska.

Skattefusk är också ett brott. Skattefuskarna smusslar bort bra mycket mer pengar än försäkringsfuskarna. Ändå talas det betydligt tystare om dem. Det finns en syn att "mycket pengar gagnar Sverige", dvs. man ska inte hindra fuskarna FÖR mycket, för då kanske de emigrerar helt och slutar betala skatt öht i Sverige, och då - HU!

#6 Jag syftar inte på enbart fusket inom sjukersättningssystemet, utan den totala andelen människor som utnyttjar systemet och skattebetalarna exempelvis genom att arbeta svart samtidigt som man uppbär arbetslöshetsersättning eller motsvarande.

Med välutvecklade sociala funktioner i ett samhälle, följer alltid en svans av parasiter som utan att ta hänsyn till alla som gör rätt för sig, försöker utnyttja systemen så att de kan få pengar utan motprestation.

Om det sedan är skattesmitare, tjuvar, bidragsfuskare eller bedragare spelar ingen roll. De parasiterar på alla ärliga människor som utgör samhället. Parasiterna är inte få, de är alldeles för många.

#10 Ja där håller jag med dig. Men det jag stör mig på är att det verkar vara helt OK att sätta dit en som fuskar för försumbara pengar via t ex sjukförsäkringen, men skattefuskare som smusslar undan stora summor ska hållas om ryggen, för deras kapital "gagnar" Sverige, dvs. man är rädd om skatteintäkterna och fruktar att de lämnar Sverige. Det kryps för folk som har pengar och man trampar på dem som inte har pengar. Det retar mig nåt enormt. Ska pengainnehav avgöra bemötande av samhället man lever i?

Att vara fattig är ett handikapp i sig.

Fast det är ofta högre straff på ekonomisk brottslighet än t.ex. vissa våldsbrott.

..& så är det "vanliga" människan, som blir sjuk/arbetslös. Sämre inkomst, som verkligen känns av i familjen (barn & förhållandet). Alla har inte en årslön på banken, som en politiker sa att man måste ha !?

F-kassan kräver att den sjuke ska köpa en tens-apparat "bara" 1000 kr, fysisk aktivitet på recept 900kr/termin (vattengympa), gym-kort 200 kr/månad…..mm mm

Ut & gå….kommunen sandar inte längre, si&så med plogandet….

Sen vill jag uppmuntra mina ungar att spela fotboll/hockey eller var nu deras intresse finns.

Semester/byta miljö……tur att de tycker om att åka båt. "24/36-tim-kryssningar är en prisvärd variant. Samt paddla & tälta i vår natur.

Ja, visst är det sjukt och vridet i en del fall.

Vad gäller det som den där boken handlar om, så är det ju hemskt att rehabiliteringen skurits ned så där. Människan har gått från att vara en resurs man aktar och är rädd om, till att bli utbytbara element som man slänger ut, för att få nya som man kan slita ner igen. Idag finns ingen plats för halvpresterande eller lågpresterande. Nej, hel- och fullpresterande ska man vara, annars kan man hälsa hem. Synd med den synen på människor. Alla kan ju uträtta NÅGOT om de ges möjlighet.

#14 Håller med

#14 Bra skrivet!

Man är livrädd för att anställa någon som ev kanske skulle kunna tänkas bli sjuk någon gång i framtiden… suck! Och ve och fasa om man redan varit sjuk en gång… nej ättestupan för oss belastningar

Alltså tråden handlar inte om politik … men jag måste säga att "glappet" som nu finns, dvs. stor arbetslöshet, ett antal sjuka människor som inte kan arbeta alls alt. arbeta bara lite grann, kontra väldigt nedskurna rehabiliteringsresurser och noll plats för lågpresterande på arbetsmarknaden, samt ökat fokus på att piska på sjuka och arbetslösa - jag får det inte att gå ihop…

Skulle kunna skriva långa stycken om detta, men det får vara…

#17 Håller med dig.

