Man väljer ju inte sina föräldrar, men "om" jag fått välja hade jag valt min pappa igen, för han var den snällaste omtänksammaste människa jag träffat.

Jag hade en väldans bra pappa!

#0 Jo, så rät så rätt…

#0 Känslomässigt håller jag med som uppvuxen med en totalt känslostörd far som styrde familjen med hjälp av tyranni, men å andra sidan vet jag inte vad för slags person jag hade blivit med en annan far, så jag drar mig för att önska något annat så här i efterhand.

Så, sant som det är skrivet.

Men vad är en dålig Far+

Det är ju vad jag tycker.En annan kanske hadde uppskattat min Far..

--Nu fick jag allt till det..

Peter du har ju rätt..Du har han som förebild.SÅ VILL DU INTE BLi…Har jag fattat rätt.

För jag har min mor som föreblifd.

SÅ VILL JAG INTE BLI…

#5 Ja ungefär så. Jag hade ingen förebild, så jag fick gjuta min egen form.

Håller med peter igen… och chik… min far är himla snäll och så men har varit toatlt frånvarande under hela min uppväxt. Han kan fortfarande inte prata med mig på allvar så vi har liksom ingen äkta relation utan bara yta… Men mamma är nästan likadan så det är ju som chik säger, jag vet hur jag INTE vill vara som förälder själv. Sen hur jag lyckats vetesjutton!! Men jag har gjort mitt bästa utifrån mina förutsättningar i alla fall.

Tycker det gäller föräldrar generellt och inte bara en far. Som ganska nyfärsk förälder gör jag mitt bästa med mål och intention att min son ska få växa upp & vara den han önskar vara med kärlek & trygghet från mig hela vägen så länge jag får vara med.

Jag har/har haft underbara föräldrar och skulle inte velat byta ut dem mot allt smör i småland! Jag har svårt att tänka mig att jag skulle kunna fått bättre föräldrar även om vi haft våra duster emellanåt..  Men hela våran familj och släkt har stor sammanhållning och är nära varann:)

Mina barns fäder däremot skulle jag gärna byta ut om jag kunde, till någon som bryr sig om dem;)

#5 … det ligger något i vad du säger också. Jag har på senare år kommit fram till att min far fått mig att argumentera för min rätt och det var förstås bra att kunna. Att hävda mig.

Men jag saknar en far och morfar som fanns där för mig och mina barn… som såg fram emot att vi kom på besök t ex…

Då är jag glad att jag har en God Far!

#11 Ja det ska du vara glad för… men jag tror att min på något sätt älskade mig ändå, fast han hade konstigt sätt att visa det på… iaf när jag var barn.

MIna barn däremot har han nog aldrig haft mycket tillövers för…

Jag hade och tror fortfarande jag har en god far. Konstigt svar eller hur!

Jag är ensam barn, har inga syskon. Men för ca. 8 år sedan kom det upp en stor konflikt mellan mig och mina förälrar som tyvärr sluta med ovänskap. Har ingen kontakt med mina nära efter det.

Har ändå en känsla av att min pappa känner det samma som jag ! Saknad.

Man pga av min mor tror jag inte han vågar ta kontakt med mig. Tyvärr:

Är det någon av alla er på LK som har känningar för detta vore jag glad för alla tips.

Har varit på många sittningar, alla säger dom olika. Ta kontakt med din pappa eller gör det absolut inte.

Så jag är ganska villådig.

Jag skulle ta kontakt med honom direkt.

# 14 Vad grundar du det på? Jag är livrädd för att han ska be mig flyga o fara.

#14 Bara genom att ta kontakt kan du/ni få visshet. Det är tråkigt om ni båda skulle sitta och sakna varandra och ingen av er tar kontakt. Men som sagt var, det är vad jag skulle göra. Jag kan inte säga hur andra ska göra.

Du undrade och jag svarade.

# 16 Försökte nå dig genom PM men det gick inte. Ville ge dig lite mer bakgrund som jag inte vill ta upp här ännu. Kram O tack.

#17 Vänta några sekunder så kan du nå mig via Pm

Instämmer med Gunilla. Endast genom att få veta kan du få ro. Även om han ber dig flyga och fara så vet du att du har försökt och inte bara släppt i ovisshet.

Jag håller också med, det är bättre att veta än att gå och älta. Inte bra för din hälsa heller.

AnnL

Du ska fatta beslut på grundval av vad du känner själv i ditt eget innersta - du måste fråga dig själv. Handen på hjärtat så tror jag att du redan vet…

# 21 Tror faktiskt när jag känner efter att du har rätt i det du skriver Maggan.