En katt tänker; De ger mej mat utan att jag behöver anstränga mej, Jag måste vara en Gud…

En hund tänker; De ger mej mat utan att jag behöver anstränga mej, de måste vara Gudar…

Hahahaha, detta måste jag visa mannen omgående…

nja

jag e tveksam. De är lite för bra på att skaffa sig uppmärksamhet…

Den var bra Maggan

En av mina låg också på tangenterna i morse men inte alls så graciöst.

Varför man har katt? för att slippa gå ut med hunden.

Har du Katt så har du ett lejon.

Katter är livet för mig! Skulle aldrig kunna skaffa hund men dom är fina djur oxå!

Tur att jag slipper välja mellan katt eller hund för det skulle vara svårt… jag "behöver" både katterna och hunden.

Har både hund och katter… Skulle inte vilja vara utan någon av dem. Den mest uppmärksamhetskrävande är dock min äldsta katthona… en mycket självcentrerad domina som är inteligent nog att vippa upp spaken på köksvattenkranen där hon dricker. Hon öppnar även ytterdörren med att hoppa på handtaget. Ställer sig framför Tv:n och jamar frenetiskt om maten är slut…

Jag har också både katt och hund. Passar mig jättebra!

Har både hund och katt, fast är nog mer hundmänniska. En av mina hundar (har 3 och alla är boxer) är smartare än smart (för att vara hund). Han kan öppna allt. Ibland sitter han och tittar på när man gör någonting och så gör han likadant…….ja, det är sant. Han är jättedryg. De andra två hundarna kan man lätt stänga in i ett rum genom att luta en grind mot dörrhålet. De skulle inte komma på idéen att testa om det går att flytta den. Lillpojken däremot kommer på hur man öppnar låset på grinden. Helt sanslös är han.

Bägge tikarna tar aldrig en enda sak och biter sönder…….förutsatt att inte lillpojken helt sonika hämtar något kul för då är det fritt fram att bita sönder vad det nu är han hämtar .

Han öppnar tunnan där de har maten. Ett plastlock som man sätter fast. De andra två vet inte alls hur man gör och de har ändå några år på nacken. Lillpojken funderade ut det på ett litet kick. Han tar helt enkelt till undertänderna och hakar fast och så vips så är locket av.

När han vill ha mat säger han till genom att ta matskålen och slå med den så det skallrar om det. Lika om det är tomt i vattenskålen.

Så smart är inte ens katterna våra.

#11 Låter som du har haft tur och fått en jättehärlig kompis. Va mycket kul bus du kan lära honom.

Håller inte med på alla punkter, men kul att man kan skoja med det ändå.. Jag har både hund och katt som jag trivs mkt bra med.. Djur är något som alltid funnits och kommer finnas med mig så länge jag lever..

Jag har haft både hund och katt, samtidigt också. Numera har jag två katter.

Det är enklare med katter och svårare att ha hund när vi arbetar borta hela dagarna.

Sista hunden hade min man med sig på jobbet så då var det ju inga problem.

Sedan har jag nog blivit mer och mer kattmänniska p.g.a min egen bekvämlighet och för att katter är så kloka, beundransvärda och hemlighetsfulla…

Vi kan ej skaffa hund heller pga allergi men katt tål vi,konstigt alltså! Sen så är min sambo hundrädd till tusan oxå så det är svårt men han försöker vänja sig mer o mer vid hundar..

#0 Jättebra ,stämmer på alla punkter. tror jag…

.     

Fast även om allt som sägs i #0 stämmer - är de ändå underbara!

I do not concur, som det skulle heta på engelska, det vill säga, jag håller inte med Kicki Marjala att skillnaderna är så stora.

Exempelvis har jag haft en katt som både slickade mig i ansiktet när jag sov och som dreglade nånting förfärligt när hon kom igång med "trampet" många katter hänfaller åt när de är förnöjda. En del katter skaffar sig favoritställen att sträcka klorna på trots alla för ändamålet avsedda klösdon.

För mig finns lockande och intressanta karaktärsdrag både hos katter och hundar,. Det enda jag skulle kunna se som riktigt stor skillnad i att ha katt jämfört med att ha hund, är att katten sköter sig själv i mångt och mycket, medan hunden är beroende av sin flockledare på ett mycket mer krävande sätt.