Det är som man satt ihop en ekvation som faktiskt inte går att lösa ens med de mest raffinerade matematiska metoder. Men man vägrar byta ut några faktorer för att se om det går att få en lösning…

Jag är inte emot tänket att människor bör arbeta efter förmåga och att sjuka bör rehabiliteras så att de förmår arbeta i någon grad, men det är SÄTTET och METODEN jag vänder mig emot här.

Arbetsförmedlingen kan inte rehabilitera, hur ska de kunna det? Det är INTE deras kärnområde. Det handlar ju många gånger om människor som har sjukdomar med långa behandlingstider, som kanske väntar på en till operation, som har svårbehandlade sjukdomar, ex. värk eller psykiska åkommor. Sjukvården måste bli bättre på att behandla värkproblematik och psykvården är inte alls vad den borde vara. Remissförfarandet måste bli effektivare och människor måste komma till specialistvård snabbare. Det är HÄR flaskhalsarna finns!

Att utan att ge människor adekvat rehabilitering, slänga ut dem ur systemet och hänvisa dem till AF där de tvingas underteckna en försäkran att de är 100% arbetsföra, trots att de ingalunda är färdigbehandlade och friska i klinisk betydelse, tycker jag är så jävla korkat så det liknar ingen sort. Varför har de här människorna inte fått tillräckligt behandling och vård? Varför är det så svårt att förstå att vissa sjukdomar har mycket lång behandlingstid?

Ska bli intressant att höra utvärderingen efter att den första 3 måanders perioden med introduktion hos AF är klar.

Ja sedan kommer väl nästa flaskhals och det är den bristande flexibiliteten inom arbetsmarknaden.

Det är så tight inom de flesta organisationer och företag så det går inte att ha anställda som inte är högpresterande på daglig basis.

Om man kunde jobba mer flexibelt kanske betydlig mer hemifrån så tror jag att många som är sjuka skulle kunna dra sitt strå till stacken.

Men är man sjuk så är kanske enbart arbetsresorna och att vara tvungen att finnas på jobbet tidigt på morgonen för mycket bara det… medan kunde du sitta hemma (i morgonrocken) och göra dina timmar när du orkar och kunna ta paus när du själv behöver, i lugn och ro, så skulle många många fler (särskilt bland alla stressjuka) kunna jobba lite tror jag.

Så där skulle man kunna göra stora förändringar, tror jag, för att anpassa arbetsmarknaden till de sjuka istället för tvärtom.

Ja, större flexibilitet på arbetsmarknaden behövs verkligen!

Idag prövas ju de som mister sin sjukpenning mot HELA arbetsmarknaden, och då tas det ingen hänsyn till att de facto itne FINNS sådana flexibla jobb idag, man gör prövningen mot ett tänkt och fiktivt arbete.

Det tycker jag också är idioti och icke verklighetsförankrat.

Jag har en kompis som jobar på AF, nu finns det en människa som har fått jobb….som utförs på arbetsplats liggande !?

Fler detaljer hann vi inte prata om. Hon nämnde det för mej eftersom jag ej kan sitta för tillfället, sen 3 månader tillbaka….

#21 Ja precis, det är så långt mellan å ena sidan kraven och åtgärderna och å andra sidan människorna och arbetsuppgifterna så det kan aldrig bli en bra lösning på problemet!

#22 precis! Jag har liknande problem som du fast det gäller både stå, gå, sitta och ligga… och för alltid är det så för mig. Men kunde jag göra något hemifrån i min egen takt, liggande, sittande eller stå-gående växelvis så kanske jag skulla klara att jobba ett par timmar/dag.

Ibland känns det som att "vi" som befinner oss i denna situation till vardags, har en massa att tillföra i det politiska tänket.

Att tänka på innan alla beslut tas

Tyvärr får jag till mig besluten när de är klubbade & inte kan rivas upp.

Såååå mycket som kan bli smidigare, än vad det är idag.

Det är svårt att inte blanda in politik i en sån här diskussion eftersom exempelvis FK genom socialdepartementet är direkt underställda regeringen.

Därför är jag också övertygad om att just FKs fruktansvärt människofientliga attityd under det senaste åren, kommer att vara den sten som stjälper lasset för den sittande regeringen.

#25 Det tror jag med!