Är slaget förlorat vid 50? Det beror på vad som är förlorat tänker jag… Jag tycker om att vara aktiv och göra olika saker och jag tycker att det är inget mer än jag själv som kan hindra mig. jag har stött på ett flertal som tycker att "nej det går inte" pga ålder, och så stannar de hemma och ser på tv…

Kanske man kan säga att slaget är vunnet istället? Om man kan känna sig mer fri så är det väl en seger…

Förstår inte riktigt den där kampen för att hålla sig ung måste jag säga… visst ingen vill ju bli skröplig men hur många 40-50-åringar är skröpliga??

Jag tycker att 40-50 åringar är rena ungdommen nu för tiden, tänk er tillbaka i tiden så kan ni sen en 50 årig man med krycka. Nu rockar de och kör hojen tills de blir över 70.

# 3

Jag håller med,Cristine. Då jag var yngre tyckte jag att alla, som passerat 30 var jättegamla. Nu tycker jag att det inte är någon ålder alls. Kanske blev människor gamla fortare förr…

Jag tror att det handlar om åldersförskjutningen i hela samhället. När jag var ung blev man vuxen och flyttade hemifrån tidigt, man fick jobb och etablerade sig i samhället. Nu bor ju många hemma tills de är över 25 och medelåldern för att vara etablerad på arbetsmarknaden är 28 Så det är bli ju naturligt så att man är ung fortfarande när man är 30 och precis har flyttat hemifrån. När jag var trettio hade jag jobbat i tio år, gift mig, fått två barn, skilt mig och börjat om… då har alltså dagens unga knappt fått egen lägenhet.

Självklart påverkar det självbilden och samhällets bild av ålder.

Åh, jag tycker att den bästa tiden i mitt liv varit nu efter jag fyllt 40. Då tänker jag på hur jag känner mig inombords, den harmoni och nyfikenhet som jag har på livet och att jag idag vet vart jag är på väg och vad jag vill.

Jag har fyllt 50, och tycker det känns som att jag inte längre har hela livet framför mej…Bäst att göra det man vill, innan det är försent…

Håller absolut med dig Sisa, gör det DU vill!

Tack tilja, jag försöker…

Må så Gott!

Det är bra Sisa, fortsätt med det!

Kram till dig

Följer jag familjetraditionen har jag 30 år kvar, då kan jag ju inte känna mej gammal nu,vad är jag då vid 80-90.

Nej det här med åldersnoja är verkligen bortkastad energi. Herregud i det här landet hinner man knappt bli vuxen innan åldersnojan slår till. Jag minns att jag bävade när jag fyllde 25 - det är inte klokt! Men jag har slutat med såna dumheter nu.

Ja för sjutton..livet leker!

Härliga inlägg, vilken bra inställning till er ålder…fast jag vet ju inte hur gamla ni är…Känns som att ni är tonåringar, och

det gör mej glad!

Kram till Er   

Jag är 68 och fick ett pm med komplimang av en 30 årig kille igår.*s*..ja vad säger man.

Du kan känna dej stolt, Cristine och bara njuta….

Jag är och har alltid varit totalt "nojabefriad"!!

De ä så de ska va!

Nog känner jag av åldern fysiskt, jag pallar inte att hugga ved en hel dag längre som jag gjorde när jag var 25-30, men i knoppen känner jag inte av åldern på annat sätt än att jag blir säkrare på mig själv och visare för var dag som går.

Det där med 30-årskris, 40-årsnoja, 50-årsdepression osv har jag aldrig känt av. Min fru pratade mycket om sin ålder när hon passerade 30 och 40, men jag har aldrig tagit fasta på siffrorna.

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att någon är en gammal gubbe eller gammal käring, för att sekunden senare inse att jag är äldre själv.

