Jisses Toyan du skrämde upp oss.

Nej..de går över var och en för sej jag tror inte ens de ser varandra.

Så tokigt det blev

Jaha var det så du menade. Jag blev nästan orolig att du tänkte ta någon i hampan och "knalla över" med.

Jag har aldrig tänkt på det ur någon annan synvinkel än att det blir fler som får ta emot ett fruktansvärt besked. Traumat för var och en i den föregående händelsekedjan förändras inte, inte heller ändras något för de efterlevande, de sörjer förstås i första hand "sin" egen anhöriga.

Jag vet att du inte pratar om just det, men jag har inte din övertygelse. Jag kan känna stor vånda över sånt här, särskilt om jag tänker mig in i hur det måste vara tiden före, men …

#1 Inte meningen alls, jag är faktiskt extra glad idag då jag fått besked om att jag får förlängt på jobbet till årets slut. Jippii..

Ja nu kan man skratta åt eländet. Grattis till förlängningen.

Ja det måste vara hemskt att upptäcka att man är på väg att dö,många gjorde väl det andra inte. Det är svårt att tänka sig in i situatiopen.

Toya..Grattis till förlägningen.

Jag tror för min del, att när olyckan är på gång.Så spelas nog livet upp för dom flästa..-Nu krogla jag till det.

Jag tror att man vet att dett här kommer inte o gå bra.O dom sekunderna som blir.Hinner man nog täncka mycket-dom längsta som man har..

Hoppas att någon för står mitt luddiga svar…

Det är ju ingen som med säkerhet kan säga hur det är eller blir när vi dör men det finns mycket att läsa om detta. I de böcker jag läst som berört ämnet så finns det ingenstans jag läst att andarna haft sällskap av någon annan som gått över samtidigt.

Det verkar som om var och en har varsin ljustunnel att färdas i och där möts man av en nära avliden släkting och sin guide.

En vän till min familj var med om en bilolycka där det var väldigt nära att han inte skulle återvända till jordelivet. Han berättade att han kom in i en ljustunnel, där färdades han framåt och tillmötes kom hans pappa. Pappan sade till min vän att han var glad att de fick träffas men det var inte tid för honom att vara där ännu, så han sa till min vän att vända tillbaka till sin fru och barn.

Till slut vände han om men mycket motvilligt för han kände en sådan värme och kärlek och längtan att få vara kvar där han var.

Tur att där är Gunilla som förklarar så bra, just så är det har jag fått lära mej.

Det finns en väldigt intressant artikelserie om döden inne på andlig utveckling iFokus för den om vill läsa mycket mera.

ja.Tack Gunilla Du kan formulera dig….

#11 Tack Chik!

Jag tror nog att döden är en personlig upplevelse…

Har ni läst om en Taxi/Tuk-Tuk föraren i Thailand? Hände efter tsunami.

 Han såg 10 pasaserade komma in i bilen, men bara en som gick ut vid stranden. Killen blev så rätt att han slutade köra taxi. Buddistmunkar kallades på plats att rensa bort andarna. Att..man kan undra….vad #0 undrar.

Pirkkolino.

Ursäkta. Jag skrev fel. Menade ..rädd…förstås.

Hej alla goa medlemmar som ännu är vakna!

Tack för alla svar och tack för er omtanke, inte var det meningen att skrämma någon med min lite tokiga formulering och klantighet.

#8 Gunilla jag är helt inne på din linje och detta att man kan få återvända om det inte är dags ännu att lämna det jordiska tror jag på.

Nu är jag ju trots mina 60 plus i bland som ett barn, jag måste bara fråga.."varför då och varför vet han/hon eller dom inte det?"

Nästa gång jag funderar över något ska jag uttrycka mig lite klarare.

Är glad att man kan få komma och prata och fråga om ditt och datt här.

Nu önskar jag er alla en god natts sömn och en jättefin dag. Nu har det ju hunnit bli den 2 juli redan.

Kram på er.

Toyan

#16 Det var därför att det bara var en rubrik och ingen text innunder, som gjorde oss skärrade! Det ordnade sig och det är huvudsaken!

Kram!