Det är ju därför jag kan ha katt, men inte hund.

#18 jo visst är hundar jättefina de också… fördelen är att en katt behöver man inte promenera med och så skäller de inte…

Nu har ni nog missat poängen här…….en del i alla fall. Med hunden får man motion, man är tvungen att gå ut i ur och skur .

#20. Men katter jamar…..och oj vad de kan jama. I alla fall en av mina katter. Hon pratar i ett och inte i någon viskande ton precis. För att inte tala om hon spottat ut p-pillret (vilket hon är expert på) då kan vi snacka om skrikjama……hela nätterna igenom . Då är mina tre hundars försynta skällande ingenting i jämförelse.

Fördelen med hund är ju också att man inte har dem överallt. Kattskrällena kliver ju runt precis som de vill. Sitter man vid datorn så har man dem klivande på tangentbordet och framför skärmen. Läser man en bok så ska de kliva på boken och gärna lägga sig där också. Hundarna ligger åtminstone på golvet (eller möjligen i soffan). Sen har jag alltid undrat över hur en katt kan ta så stor plats i sängen, fast den är så liten .

#21 Den hund vi hade gick två steg fram och ett bak, det blev kallt att gå ut med honom och frysa…

Jag promenerar gärna när jag själv vill och i min takt…

#22 Hundar kan man uppfostra… Min vägrade gå i början… Det finns bot för allt… en katt däremot är obönhörligt sin egen chef, i bästa fall ögontjänare…

Ja jag måste allt hålla med er hundägare eftersom jag är en själv :-) Det finns båda för och nackdelar med att ha hund och/eller katt, så det så :-)

Oavsett art eller ras är de alla individer… Vissa älskvärda och andra…

#23 Fast det där med att man kan uppfostra hundar…Jag har ju haft två taxar och det var ingen lätt historia. Taxen är ganska lik katten till personligheten. Enveten, nyckfull och totalt ignorerande om det inte passar.

Mmmm ang hundar gäller det att vara en ledare… Jag får alltid kommentarer som att jag alltid har sån tur med mina hundar…

Det är inte tur!!! Bulldogar är sååå tjuriga… Många förstår inte att de gör massor av fel. De handlar utifrån det goda hjärtat och med kärlek utan att förstå att vad som är kärlek för ett barn och för en valp inte är samma sak…

Älskar Cesar Milan, han förklarar detta så bra och hans Tv-program visar så tydligt att den tjurigaste hund kan fås till att göra allt, bara man vet hur man ska göra och vad man gör för fel…

Tveksamt om man kan bli "ledare" till en tax, haha

#28 min erfarenhet av taxar:

taxar gör det taxar vill… man får utrusta sig med en stor portion humor.

Det är sällan man ser en tax som inte går i koppel. (förutom på jakt vill säga)

Det finns en dikt/ramsa som jag bara kommer i håg slutet på.

"Kommer kallad, men ej strax,

ty född till slav är ingen tax."

Hm, tror ju inte att jägare verkligen vill ha ett odresserbart djur. Därför inbillar jag mig att taxen går att hålla ordning på också. Kanske vore det annorlunda om den fick göra det den är bra på, dvs jaga tillsammans med en bra flockledare? Däremot tror jag att det är få taxindivider som skulle bli bra i bruksgrenen lydnad.

Jag är hundmänniska och tycker katter är fina djur också, men de passar inte riktigt mig för jag förstår dem inte. Dock brukar kompisars katter gilla mig, lägger sig i knät och spinner (det låter sååå mysigt).

Vår hund är oftast helt tyst, dreglar inte och går fint i koppel, det sista är det viktigaste framförallt när jag har en så pass stor hund som vi har. Olater som juckande mot ben är också en uppfostringsfråga vi verkar ha klarat av, vi har inte sett tendenser till det. Däremot stryker han sig mot oss när han vill ha uppmärksamhet. Nu när han blivit äldre leker han bara med de leksaker han fått som leksaker.

Av någon anledning verkar det vara många kattägare som inte tycker om hundar, medan en hel del hundägare har även katt eller i alla fall tycker om katter. Undrar hur det kommer sig? Skämtlistor om hundar v/s katter har jag sett förr, men jag tror aldrig jag sett det till hundens favör?