Hiiihiiihihih det händer mej jämt och ständigt

kom att tänka på vad bengt bedrup(historisk tv-reporter) sa en gång:
jag motionerar inte för att bli yngre,utan för att bli äldre …

..kan inte riktigt säga att jag har SÅ mycket åldersnoja..
IBLAND ka jag hajja till över gubben som tittar på mig när jag borstar tänderna..
andra gånger ser jag grabben/mannen jag …(oxå) är *ler*

det går väl att *se* allaåldrar, i alla mäniskor..som lever,
de som försöker klistra på en falsk yta,gör "den" osynlig
det är väl som att försöka dölja en flint med en dålig tupé.. (?)

penke

jag har fyllt femtio ett , tycker själv inte att jag ser ut som det men det kan tolkas kanske olika av olika personer , men det finns dom som sagt att jag inte ser ut som det utan som 5-6 år yngre , riktigt unga kan tro att man ser ut som en gube ,med en begynnande flint inombords så känns det ibland som 27-28 , sen är man äldre i andra lägen ett plus kan vara rutinen omed den kunskaps banken , vetskapen om olika saker ,saker som man inte behöver tråna efter på samma vis , man blir som en klok gammal elefant , apropå elefanten så är en elefant tjur i sin bästa ålder vid 55-60 år så om vi tänker oss som gamla elefanter kan det nog gå vägen. hej

He he..det var en rolig jämförelse

hihi

ja alla åldrar har väl sina för- och nackdelar. Men jag har nog alltid kännt det som att jag har varit i mina bästa år. Utom när jag barn och bara längtade efter att bli vuxen

Vet att jag verkligen börjar bli gammal när jag gärna byter om till mysbyxor där magen verkligen får ta sin rättmätiga plats.

Vet att jag börjar bli till åren när jag tar på mig en storblommig städrock - när det är dags att städa.

Vet att jag börjar bli till åren när jag tar med mig innetofflor när jag hälsar på kompisen.

Vet att jag börjar bli åldrig när jag måste vika de nytvättade handdukarna 3 gånger på längden och 3 ggr på andra ledden.

Ja några olika saker förändras ju med tiden…men jag har  ännu inte kommit in i (fniss/hihi!!!!):

hårnät

nylonknästrumpor

nog tror jag att man måste göra det där som man tänkt sig när man var bet yngre så trodde man kanske att det var så ofatt bart långt till ålderns höst men se man är snart där

#26 hmmm … ja man tänker olika, jag har aldrig tyckt om mysbyxor och kommer nog aldrig att göra - men -har däremot alltid vikt handukar två gånger på längden och tre på tvären för så lärde min mamma mig att göra

Vissa saker som andra tycker visar på ålder har jag ju alltid gjort, för att mamma gjorde så och jag kan tycka att det är praktiskt…

hm… jag har hela garderoben full med mysbyxor. men när jag ska gå ut så tar jag på mig nåt mera stilfullt. handdukar jag alltid vikt två gånger. Först på mitten och sen på mitten igen.

Jag minns däremot när jag var barn och måste hjälpa mormor att sträcka lakan när hon skulle mangla dem. Det var en hel vetenskap…

Ha ha ha… ja se vika lakan slipper man nästan idag och när mamma beslutade sej för att flytta över på andra sidan så slapp jag det där med att vika dem i tre delar.För att inte tala om mormors noggrannhet att vecka banden på kuddarna. Men så kunde hon stolt lämna dörrarna öppna till linneskåpet för det var en fröjd att se hennes lakan och kuddfodral med spetsar, brodyrer och veckade band. Visst finns det vackra lakan idag men inget emot de präktiga bomullslakanen som fanns förr och håller än i dag. Det är annat det än påslakanen som blir tunnare och tunnare mest vid fotändan tills tårna sticker ut.,

#26 Oj, där sa du nåt som verkligen får det att krypa efter ryggraden av obehag - nylonknästrumpor

I mitt tycke finns det nästan ingenting i klädväg som är värre, möjligen spelar byxkjol i samma division.

Det mest skräckfyllda exemplet är när den som använder nylonknästrumpor också väljer en kjol/klänning som inte döljer strumpornas övre kant.

