Kan bara hålla med dig i vad du skriver.

Men jag lever inte efter det..Kan höra mig själv i bland.o då blir jag mörkrädd.

Men jag jobbar på det..O säger alltid till min son.Det är ju lättar o se höra andras brister än sina egna.

Men jaobbar på det..

Jag älskar det svenska språket men självklart svär jag ibland.

Vilken vacker men sorgsen bild Sisa!

Nej jag svär nästan aldrig, i så fall är jag riktigt, riktigt arg och det händer inte ofta  och det är så skönt för övriga familjen gör det inte heller. Barnen har gjort det periodvis under uppväxten, men det har alltid varit under en övergående period

Nja, ett fan kan nog slinka ur mig och blir jag riktigt tokförbannad så kommer en låååång ramsa med alla svordomar ihopknåpade. Dock blir jag sällan tokförbannad så det är inte så ofta och aldrig ibland andra människor. Nu när man är småbarnsförälder får det ju bli järnspikars och så och inom vården där jag jobbar passar det heller inte med ett grovt ovårdat språk.

Många svär i onödan,

finns ingen anledning att säga "… bussjäveln åkte förbi…" men jag kan acceptera "…den jäkla bussen åkte förbi…". Det finns inget svenskt ord som heter "bussjäveln"!

Och tänk på att;

Barn gör inte som vi säger- Barn gör som vi gör!

Sisa 

# 5 Nu fick du mig att skratta, du är klok Sisa. Och du har så rätt, men ingen väluppfostrad människa står & säger bussjäveln när ett barn är närvarande…

Jo, att barn gör som vi gör vet jag. Sonen är inne i värsta perioden nu då han observerar, lyssnar och sen säger & gör precis likadant.

Försöker att låta bli men om jag blir riktigt arg eller slår mig så kan det komma en lång ramsa!

#6

Finns heller ingen anledning att säga bussjäveln, då man inte har barn i sin närhet. Det låter så illa…

… då får Du verkligen tänka Dej för…

Kram till Dej och lille sonen.

Sisa.

Jag svär inte till vardags och särskilt inte i barnens närvaro. Däremot kan jag i min ensamhet gå och sjunga för mig själv och byta ut hela texten till svordomar för att roa mig själv och släppa fram alla ord jag annars raderat ur mitt vokabulär.

En favorit är visan "Hela familjen gick ut med geten", med bara svordomar. Uppfriskande för själen må jag säga

#9 Hahahaha

# 7 Jag har en lång ramsa innehållande både svenska & engelska svordomar så den funkar ju internationellt också

#9

Att svära med humor…

kan jag kanske acceptera, om ingen annan lyssnar!

Sisa 

Jag svär. Inte i varje mening men jag tycker att svordomar är ett bra sätt att ge tyngd åt vissa ord/påstående/tyckande. Jag tycker ändå att svordomar är en del av varje språk och speglar mycket.

Nu finns det ju de gamla vanliga svordomarna och sedan så har könsord som svordomar ökat och det är väl mindre trevligt men visst signalerar det något som i detta fallet är fel.

Både min man och jag har svurit inför sonen så han har varit van vid det men faktum är att han har ett mycket mer vårdat språk ,om man nu får kalla det så, än sina föräldrar så det är ju inte alltid barn tar efter.

#13 Jag tycker oxå att man ibland vill förstärka extra… som när man pratar om våld mot kvinnor eller andra extrema saker och då räcker inte det vanliga språket till tycker jag.

# 13 Nej, men svär man inte i varje mening utan när man vill betona eller så, blir det ju inte samma sak inför barnen tycker jag. Det är ju inte så att de går förskonade från svordomar från annat håll i livet heller. Sonens pappa har ett mycket ovårdat språk, en väldigt grov & vulgär tom osmaklig humor som min lille får lyssna på & det är inte så mycket jag kan göra åt saken mer än att inte låta likadant när han är hemma hos mig.

Jag tycker man kan förstärka

utan att ta till svordomar, eller…

Sisa

# 16 Inte alltid

Fast jag tycker inte alltid att det räcker för att visa avsky eller så. Ibland tycker jag att en svordom är helt på sin plats.

Funderade vidare på det här med att inte svära inför sina barn. Ska man inte vara sig själv?

När jag var liten så var svordomar strängeligen förbjudna hemma och som jag svor som tonåring. Alla "förträngda" ord poppade fram i varje mening.

Sedan ska man så klart vårda språket men jag tycker faktiskt att svordomar är en del av språket (om än en mycket liten del)

Sammanhanget är ju viktigt. Jag tycker att det finns "svordomsfria zoner". Bland dessa räknar jag; inför små barn, i alla fall under tonår. Sedan i såna här sammanhang som här på forum och när man skriver text i övrigt.

#20 Jo det har ju med den inbyggda "väluppfostrade person jag är" och på sådana här forum blir det mer annorlunda. Jag svär nog överhuvudtaget inte i skrift när jag tänker efter.

Fast det här med barnen…jag kan inte koppla om mig så…fast skulle jag säga något olämpligt så går det ju alltid att förklara för barn också.