#22. Ja, men det är ju det jag säger……..har man hund så är man så tvungen att gå ut på promenad……flera gånger om dagen……även om man vill eller inte. Med andra ord, man kan inte hoppa över motionen även om man vill .

#27. Har du bulldog? Vilken i så fall? De är, oavsett, så härliga. Jag har ju boxer, men funderar på en fralla längre fram. Säger folk att du har tur med dina hundar……..ha ha, de skulle bara veta hur mycket tid, energi, tålamod och humor det krävs. Boxern är också en envis ras som slår klackarna i taket av glädje var och varannan sekund. Saker och ting har en förmåga att gå in genom ena örat och ut genom det andra . Ja, Cesar Milan är duktig vilket tyvärr många inte förstår. Men man kan klart och tydligt se på varenda hund som kommer i hans närhet vilken pondus han har.

#31. Inte heller jag har haft problem med "juckande" hundar. Inte ens dräglande sådana fast jag nästan alltid haft boxer.

#32

ja Caesar har sån pondus så mina jyckar vågar inte ens säga pip när han är på TVn. De sitter bara som tända ljus och tittar på programmen - annars skäller de ALLTID när det hundar på TV!

Ceasar har ju blivit något av en guru i hundvärlden men jag är inte så säker på att jag tycker allt han gör är så bra. Kan inte sätta fingret på det men det är lite för bra för att vara trovärdigt ibland…

#34. Jag känner en tjej som tränar hundar. Hon tar sig även an hundar med problem. Hon är helt suverän och arbetar ungefär som Ceasar. Hon har pondus och behöver aldrig någonsin ta ton eller visa irritation. Hundarna bara vet att hon är den självklare ledaren. Självklart finns det de som testar gränsen, och de blir snart varse var gränsen går utan att hon höjer rösten, sliter i kopplet eller något sådant. Hon visar istället, precis som Cesar, med sitt kroppsspråk och det fungerar.

Det är en fröjd att se för ingen hund far någonsin illa eller viker sig av rädsla. Det är ju ändå rätt viktigt att man hanterar en hund som en hund och inte människa. De förstår inte vårat språk och intar inte vi ledarskapet så gör hunden det och det är oftast då problemen uppstår. Hundarna i flock rangordnar sig per automatik, lite gruffande och testande av gränser, men rangordningen är fort undanstökad och var och en vet sin plats och kan sedan hålla sig sams och vara lugna. Hundar som bor med oss och inte rangordnar sig utan slåss mest hela tiden vet inte vad de ska göra eftersom vi själva inte intagit ledarrollen och de således inte har någon ledare som de ser upp till.

Denna kvinna kan få vilken problemhund som helst att fungera i vardagen. Det har jag sett med egna ögon och jag kan garantera att det är trovärdigt även om det kan verka vara lite för bra. Hon pratar helt enkelt deras språk och de förstår henne.

Har själv varit dit med en av mina boxrar, inte så mycket för att träna honom utan mer för att träna mig själv i ledarskapsrollen. Det är helt sanslöst vad bra det går att använda sig av sitt kroppsspråk och ta till liknande metoder som hundarna har sins emellan. Nu behöver jag bara låta lite (inte ens forma ett ord) för att hundarna ska reagera. Istället för att rösten går upp i falsett när man blir irriterad eller rädd (som vid hundslagsmål t ex) behöver jag bara harkla mig i princip.

Han pratar i energier Cesar och jag håller med honom. Det handlar inte om hårdhänthet och disciplin utan om att sända ut rätt energi (budskap) till hunden. En mjukare och lugnare metod att visa sitt ledarskap på finns inte.

Jag tror på Cesar och hans sätt att fungera bland hundar. Tycker det är så självklart det han säger att det är hos oss det brister när hunden inte fungerar i vardagen. Det är vi som förmedlar fel signaler och gör hunden osäker.

Ja det verkar ju finnas två "skolor" i hundvärlden. Den ena som jag kallar gammalmodig, där man gapar och härjar och den andra "moderna" där man gör som Caesar. jag köper hans metoder rakt av. De ser bra mycket mera sympatiska ut, än till exempel den där kvinnan på TV som ryter åt hundarna och kastar påsar med tomma pet-flaskor efter dem!

