För att känna trygghet är jag nog ungefär som alla andra.

Jag kan nog sälla mig till Marslows behovstrappa och säga att åtmindstonde de flersta av trappstegen behöver jag för att känna mig trygg.

Ja jag är böjd att hålla med Marslow där. Fast för mig handlar den mer om lycka än om trygghet.

Jag är inte så trakterad av trygghet i bemärkelsen " den upptrampade stigen".

Trygghet för mig handlar om att i mig själv veta att jag klarar mig oavsett vad som händer.

Sedan är det ju skönt, trevligt och bekvämt att ha en familj som gillar en och som man får vara med En fungerande ekonomi och ett schysst hus att bo i, men det är inget jag inte klarar mig utan.

För min del är det hemmet och familjen som ger trygghet. Men jag är inte rädd för att ge mig ut på otrampade stigar - tvärtom så gillar jag äventyr och är alltid nyfiken på det okända bakom kröken. men sedan måste jag alltid ha mitt trygga hem och fasta bas att återvända till.

Jag levde väldigt många år på olika hotell världen över så ett hem är för mej trygghet.

Också familjen förståss.

Trygghet är nåt man får av familj och vänner. Även att ha ett jobb och tak över huvudet är trygghet.