Jag valde nog att bli blind.

Att inte kunna höra, vara med i ett samtal annat än med teckenspråk, att missa alla små nyanser i skojigheter, musik, det vore rena mardrömmen.

Blind blir mer ett praktiskt problem (tror jag) Har man en gång varit seende så vet man hur färgerna ser ut, hur havet glittrar och molnen osv.

Ja jag skulle med välja att bli blind.
Att kunna höra är väldigt viktigt för mej. Höra musik, vara delaktig i samtal m.m.

Jag skulle välja att vara döv. Mina ögon är oerhört viktiga för mig. Jag har tex. skrivit i sånt där donationsdokument att de får ta vad de vill  (om det är nåt som går att använda) förutom mina ögon.

#3 Hur tänker du då? Jag kan förstå att synen kan betyda mycket men just ögonen som "organ"?

Bara nyfiken…

#4 Jaa, jag skulle kanske varit tydligare. Det är inte alla som vet att hornhinnorna kan doneras.

Så mitt svar på frågan är att de kan ta vad de vill förutom hornhinnorna.

Ville bara förklara hur djupt förankrat det ligger detta med vikten att ha min syn.

#5 OK jag tror jag förstår

Hade nog valt att vara blind….

Jättesvårt val  

Om jag vore döv så skulle jag ju inte kunna höra andras röster, höra musik som jag älskar.. Inte kunna samtala riktigt.. Om jag vore blind så skulle jag ju inte kunna se de jag pratar med och upptäcka allt fint som finns här i livet..

Usch ja Soffe. Det är tur att vi inte är tvungna att välja. Det är två sinnen som är viktiga. Både för mej och för många andra.

Jag har varit blind under en kort period i livet och vet hur det var. Jag insåg att allt jag dittills gjort varit direkt avhängigt synen, så jag skulle definitivt hellre mista hörseln än synen.

Jag vill inte "välja" någonting. Bara vara glad så länge jag hör och ser också ännu någorlunda bra.

Min syn är viktigare för mig än hörseln. För då kan jag fortfarande gå ut i skog och mark, fortfarande läsa och skriva… Om jag mist min syn hade allt jag älskar att göra varit omöjligt.