Min är först och främst att vara till för mina barn men också tänka på mej själv och göra livet så trevligt jag bara kan. Leva livet helt enkelt. Att få barnen att inse att har man inga motgångar kan man heller inte se alla possitiva saker som kommer efter. Att det är lärdomar.

Har väl inget annat att välja på…skojar…Fick detta liv för att leva det…fösöker göra det så bra jag bara kan…Försöker se positivt på det mesta, även om det ofta är svårt, finnas tillhands för mina barn och må bra själv. Livet är något…jag inte skulle vilja vara utan…

Anledningen att leva är väl att man inte vill sluta leva… och vill man leva så får man göra det bästa av den tiden man fått.

Min ständiga och obotliga nyfikenhet på det som kommer att hända härnäst!

Något spännande väntar alltid där bakom kröken…

Min anledning till att leva är väl att utnyttja denna gåva: att få leva. Ibland är det ju riktigt skoj att leva. Sen vet jag att någon skulle bli väldigt ledsen om jag slutade leva.

Enligt min "tro" har jag valt att leva för att lära mig en massa samt att vara till för andra och vad de ska lära.

Är nyfiken på det mesta och vill lära mig, så jag försöker ta till mig allt jag kommer över.

Vilken deppig fråga,hehe. *tänker* Nej, jag vet inte. Får väl ta reda på det ;) Jag bara lever i nuet & 'orkar' inte tänka på varför jag lever eller vad jag vill få ut av det,

Det gör du alldeles rätt i Moa, man ska leva i nuet.

Det finns massor av uppleveser & utmaningar i framtiden som väntar på mej .

Tillsammans med familj & vänner, samt framtida bekantskaper .

Sen behöver jag tråkiga tillfällen, för att uppskatta de roliga.

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter

Därför att det är så himla roligt och spännande. Jag har älskat att leva ända sen så länge jag kan minnas.

Anledningen är väl att Far och Mor satte mig till världen, och jag har inte hittills haft nån anledning att avsluta det hela! 

Hmm, jag har väl egentligen inte någon anledning annat än att jag vill leva. Anledningarna skaffar jag liksom under vägen fram.

Sedan är det väl som Anders säger, det är svårt att hitta skäl till att avsluta något så kul.

En anledning gick just förbi mig min goa och underbara man och naturligtvis att vi fått de barn vi har och deras barn i sin tur.

Självklart är barnen och familjen viktiga anledningar nu, men jag har svårt att se det som skälet till min livsresa eftersom jag var 45 år när jag blev far.

Något måste ha tagit mig ända dit först så att säga innan barnen blev till och jag hävdar bestämt att det är min vilja och glädje över livet.

#14 Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge  Dina fina barn har ju en mogen pappa

#15 "Appselut", som Lisabet skulle ha sagt

Jag är väldigt förtjust i livet och jag är väldigt nyfiken men vad anledningen till våra liv är eller "meningen med livet" tror jag ingen vet.

eller så har vi olika uppfattningar om det.

Jag älskar att leva för att jag lär mig nya saker hela tiden och för att jag tycker så mycket om att vara med mina kära.