Jag tycker mycket om ensamhet, jag är faktiskt helt beroende av den för att fungera!

Men jag tycker även mycket om cellskap är beroende även av detta för att må bra!

Jag blev van vid den när jag bodde med mamma och hennes ex, de bråkade så ofta att jag inte tog hem kompisar, så ensamheten har varit min vän länge.

Nu är jag ganska beroende av den, jag behöver tid ensam då och då, få göra vad jag känner för och slappna av riktigt ordentligt.

Fast nog är det bättre att vara ensam i ensamheten än ensam i tvåsamhet….

Sä(ce)llskap är skönt att ha men det är härligt att få vara för sig själv ibland också.

Jag fungerar inte heller om jag inte får den ensamhet jag måste ha. Samtidigt så kan jag också vara social när jag känner för det. Det är som att det ena är en förutsättning för det andra på nåt konstigt sätt…

Håller med Gunilla. Bättre vara ensam i ensamheten än ensam i tvåsamhet.

Tycker mycket om att umgås med människor. Men också väldigt beroende av att ha min ensamhet och vara för mig själv.

Att få vara ensam ibland, betyder mycket. Vara för sej själv, samla sina tankar och landa lite. Särskilt om man haft mycket omkring sej.

Men jag skulle för allt i världen inte vilja vara ensam jämt. Tänker på alla ensamma människor; gamla, sjuka och de stackars barn, som kanske får vara mycket i sin ensamhet. Långa dagar, fulla av tystnad…

Jag njuter av mitt eget sällskap, då jag är ensam. Annars njuter jag av min familjs och mina vänners närvaro. Lagom är alltid bäst!

Sisa

Jag är aldrig ensam, jag har ju mig!

#6 Sisa skriver precis som jag tycker så jag håller bara med.

Alla behöver vi ha en egen stund för oss själva!

Jag är ju ofrivilligt mycket ensam så ensamheten är väl inte min bästa vän just nu precis. Men den kan visst vara skön ibland, men att sitta hemma ensam varje kväll är inte så väldigt roligt…

Jag tror att ofrivillig ensamhet liksom påtvingat sällskap är lika plågsamt. Det ideala är givetvis om man kan välja det som passar bäst för tillfället. Men det är inte alltid helt lätt…

# 10 Håller helt med dig där Maggan, har man valmöjlighet så känns allt så mycket bättre och man njuter av det man väljer.

Ja ibland kan det va skönt o va ensam, men för det mesta är jag en sällskapsmänniska. En av anledningarna till att jag har djur.

Jag är en social människa, som lätt får kontakt med andra & andra med mej. Rackarns trivsamt & intressant med människor.

Jag har ett stort behov att få vara ensam…annars blir jag lättirriterad.

ensam vill väl ingen vara
men desto fler vill vara för sig själva ..

..jag räds varken andra eller mig själv :- )

penke

Egen tid är viktigt, annars kvävs man. Tricket är att lära sig varandra så att man aldrig är ensam, men blir lämnad ifred när man behöver. Det tar ett tag att lära sig varandra på det planet.

Instämmer med både Gunilla,Sisa och Branneli

Toyan

Jag har ett stort behov av att få egen tid. Under så många år medan barnen har vuxit upp har det varit en bristvara. Jag blir en betydligt bättre människa om jag någon gång får vara själv. Jag har ett intensivt arbete där jag ger väldigt mycket av mig själv och där det är mycket intryck, snabba beslut och högljutt. Därför behöver jag även motsatsen.

Ibland tar jag mig ett långt skönt bad med en god bok, eller så stänger jag in mig en stund för att meditera. Detta respekterar min familj och stör inte.

Jag uppskattar ensamheten.