#31 Eftersom jag arbetat länge i sjukvården så har jag sett otaliga halvt avklädda människor och den mest i ögonfallande varianten är ändå, näst intill "raffsett" alltså stringtrosor i spets med tillhörande spetsbehå OCH nylonstrumpor till knäna.

Då blir det svårt att hålla sig…

Jag har oxå använt mjuka byxor i olika varianter hela mitt liv. Men det beror lika mycket på problem med det fysiska som annat. Det finns snygga sådana byxor med

Nylonstrumpbyxor ger verkligen rysningar längs ryggraden… fast jag får väl erkänna att nylonstrumpor överlag är rätt osexigt enligt mig. Använder aldrig det själv men det beror väl på att jag inte använder kjol… för till kjol eller klänning är det ju tyvärr nästan nödvändigt.

Men även skosmaken verkar förändras med åldern. Det finns ju faktiskt snygga och sköna/fotriktiga skor…

Ja fyller 55 i början på nästa år. Visst tycker jag att åren far fram lite fort ibland. Och när jag ansträngt kroppen och har ont överallt efteråt känns det att jag inte är 25 längre.

Men jag är ung i sinnet och känner mig för det mesta yngre än jag är.

#34 Då är jag ett par veckor äldre än du

Jag använder faktiskt ett slags nylonstrumpor själv, tro det eller ej. För att stumpen ska glida lätt ner i benproteserna har jag en vit nylonstrumpa mellan proteshylsan och dämpningshylsan.

Däremot skulle jag aldrig få för mig att sätta nylonstrumpklädd kosmetik på rören som de allra flesta benprotesbärare gör. Jag kör med raka rör så att folk ska se att jag har ett handikapp. Annars är det lätt att man blir knuffad eller nåt sånt.

#31 , jag håller med dig byxkjol är verkligen inget för mig…! Finns kanske snygga sådana - men dem har jag aldrig sett !  

#33, ja det finns verkligen fina mjukisbyxor, jag TACKAR GUD för dem…!!!

#34 känner mig ibland yngre än vad jag är, (född -67) fast när värken sätter i då känner jag mig tyvärr som flera hundra år… 

#35 det är ju bra att de går att använda till något riktigt bra!!

#31 nej byxkjol är verkligen inget för mig, hualigen…

#33 tack och lov det finns verkligen väldigt fina mjukisbyxor…!

#35 bra att de går att använda till något praktiskt!

oj det blev dubbelt kan man säga - trodde att det första inte kom fram - datan havererade för några sekunder…!

Jag har fyllt 51 men är har ingen åldersnoja alls. Har alltid trivts bra med min ålder "just nu" och känner mig inte ett dugg gammal, det är ju huvudsaken.

Är av årsmodell-58

Håller helt med Zabelle. Är kanske ovanligt både barnslig o mogen för min ålder, är liksom nöjd med ålder jag just råkar befinna mig i . Vid 40 tyckte jag det var lagom o bra, nu är 51 prerfekt.

#40, -58 har alltid varit en bra årgång!  Den har bara blivit bättre och bättre

Är som ett årgångsvin

jag har samma årgång -58

Medelåldern är den tid, då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå…

Helt rätt *44…….äsch inte ska man bry sig i att man blir äldre, man kan ändå inget göra, bara och bränna onödig energi. Lär dig älska dig själv och var glad för det lilla i tillvaron…..*det var klokt sagt av mig som funderar på plastikoperation*……  :)

…rynkig och vis…

*46

Ja sant, lika bra och vara den man är när man ändå inte blev som man skulle, så att säga

#45 plastikop… tänkt så roligt du kan ha för de pengarna om du bara struntar i vad andra tycker!

*48

Äsch det var ett litet skämt bara….jag skulle aldrig lägga mig under kniven för att förbättra mitt utseende…..Jag tycker alldeles för mycket om mig själv för det, och vad andra tycker …..nja det är helt upp till dom *jupp*

Hahahaha, så skönt då… jag blir alltid orolig för människor som funderar i de banorna