Jaa, och inte vet man förrän efteråt heller… när man står där med facit i handen.

Jag tror att man ska välja den väg man känner för just när man står där inför….. Det kan ju vara olika från gång till gång.

Du är en klok quinna Gunilla!

Tror som du Gunilla, bara det att det kan vara så svårt att veta vad man känner/vill ibland och vilket som blir bäst.

Själv står jag inför ett vägval just nu, ett ganska avgörande… jag vacklar från det ena till det andra. Känslan för vad som är rätt är stark, men det är så mycket runt omkring som påverkas…

Vissa vägval är lätta, andra betydligt svårare, men hade man haft facit i hand så hade det inte alls varit så spännande

#3 Jag försöker mer och mer att följa mitt hjärta. Min intuition. Och jag tror inte att det är så fel. Det brukar bli bäst både för mig och ev. andra inblandade, på sikt iaf.

Så gör jag också!

Den säkra vägen brukar betyda stagnation att inte våga innebär att inte utmana sig själv till utveckling… så den säkra vägen är ingen väg som jag tycker fungerar i längden ändå. Och går man på den för länge så har livet självt en tendens att kasta en i diket

#6 Instämmer… Man måste våga pröva vingarna emellanåt, även om man inte vet om det ska bära eller brista…

"… I took the road least travelled by - and that has made all the difference."

#0 Det finns olika vinklingar av det där som av allt annat. För egen del har jag under många år tidigare, gamblat och gamblats med i den medicinska världen, men idag är det slut med det. Jag kör den säkra vägen nu, det är slut med försöksverksamheten för min del.

Du är en klok man!

#10 Jag vet inte hur mycket klokhet som ligger bakomegentligen. Som jag ser det är det mer en konsekvens av "trial and error".

Jag kan utan att överdriva säga att vid varje planerat ingrepp/planerad åtgärd som gjorts har jag kommit ur det hela i sämre skick än jag gick in i det.

Den senaste gången var för 12 år sedan när försöket att göra min kropp mottaglig för transplantation kostade båda mina fötter.

Det var väl läkarna som valde den säkra vägen åt dej. Inte du själv.

Nja, de är inte speciellt intresserade av säkra vägar. Det är ofta "guld och gröna skogar-jargong" ända tills allt går åt fanders. Då överger de skeppet.

 Fy