Om att stå för vad jag känner...
Det är inte alltid så lätt att säga saker rent ut… då kan man uppfattas som damen jag beskrev från 50-årsfesten - hon som rätt ut säger saker som "jag hatar… ".
Ska försöka beskriva en situation, få se om jag kan hålla tråden…
Vi har blivit bjudna till min kusin och hans särbo till kusinens gård till midsommar. Det är från början min mormors gård och det finns en lång historia bakåt… kusinen fick köpa gården utan att vi andra kusiner tillfrågades, han har stött bort alla från släkten med sitt sätt att vara… osv mycket mera… han har inte skött gården utan den har förfallit och vi blir ledsna bara vi ser den. Nu har kusin fått en ny särbo (i raddan av ca 20… ) och hon vill hjälpa honom att rehabilitera sig i släkten (till saken hör att kusinen nyligen fått diagnosen histerionisk personlighetsstörning - till diagnosen hör att han är både mycket trevlig - utan djup - och blir mycket otrevlig för att han inte kan hantera många vanliga situtaioner).
Till saken hör också att det finns en liten stuga bakom kusinens gård som numera ägs av mina söner (återkommer i en annan tråd om sönerna, den ena har sagt upp bekantskapen med mig pga arvet från min mamma, det är mycket komplicerat detta).
I den stugan har jag tillbringat många somrar och gör det gärna i fortsättningen. i midsommar bor i den stugan sönerna, och i en ny liten stuga sönernas far med sambo, därför är jag inte välkommen dit.
Vi är alltså inbjudna till kusin med särbo. Jag har pratat en hel del i telefon med särbon också träffat henne. Jag har väldigt svårt för henne av någon anledning. Jag upplever henne som en "barsk supermorsa", för övrigt kan jag inte sätta ord på vad det är… ja, hon är en som kan allt… uppfattar jag (jag vet att kusinens syster en annan kvinnlig bekant har svårt för särbon men ken inte sätt ord på det, men det finns mycket att berätta runt detta).
Jag har tackat nej till midsommar. Sagt att vi kommer helgen efter när vi kan bo i stugan. Att då kan vi ha med oss kattern (särbon har hundar och det blir då inte möjligt att ta med kattena). Har sagt att vi tycker att det är skönt att kunna sköta oss själva, för det är vi vana att göra däruppe (har aldrig blivit bjudna ens på kaffe av kusinen, det ingår i diagnosen att vara snål i stort och smått både mot sig själv och andra).
Särbon vill inte acceptera mitt nej. Tar illa upp förstår jag. Jag tycker att jag har bra argument, eller är jag för otydlig - inte kan jag väl säga - nej jag har svårt för dig jag villl inte umgås! Då blir det ju jättesvårt att komma dit åven om vi bor i egen stuga en liten bit därifrån…
Fy så svårt…
Ja, det går att skriva mycket mer om detta men jag bara kände att jag måste skriva lite. Det har under många år varit svårt att umgås med kusin och hans diagnos förklarar mycket av hans beteende men ändå är han lika svår att umgås med - och jag undrar också vad särbon får ut av att syssla med att rehabilitera honom - för det gör hon, vi har pratat om det.
Huvva…
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Får jag säga min mening så tycker jag att du ska undvika att åka dit alls för du kommer bara att må dåligt av visiten. Låt inte särbon bestämma, hon kommer bara att ta av din energi och du har ju ingen skyldighet gentemot henne.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
#1 Bra att du säger din mening. Det är det jag vill höra!
Till saken hör att jag vill åka till platsen - jag har en stor del av mitt hjärta där - men vill slippa särbon och kusinen… så mycket som möjligt och mer sköta mig själv iaf - för visst tar det energi!
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Läs det du skrivit så vet du hur du ska göra.
Men om du behöver stöd så tycker jag också som Cristine
Vad ska du dit att göra? Det låter mer jobbigt än roligt.
Dessutom… De som ska ha förklarningar till döddagar på grund av ett nej… De är inte riktiga vänner. Den typen av vänner som är något att ha, de tar ett nej utan att tjafsa kring huruvida dina skäl duger. Man ska inte ens behöva ha skäl. Man ska kunna bara säga att tyvärr så kan vi inte då.
Åk inte alls - det där låter som en megaenergitjuv…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
Så särbon är inte där helgen efter? Åk dit då i så fall och bara bit ihop och låt bli att förklara.
Som evrekaw säger behöver man inte förklara sitt nej, man har rätt att säga nej utan någon som helst förklaring. Det kan kännas jobbigt men är en bra övning i att säga nej, bara säg nej och inget mer.
Annars håller jag med de andra… även om du älskar platsen är den fylld av negativitet pga vad den nu innehåller och det är väl den sorgliga sanningen. Så låt bli att åka dit!
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Jag kan bara hålla med de andra här, du kommer inte att må bra av att åka dit så varför göra det för människor som kanske inte skulle ge dig den ansträngningen tillbaka ?
Kramar
Amor Vincit Omnia
![[GunillaF]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
HÅLLER HELT OCH FULLT MED OVANSTÅENDE SKRIBENTER!
Det är riktigt som ni säger att det borde räcka med ett nej. Jag ska öva mig på det…
Det är svårt att avstå eftersom platsen är så speciell - jag tror att jag behöver öva mig på att i tanken börja släppa den här platsen. MIn kvinnliga kusin som "hör till platsen" känner även hon att platsen är värdefull men jag tror att hon kanske har kommit längre i att släppa… det är svårt att släppa något som detta. Lugnet i skogen, vattnets brus… det går inte att förklara…
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Platsen är speciell, men inte människorna som befinner sig där just på midsommar. Platsen försvinner inte och du ska om jag får råda åka dit när det känns härligt och bra. Inte när man vet att det vankas konflikter eller andra otrevligheter för då kanske platsen inte längre får vara så speciell, kanske åker du då därifrån med dåliga minnen och vill sen inte tillbaka.
Kramar
Amor Vincit Omnia
bara en helt annan tanke,jag har hört att hundrädda med sitt ..avståndstagande .."lockar" till sig hundar,som undrar vad som är fatt o vill bli ..vänner
inget jämförelse i övrigt,vet/fattar de inte varför ni håller er undan,anstränger de sig kanske extra för att nu ska komma dit ? (eller under deras kontroll?)
vänner kan man välja,familj får man. ibland är de lagom knasiga,men finns där för o med dig ..,är de bara förfärliga har du ingen skyldighet att respektera dem,det är förunnatr de respektabla.
dvs.även familjemedlemmar kan man behöva säga Nej till,både för sig egen skull..och kanske deras..
eller ha Tydliga regler för,Tex: du är välkommen när du är nykter.
sedan behöver inte det vara hugget i sten för evig tid ..
!
*kramen*
penke
Tack för bra funderingar och kramar!
Ja, jag undrar lite varför det är så viktigt att vi kommer… men kanske ingår i kusins rehabilitering…
Jag har alltid trivts så bra på platsen - det känns som om jag har behov av att komma dit någon gång om året för att få andas lite… när jag kommer dit vill jag inte åka hem "bara stanna en dag till och en till… "
Tar gärna emot fler funderingar om ni har!
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Starta ny diskussion