Själv är jag extra förtjust i hängpilar minns när vi som barn gömde oss i dessa när det regnade och vi inte ville gå in.

Jag älskar björkar..det är Sverige för mig, sedan kommer syrenbuskarna och rönnen.

Jag tycker mycket om tallskogar.

Jag gillar träd generellt och har nog ingen speciell favorit. Glasbjörkar är fina, jätteaspar som de vi hade i Jämtland är också fina. Kastanjeträden, lönnarna, lindarna, almarna och boken med sin släta stam och vackra bokollon, jag gillar dem alla.

De raka högvuxna ekarna i södra Sverige och de lägre och mycket knotigare ekarna i mellansverige, rödekarna i Skåne, klibbalen i södra halvan av landet och gråalen högre upp, båda med små miniatyrkottar.

Högvuxna tallar på sandrevlarna och de lågvuxna, knotiga och vinpinade tallarna på Öland och Gotland. Norrländska höga och smala granar och mellansvenska mer vidvuxna, lärkträden med sina skira ljusgröna barr, Götalands idegranar. Jag gillar alla träd.

ja du missade inte många nu peter

Här kommer en vacker ek vid en vacker mossig stenmur vid Skottvångs Gruva i Sörmland. Sommarminnen *suck*

Björkar i allmänhet är fina..

I synnerhet tycker jag om ..*mina* Lindor som omger mitt hem
det har varit med ett bra tag,men vilken kraft det är i dem
jag hamlar dem var vår/senvinter in på bara barken/knotorna
lika orolig är jag varje gång,ska de klara sig i år ?
hur mycket meterskott är det inte sedan !!
o en fantastisk grönska *ler*

penke

Hängbjörken! Det är väl den som har flikiga blad?

Tom

Den flikiga björken kallas Ornäsbjörk och är en naturlig mutant som uppstod i Lilla Ornäs i Dalarna. Eftersom den inte kan bilda pollen, måste man ta sticklingar från ursprungsträdet för att kunna föröka den.

Jag gillar Ask! Vi har 5 st nu, som en gång planterades i trädgården runt huset. 2 av dem har stått lite friare och är ena riktiga bjässar.

De är mycket frostkänsliga i lövsprickningen så det händer att lövverket är svart efter en frostnatt, men det kommer nytt men inte i vanlig mängd.

Här räcker det inte med en trädkramare! 

Jag tycker mycket om träd men nummer ett för mig är tallen.

Är ni intresserad av trädens befydelse kan ni gå in på healingsajten och titta där har Loet lagt ut en tråd om " Helande träd " passar det inte att skriva om andra sjter får ni ta bort inlägget.

#11

Naturligtivs passar det! Ni får jättegärna tipsa om andra sajter som kan vara intressant för medlemmarna här

Hägg. Jag älskar häggen. Det har jag gjort sedan jag var liten. Gissa om jag blev glad när jag första våren i huset upptäckte att ett av träden i trädgården var en hägg!

Vi har fullt av Ornäsbjörkar här i mitt bostadsområde, insprängda bland vanliga björkar. Gillar blandningen!

Men mest av allt älskar jag den höga tall som finns just utanför min balkong. När solen glimmar i tallbarken, sådär rödgyllenskimrande - det är svårslaget…

#14 När solen glimmar i tallbarken och det är rödaktigt skimmer, håller med det är så vackert

Dom här träden har jag en nästan personlig relation till. Dom står precis utanför verandan till vårt torp och det känns som att dom vakar över oss. Tittar man noga så ser man att det är en gran och en tall som står tätt tillsammans. Som ett gammalt par som lev ett långt liv tillsammans. men dom är inte så stora så i barrträdsvärlden är dom nog ungdomar. Eller så blir dom inte så stora i den vindpinade skärgården 

#16 så fint träden står. Det är väl era vårdträd då kanske.

Har nyss fått lära mig att förr i tiden byggde de alltid sina hus i närheten av ett vårdträd.

Min sambo släktforskar och i höstas var vi upp till Dalarna och sökte lite rötter och där en släkting bott stod det ett vårdträd, en stor rönn ( huset fanns inte kvar )

Vårdträdet skulle bringa tur och skydda de som bodde där.TYcker det låter fint.

#17

jag har för mig att vårdträd var något man planterade intill huset och det var visst ofta var just Ask.

Detta träd tror jag är en Ask men jag vet inte säkert. Den ser planterad ut, men jag vet inte för vi har inte haft stället så länge.

Bilden är tagen på midsommarnatten och trädet mår inte bra som ni kanske ser. Det för en tynande tillvaro och det blir liksom aldrig någon vacker krona i den. Jag vet inte vad man ska göra åt det 

speciella träd
nu kommer jag ihåg ett jag träffade på förra året
det växte strax brevid Borgvattnets prästgård
det hade ett egenartat växtsätt,en annorlunda stil
det var en annorlunda känsla att stå i dess gren-omfamning,
se upp längs dess ..slingrande stam
tyvärr krånglar mitt fotaalbum..

träd har charm. :- )

penke

Vackra träd! Så här ser våra björkar ut just idag!

# 8 (och #7)! Då blir det Ornäsbjörken som gäller som favorit.

Men bilden från Jeremina är också svårslagen!

Tom

#18 javisst, det ser ut som en ask. De har sammansatta blad på samma sätt som rönn fast större. Vi har ett par askar här också och även hägg.

Den stora asken fick inga löv under förra året, alltihop frös bort och den stod bar så när som på ett par dussin nya blad som hann komma på årsskotten.

Häggen är näktergalens favorit. Jag tror att det beror på att den växer som en enorm buske med grenar och löv ofta ända ner till marken.

Ett av de mäktigaste träd jag har sett är den stora Kanadapoppeln som står nära entén till Göteborgs Botaniska Trädgård. Jag har för mig att första grenen kommer på 20 meters höjd.

I Uppsala, 45 km i sydostlig riktning härifrån, växer poppel, bok, kastanj, lind, platan och alm. Här går inga av de träden. Vi får nöja oss med asp, björk, lönn, ask och hägg, samt en enda ek när det gäller lövträden.

#22

ja det stämmer. Precis så ser bladen ut. Det kan vara så att den fryser förskräckligt på vintern för det blåser alltid nåt ohemult just där och då blir det glest med löv på sommaren…

men vad säger du - tar Ekarna slut vid Uppsala?

Det får nog bli bok. När bokskogarna i Skåne är utslagna då är det verkligen vår.

#23 Nej, det finns ekar efter Dalälven norröver och enstaka parkekar efter kusten längre norröver än så, men i inlandet går gränsen ungefär vid dalälven.

Jag försökte plantera en liten ek vid Fyrsjön, en mil öster om Hammerdal i Jämtland 1973. Jag var dit för tio år sedan och då var den fortfarande vid liv, men som en 50 cm hög buske.