Sen kanske det beror på hur man använder sina svordomar,

tycker Ni man ska säga

kärringjävel, hundjäveln, biljäveln, stoljäveln, eller….

däremot kan man säga

jäklar, jag slog mej på tummen eller den jädrans skruven sitter så hårt.

Det är skillnad på att svära och svära, och säg aldrig

gubbjävel då Era barn hör på…

Sisa

Jag skulle nog kunna säga biljäveln i vissa sammanhang. Sedan är det ju svårt att så här se orden på pränt, än att någon faktiskt uttalar dem i ett sammanhang med kanske glimten i ögat och alla nyanser man kan få med när man pratar.

Jag skulle vilja se den person som slår sig på tummen och säger -Jäklar, jag slog mig på tummen.

Haha, sådana sansade personer känner inte jag

Sisa..Måste säga i mot dig.."Barn gör inte som vi säger- Barn gör som vi gör!      "Det är en MYT..2

Det är något som någon har kommit på för att man skall tänka till.Ligger inget i det…

Mina barn gör inte som jag gör o det är nog inte många som kan säga att mina barn är en spegelbild av mig..Det är egna mäniskor som går sin egen väg..-Men språket har dom med sig…

Barn är väl både och… det gör som vi gör och lika ofta precis tvärtemot!!

#22 Håller med bumbleboo om att jag visst kan säga biljävel ibland, men då har den verkligen förtjänat det med! Att bara använda det som vardagsspråk gillar inte jag heller, det ska vara som förstärkning i de sammanhang det passar sig. Och nog har jag sagt gubbjävel eller jävla gubbe inför mina barn, om gubbar i bilar som kör som krattor eller värre så man nästan kör på dem eller tvärtom!

Ja ibland så kan jag göra det, men inte ofta.. Finns de som missbrukar svordomar som en ful ovana och det kan va riktigt jobbigt att höra på..

#24 Nja, jag håller nog inte med. Det finns många exempel på att barn lär genom att härma. Det sker ju med precis alla andra dägdjur så varför inte med oss?

Alla beteenden man har tas efter av barnen. Sedan kanhända att de i mognare ålder inser att det där är inget jag vill fortsätta med.

Rökning är ett mycket bra exempel. Det är svårt att hävda inför sina barn att man inte ska röka om man gör det själv, tillsynes obekymrat dessutom.

När jag blir väldigt upprörd eller slår mej då svär jag, det första för att förstärka och det andra för att det lindrar faktiskt att svära(vetevskapligt bevisat).

När jag läste om Fritz , som stängde in sin dotter t.ex då blev det en lång harang som slutade med att jag skulle kunna strypa gubbjäveln. Jag tycker det är svårt att visa vad man tycker  om man säger jädrans eller.. han borde skämmas..fy.

Även barn är olika individer. Jag har rökt i hela mitt liv och min man också men sonen har aldrig rökt.

Det går väl bra att hävda att det är oyttigt ändå. Pengar, hosta, lukten och behovet. Han känner till alla gånger vi försökt sluta och vad det har inneburit.

#28 Det är därför jag brukar säga att det är bättre att vänta med att yttra sig tills dess att känslorna svalnat. Annars är det lätt hänt att man svarar med känslorna istället för med förnuftet.

#29 Ja det är klart att det finns exempel där det inte blir som det där ordstävet säger, men det betyder inte att det på något vis är allmängiltigt. Som regel blir det tvärtom än för dig.

Det är samma sak med alkohol- Har man en lättsinnig attityd till alkohol som förälder, finns ingen anledning att förvänta att inte barnen också får den attityden.

Jag tror att "barn gör inte som man säger - de gör som man gör" är en mycket bra grundinställning. Att det inte är så alltid spelar ingen roll, det är ändå en bra grund.

Jag tror oxå att det ofta är så att barnen gör som man gör MEN jag tror oxå att barnen ganska ofta gör precis tväretmot som man gör. Det där med alkohol är ju en klassiker… jag vet inte hur många jag hört vittna om att deras föräldrar varit superstränga med alkohol och det gjorde att de var helt gränslösa själva och drack varje fest tills de spydde och inget kom ihåg. Medan de som haft mer moderata föräldrar fått ett betydligt mer avslappnat förhållande och inte alls känt samma behöv av att spränga alla gränser gång på gång.

Så jag tror att det är svårt att säga så rakt av. Jag tror mer att det handlar om vilken inställning du har till dina barns tankar och förmåga att ta kloka beslut. Är man en demokratisk familj är det betydligt större chanser att man får barn som själva tänker och beslutar hur de vill vara. Men är man en auktoritär familj där barnen bara ska lyda är risken betydlig större för att de absolut måste bryta mot alla regler, tabun och föräldrarnas sätt att vara förebilder.

#31 Självklart är det en bra grund

Men jag är övertygad om att barn oftast gör tvärtemot sina föräldrar i större utsträckning i viss ålder. Ett ganska naturligt sätt att visa att man är självständig.

