Jag har gått två gånger men gillar det inte heller. Tror inte att det är nyttigt med strålning!

Men jag vet ju många som upptäckt cancer i tid och blivit friska tack vare mammografin… svårt dilemma.

Jag funderar på att ha lite längre tidsintervaller mellan gångerna. Tycker för egen del att vartannat år är lite för ofta.

Jag har gått varje gång jag blivit kallad. Det var tionde gången nu för ett par veckor sedan.

Jag tycker att det är superbra att det görs. Många har sluppit ta bort hela bröst tack vare att det upptäckts i tid genom mammograferingen.

För ett antal år sedan såg de något på mina bilder så jag fick åka till sjukhuset och ta prov på det dom sett. Det visade sig bara vara en vätskefylld blåsa och den tömde dom på innehåll och tog prov på. Nu var det inte något farligt men om det varit det så hade de antagligen kunnat göra ett mindre ingrepp än att ta hela bröstet.

Jag kommer även i fortsättningen att gå på mammografin vartannat år när jag blir kallad.

En liten rolig historia i ämnet bröst är att jag som 22-åring hittade en knöl. Gick till doktorn på kirurgen som var en man. Han kände och sa att det var en förstorad bröstkörtel efter amningen.

Är du säker sa jag: Tror du inte att jag vet hur ett bröst ska kännas sa han! Jag gick lugn och skrattandes därifrån! Den doktorn är en känd doktor från Jämtland som brukar ha föreläsningar!

Jag är absolut för mammografi.

Har tyvärr mist flera nära i just cancer som inte upptäckts i tid. En nära släkting kämpar just nu i långt framskriden skelettcancer, inget som jag önskar att någon ska behöva uppleva. Kan en enda människa räddas genom mammografi skulle det i "min" värld vara värt det.

Absolut att jag går på mammografi och ultraljud.

Vi i vår släkt har den genen som ger både bröst och livmoder cancer.

Mammografi och ultraljud gör det möjligt att upptäcka detta i ett tidigt skede.

Går på mammografi.. cancern kan upptäckas i tid.

Tycker det är bra att bli kallad vartannat år.

Ja doktorn du berättar om Jeremina är både rolig och duktig…

Jag går givetvis varje gång jag blir kallad.

Min mamma dog av bröstcancer när jag var 21 år.

Jag känner ett ansvar för min familj att ta hand om mig och försöka hålla mig frisk så länge som möjligt. Jag vet ju av egen erfarenhet vad förlust av moder betyder även för nästan vuxna barn.

Jag tycker det är en självklarhet. Cancer är en sjukdom som faktiskt kan botas i många fall och prognosen är bättre ju tidigare det upptäcks.

Att de opererar bort för mycket anser jag vara en bisak. Bättre det än för lite eller?

Sedan att det skulle trigga igång cancer tror jag inte det finns några fasta belägg för (ännu i alla fall).

Också för mammografi. För likt gunilla så har jag haft en vätskefylld blåsa (fast här kallade dom det cysta) som upptäcktes tack vare mammografin. Och dom stack bara in en spruta och tömde den.

Så jag ser mammografin och även cellprov som en billig livförsäkring. För chansen är att om det är nåt så upptäcks ev cancer tidigt och blir då förhoppningsvis mer lättbehandlat.

Men jag har en manisk rädsla för just mammografin! Ni skulle fråga min man för jag blir, arg, ledsen och illamående när de visar dessa undersökningar på tv:n. Vilket de alltid gör när det är tal om just bröstcancer!

#5 Nillan, jag skulle kunna tänka mig ultraljud. Kan jag inte få det istället tror du?  Vet du något om när man kan få det? Är det bara om man har ärftlighet?

Jag har i min släkt mammas moster som haft bröstcancer för 30 år sedan och hon är 82 år nu och frisk! Sedan finns det ingen annan i närheten!

Jag önskar att jag visste vad det beror på. När jag skulle göra en magnetröntgen kunde jag inte för jag fick panik och fick åka hem och det blev en vanlig röntgen av ryggen istället.

Jag fick lugnande en annan gång men mitt inne i apparaten provade jag att sätta mig upp och de sa åt mg att lugna mig. Men då stod det klart för mig vad det var.

Jag såg mig själv stå på ett tunnelbanespår under perrongen och var livrädd. Då hade jag kommit tillbaka till min olycka när jag var 6 år och ramlade mellan tunnelbanetåget och perrongen. Personalen förstod precis och jag fick åka hem utan att ha gjort den röntgen igen.

