God Jul och Gott Nytt År tillbaka, Draken!

God Jul och Gott Nytt År! Så roligt att se dej Draken!

#2

Jag är här inne ibland och läser.

Du borde göra dej synlig mer!

Vi gillar drakar.

Jo jo, drakar är eftertraktade i våra dagar då fantasilösheten sprider sig som ett gissel och en epidemi.

Det står till och med lite om drakar i en av mina romaner, den sjätte vill jag minnas.

Här kommer ett klipp från kapitel 33 (med stavfel och annat…)

Saxat från den sjätte romanen som heter "I den heliga ordens namn"

Draken landade tillsynes ganska tungt och gav ifrån sig ett djupt skrovligt häsande och väsande ljud för att skrämma bort andra mindre djur som redan var i full gång med att vräka i sig av fodret, det som Axel och hans familj hade serverat djuren. Draken befann sig mindre än tio meter från Axel. Den var så nära att han kände doften från den, draken luktade ungefär som en häst. Axel fann detta nästan komiskt. Tänka sig att man reser till en främmande planet och hittar en drake bara för att finna att den luktar som en häst.

Draken sträckte på halsen och tittade sig granskande och kontrollerande i kring. Den vädrade ljudligt i luften, kunde den verkligen känna doften av Axel. Sedan böjde den halsen och körde ner nosen i blandningen av fodermjöl, matrester och vatten.

Den sörplade lite ohyfsat och smackade, det var ganska klart att den betraktade käket som acceptabelt.

Axel ville krypa undan och komma in ibland buskarna som låg strax bakom honom men han insåg att då skulle han göra en massa avslöjande ljud och då skulle draken uppmärksamma honom, i bästa fall skulle den då fly, i värsta fall.

Axel vågade inte tänka tanken färdigt där han låg under den grågröna filten. En drake var dock en drake och inget som man lättvinligt irriterade, här gällde det att ligga lågt, även i dess bokstavliga mening.

En av de andra mindre ödlorna gjorde ett fräckt utfall och hoppade upp på kanten av foderbingen och dök klafsande ner i bingen, den sörplade foder för glatta livet. Först fnös draken men den lille bortbytingen lät sig inte skrämmas av så lite, den fortsatte att sörpla så mycket den bara kunde.

Draken blev mer och mer irriterad på den lille och fräste, sekunden därefter slungade den upp en grönskimrande eldkvast i luften, det var en mycket tydlig varning.

Den mindre ödlan fann för gott och fly fältet och den hoppade klumpigt ner på marken och försvann in i snåren en bit bort. Det var tydigt att den hade trotsallt hunnit få magen full, för att inte säga överfull. Nu var Axel åter ensam med den store draken.

Han andades varligt och försiktigt medan såg på när draken ljudligt och med föga belevat bordsskick slafsade i resten av maten i foderbingen. Det var verkligen ett praktfullt och ståtligt djur, säkert med en mankhöjd på nära två och en kvarts meter. Vingarna som burit draken till utfodringsplatsen var betydligt längre och liknade i det närmsta de som fladdermöss har. Nu hade draken dem elegant hopfällda över ryggen men tidigare hade han sett de stora vingarna utspända i sin fulla längd, när den kommit tyst glidflygande som en mörk skugga och siluett i den tropiska nattens trolska dunkel.

Axel var lite rädd och betänksam, men inte så rädd att han ville fly undan hals över huvud, med alla de risker detta skulle innebära för hans vidkommande. Han koncentrerade sig istället på att observera och studera, allt ville han senare berätta för den gode vännen och mentorn Mats i Nya Dejarp så snart det bara var möjligt. Han, Axel den store drakobservatören skulle bli känd för sitt stora och ansenliga mod.

Då och då fick han se en glimt av drakens glimmande ögon i månarnas sken, han hade haft turen att draken kommit när alla tre månarna var fulla samtidigt. De föregående två nätterna hade han legat och väntat och då hade det även inbjudits på fint främmande. Ingen drake hade visat sig då, bara enstaka flygödlor hade då kommit och ätit förutom en hoper av vanliga smådjur. Hu var det annorlunda, de mindre ödlorna höll sig denna natt på respektfullt avstånd, detta så länge draken åt.

Då och då höjde den huvudet och tittade till höger och vänster. Något verkade störa draken, den vädrade och nosade i luften och fnös snörvlande. Den stannade upp en kort stund men började därefter åter med att söka med blicken i nattens dunkel, och plötsligt fäste den blicken på Axel. Draken svajade lite hit och dit på huvudet precis som om den behövde titta på honom ur olika vinklar. Axel stirrade in i de stora ögonen och gav av ren förvåning upp ett högt kväkande gutturalt ljud, varför fattade inte ens han själv.

Axel blev nu riktigt nervös, draken var nu riktigt nyfiken på honom. Han drog in fötter och händer under filten och hade precis tanken att han även skulle dra in huvudet.

Det var ett ögonblicks verk, draken högg den försvarslöse Axel dräpande över nacken. Draken bet av huvudet, kastade upp det med en virvlande dans i luften, fångade det igen på nedfärden och svalde huvudet utan att tugga, allt innan ens Axel hunnit ropa av förfäran.

Draken fnös ogillande, tydligen hade inte Axel smakat så gott som draken trodde. Den huvudlösa kroppen lät den ligga och blöda ur under filten, i stället sträckte den på sina ståtliga vingar och flög not norr.

Putt

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR  DRAKEN.

God Jul och Gott Nytt År

önskar Sisa  

God Jul och gott Nytt år till dig Draken!

God Jul och Gott Nytt år Draken

God jul och gott nytt år till Draken och alla andra här på sajten

#6 Det där var en högst osmaklig textsnutt

Osmaklig?!

Då har du inte lästa alla mina alster, detta var ju inget.

… sen så ska allt sättas i sitt sammanhang också…

God Jul Draken! Skall läsa texten senare.

#14 Ja, man får träffa Axel i inledningen av texten, man får bekanta sig med honom och veta hur han känner.

Sedan i slutet av texten blir han av med huvudet i en andemening som om det inte var mer än att en fluga dog. Jag tycker att det är osmakligt.

Nej, jag har inte läst någonting alls av dina alster tidigare, men jag hälsar God Jul och Gott Nytt År ändå

#16

Peter om du läst böckerna innan i serien så skulle du finna att den stackars Axel har varit med sedan den andra romanen, han är väl pressenterad och alltid den som råkar illa ut i kvinnors våld. (Allt är alltså mycket värre än det verkar vara.)

Romanserien handlar om blandmissbrukaren Ove, hans vänner och deras högst udda liv och leverne.

Samtliga sex romaner finns att läsa på: http://www.you2book.se/index.aspx

Jag skriver under pseudonymen Aurora Borealis (som beyder norrsken).

(Romanerna på ca 300-350 sidor styck är inte korrekturläsa)

#17 Eftersom jag inte har läst någonting av dina alster tidigare, vet jag ingenting om innehåll och syfte Jag tyckte bara att den sista meningen i urklippet var osmakligt eller okänsligt om man så vill.

Jag vet inte om det betyder någotning helt annat det där med att först beskriva hur rädd Axel är och vad han känner, innan man får läsa att han mister huvudet och kroppen ligger under en filt och blöder ur, men om det betyder vad jag tror att det betyder - alltså precis vad det står, då tycker jag att det är riktigt osmakligt uttryckt.

Jag kan inte påminna mig om att jag läst någonting som ens kommer i närheten av den typen av uttryck och det lockar definitivt inte mig att läsa mer.

Jag är ledsen om du tycker att jag är orättvis, men det är min ärliga åsikt.