Jag tror att svära kan ha samma effekt som att till exempel boxa på en sandsäck när man behöver bli av med aggressioner. Men visst kan man vänta till man är utom hörhåll om man har små barn.

#32 Jag håller med dig…

Jag svär…. när jag kör bil!

Kan bli vansinnig när folk gör vansinnesomkörningar och riskerar både sitt eget och andras liv bara för att komma fram. Så de svordomar min son hörde som liten, de lärde han sig när han åkte bil med mamma.

Men utanför bilen är jag en hyfsat lugn och sansad person

# 24 chik, jag tror att små barn lär mycket genom att härma vuxna. Däremot då det gäller de äldre barnen, kan man ju prata och förklara för dom. Och hoppas dom lärt sej, att man ska lyssna. Och att man har ett bra förhållande till sina barn.

Men kan man inte bli arg och förstärka, utan att ta till svordomar? Kanske är detta något man måste träna på, man kanske bara är så van att ta till svordomar? Man förstör ju språket då…

När jag kör bil och blir arg på andra bilförare brukar jag säga; Åh, vilka snören! Gissa om mina barn funderade vad jag menade, då dom var små! Nu säger dom själv samma sak, då dom kör bil.

Barn gör från början som Du gör, och den vanan tar dom med sej genom livet!

Det är jätteintressant att läsa era åsikter om detta…

Kram från Sisa.

#37 Jag förstår dina tankar men är inte svordomar faktiskt en del av språket?

Svordomar har alltid funnits men har skiftat genom tiden och svordomar finns i alla språk.

Jag tycker att frågan om barn gör som vi gör eller som vi säger är intressant men den förtjänar en egen tråd. Den här tråden handlar om svordomar

# 38

Beror på vilka svordomar,  Är t ex "Biljäveln" en del av språket?

Bilen, men inte Biljäveln. Bättre då att säga "Den jävla Bilen", då förstör man inte ordet Bilen. 

# 39 Håller med Dej Maggan, vi tar barnen i en annan tråd!

Sisa

#40 Nu är jag säkert tjatig Språket utvecklas och förändras ju hela tiden och det unika med svenskan är just att vi har förmågan att sätta samman ord.

Nu är väl kanske inte biljäveln det mest lysande exemplet men det gör att jag tycker om vårt språk.

Jag håller med #41 igen! Jag tycker att det är helt befogat att svära över biljäveln om den är en jävel just då! Däremot att använda det som vardagsuttryck är onödigt osm jag ser det.

Jag erkänner att jag kan svära ganska bra ibland.
Jag kan tex säga saker som : Fan också, jäkla skit osv.

Jag kan svära över bilen, cyklen. Men säger mycket sällan kärringj*vel, gubbj*vel och sånna saker. Då ska jag vara ordentligt arg.

En liten anekdot ur forntidens verklighet.

Jag var 18 år och skulle hjälpa till att lägga ny tjärpapp på ett ladugårdstak. Det var jag och några gubbar som förankrade med varsitt rep fäst i traktorn nedanför, kröp omkring på taket med tvåans penhammare och varsin ask pappspik.

Jag var lite ringrostig för jag slog mig på fingrarna hela tiden. Till slut brast det och jag slängde hammaren långt åt he _ _ _ _ te samtidigt som jag skrek -"det är nåt fel på den här jä _ _ a hamraren.

Gubbarna tittade upp och sedan tittade de på varandra medan ett stort flin smög upp i varenda ansikte, därefter bröt de ut i gapskratt så det ekade över hela Fyrsjön.

Den fick jag bjuda på, en sån felsägning kostar i en sån situation

Den var bra..

När jag är ute och det händer något så brukar jag svära på Spanska, då förstår inte så många vad jag säger.

Kom och tänka på vad som hände mej på centralen i Stockh.

Jag satt på en bänk och på bänken bredvid satt två spanjorer och spanade in tjejer. Den ene tyckte att det var ett bra tillfälle för att flörta med mej men den andre sa att jag såg ut som en skata. När jag tackade för den på spanska blev det fart på killarna må jag säga

Hahahah…den var bra Cristine. Jag hade velat se deras miner.

#44 Ibland får man bjuda på sig själv tyvärr

#45 Det skulle jag velat sett

#44 & 45 Hahahaha, vilka sköna historier!

Det kan vara tvärtom också. Jag på en playa i Costa Brava(för 40 år sedan) i minimal bikini och  färgat svart hår(skulle dansa spanska danser) och ett par lite längre bort..

Lite obekvämt för mannen stirrade mycket, så jag funderade på att byta plats då jag hör kvinnan ryta "tittar du ditåt en gång till så tar jag flyget hem i kväll" på svenska. Då kliver jag upp och säger "det behövs inte för nu ska jag gå till arbetet". Stackars kvinna..hon blev blodröd i ansiktet.

Hahahaha

Ja jag hade många tyskar i min butik under den minimala tid jag hade den. Och det var märkbart att de inte hade koll på att många svenskar läser tyska i skolan för de kunde verkligen häva ur sig saker i tron att jag inte begrep ett smack! Jag brukade bara titta på dem med ett snett leende och ett lyft ögonbryn…