Jag har sedan fått göra datortomografi istället. Tror ni att det kanske även hör ihop denna rädsla för att klämmas i en annan apparat?

Jag är ju inte tillhörande den svarande kategorin människor, men jag har en fru som har uppnått den ålder när man inleder mammografi. Mot bakgrund av det tycker jag att jag kan yttra min åsikt även i denna högst omanliga fråga.

Min åsikt är att om mammografin bara kan rädda en enda kvinna från att dö i bröstcancer är det värt det och såvitt jag förstått är det bra många fler räddade liv än vad det är kvinnor som skadas av behandlingen.

En nära vän dog i bröstcancer bara 32 år gammal och lämnade två små barn efter sig.

Jeremina nog tror jag att din rädsla för mammografi kan komma från nåt annat minne som har att göra med att du blivit klämd nån gång. För vi människor är ju ganska lustiga på det viset, att vi kan vara rädda för nåt som egentligen är ofarligt, men hjärnan kopplar helt enkelt ihop det med det nåt annat som gjort oss illa. Bara att vi kanske inte ens minns att vi gjort oss illa.

Jag har gått en gång, men det gjorde så djävulusiskt ont att jag gör inte om det. Vi har inte något sådant i släkten, då kanske jag hade tvingat mig att göra det, men som det är gör jag inte om det.

Asta det gör ont för mig också. För jag är så öm i hela kroppen så allt klämmande vill jag helst slippa. Men för min del så hitta dom en vätskefylld blåsa (cysta) dom enkelt kunde ta bort. Så för min del så har det varit värt sitt "pris" för vem vet vad det hade kunnat utvecklas till om den inte hade tömts där och då.

Jodå Annia jag tycker det är bra att det finns mammografi och att det kallas till det. Men jag tänker ändå inte gå dit igen. Jag har normalt sett en ganska hög smärttröskel, men det där översteg min.

Med det menar jag inte att inte andra ska gå, bara att jag inte tänker göra det.

Förstår dig asta, men jag kan inte låta bli att undra om den som gjorde din undersökning inte gjorde nåt fel. För så ont ska det inte göra.

Jag brukar alltid tala om för den som ska göra det att jag är öm så dom brukar skynda sig att ta sina bilder så jag inte "sitter" i kläm mer än absolut nödvändigt.

Det kan ha varit så naturligtvis, det var inte någon vänlig sköterska precis och hon brydde sig inte ett dugg om att det gjorde så ont att jag faktiskt grät (vilket INTE är vanligt för mig).

Jag ska inte tjata på dig. Men då tycker jag att du ska göra en till och tala om från början vad du var med om första gången. Är det en normalt funtad människa så ser dom till att göra det rätt. Fast visst känns det, men det ska inte göra så ont.

Asta, tyvärr är det väldigt olika från sjukhus till sjukhus. Danderyds sjukhus i Stockholm är t.ex kända för att klämma bröst hårt för att bilderna ska bli så tydliga som möjligt.

Jag går på mina mammografier förstås, eftersom jag haft bröstcancer en gång och inte vill missa det om det kommer tillbaks. Första gången var jag livrädd! Men det har aldrig varit någon fara.

Jag har också hört att mammografi kan trigga bröstcancer, som Jeremima säger. Det verkar ändå ha fler positiva än negativa effekter.

#13 Jag tror också att jag har något tidigare minne av klämning. Min kvinnoläkare som själv är kvinna och har varit läkare i 30 år talar om för mig att det beror på vilken bröstvävnad man har hur tydliga bilderna blir.

Hon säger att i mitt fall ska hon undersöka mig regelbundet som hon gjort i några år och skulle jag känna något så gör hon en biopsi direkt.

Jag litar på henne till 100 % för hon är så duktig och har huvudet på skaft och är mycket omtyckt. Hon ser varje person som individ så vissa kan vänta med t ex mammografi av olika orsaker.

#20 Tack Lena1971 för att du fast du haft bröstcancer att du kan medge  att du hört att mammografi kan trigga bröstcancer med.

Jag jobbade förut med en duktig homeopat som lånade mig en gammal bok från 1917 där en just homeopat, en kvinna skrev att hon haft patienter som slagit i brösten hårt och då har en knuta uppstått och blivit elakartad.

Hon varnade kvinnor från att slå emot brösten för att det ofta blev knölar av dessa skador men allt blev ju inte elakartat.

Ni som vill göra mammografi ska göra det men vi som inte vill måste få ta ansvar för våra egna kroppar, liv och rädslor!

Jag tackar för era svar och känslor kring detta och det har varit inressant men det förvånade mig att det var få som kände som jag!