#36. Usch då. Det programet har jag missat…….tack och lov. Kasta påsar med toma pet-flaskor i……ja, jösses. Nej, hunden och en själv ska ha roligt när man tränar, annars är det ju lika med noll.

Det var i det här Gokväll i SVT. en kväll i veckan, så hade den en hundexpert som hjälpte folk med problemhundar. Jag minns inte vad hon heter.

#36 Ja… såg ett annat skräckexempel där de satte elhalsband på hunden. Den fick sedan en stöt varje gång den uppvisade oönskat betéende… Visst, den slutade… Men den var klart traumatiserad - var livrädd för ytterdörren istället för att skälla när någon kom…

Man blir så arg när man ser sådant…

Håller med dig Blombukett… Det krävs så mycket jobb, tid, energi, tålamod och kunskap för att få "drömhunden." Men när allt faller på plats och saker och ting börjar fungera är det värt all möda… Det finns inga hopplösa hundar eller raser - allt hänger på ägaren… Detta är trist att medge…

Jag har misslyckats med en hund som jag fick omplacera… Han började morra och visa tänderna åt min son när han började krypa och jag hade allt annat än tid, med tre små barn, att vara pedagogisk hundtränare… Så i frustrationen och rädslan över vad som kunde hända gjorde jag nog alla fel man kan göra… Inte kul att medge… Men hade jag gjort rätt så…

Cesar Milans bok finns på svenska "Cesar och hans hundar" för den som är intresserad. Det är faktiskt aldrig försent att ändra ett oönskat beteende hos hunden! De flesta hundägare älskar sin hund och vill väl - men ibland blir det faktiskt fel!

#39. Ja, den boken har jag. Har inte hunnit läsa den än ordentligt, men det ska bli nu till semestern hade jag tänkt.

#40 Han kommer ut med en ny i höst! Ser fram emot att läsa även den!

#41. Vad bra. Det ser jag fram emot.

#34 Jag får hålla med dig att det ibland känns som det är för bra för att vara sant med Cesar Milan. Vid ett par tillfällen har han använt eldosa i handen för att "lägga ner" hunden. Det är ingen metod jag själv skulle vilja använda.

Man får plocka de bitar som man tror på och anpassa träningen efter hunden. Det är ju individer som reagerar olika. Det som fungerar på den ena hunden går inte alls med nästa.

#39 Jag tycker att du gjorde helt rätt som omplacerade din hund när den visade humör mot din son, du ska inte se det som ett misslyckande!! Hunden vi tog hand om för ett år betedde sig exat så. Han blev jättestressad över småbarnen i familjen och mådde inte bra alls. Men hos oss "gamlingar" får han all uppmärksamhet och är lugn o trygg igen. Han kräver mycket mer träning och stimulans än man hinner med som småbarnsförälder. De hälsar på honom ofta och är glada att han trivs och vi älskar honom över allt annat.

#36 Ja… såg ett annat skräckexempel där de satte elhalsband på hunden. Den fick sedan en stöt varje gång den uppvisade oönskat betéende… Visst, den slutade… Men den var klart traumatiserad - var livrädd för ytterdörren istället för att skälla när någon kom

EVERKAW..O alla ni andra.Jag har inte läst så mycket här.

Men stycket här åvan..Hur kan man komma på så himla galna saker.

Jag mår så dåligt på att folk skall ha den lätaste vägen.O inte fattar att det är levande varelse.

Tänk om dom uppfostra sig själva lika bra..

Sen har djurplågeriet ökat.-Det är inte för att vi har tidningar o tv.Utan för att vi tror det är slit o släng varor. F______n säger jag bara.

          Upprörd!!Ledsen övermänskligheten…..

#44 Nä jag fattar inte heller hur folk är funtade… man ska inte skrämma en hund till lydnad… Ingen hund är farligare än en rädd hund… De allra flesta olyckor som tolkas vara från aggressiva hundar bottnar igentligen i att det är en ytterst stressad och rädd hund bakom dådet…

En trygg hund är en snäll hund.

#43 Ja, min hund som jag omplacerade fick det jättebra hos två pensionärer som inte hade småbarn eller små barnbarn. Synd att inte fler försöker omplacera… Många tar bort hunden i onödan, för ibland kan ett miljöombyte räcka!