Vi hade roligare tror jag för tempot var lungt vi hade inga krav, de som hade släkt på landet fick vara där och hjälpa till lite. Barn och gammla var mer ihop, då hade de tid för barn och barnbarn. Vi hade stor fantasi och underhöll oss själva hela dagen, många gånger visste de inte var vi höll hus.

 Nu sitter många barn trots ledighet framför datorn med sina spel.Gör de inte det så frågar de vad de kan göra.Andra behöver hoppmattor och hembassänger för att ha roligt. Nu vet ju inte jag hur Svenska barn överlag lever sommaren utan bara några få jag sett.

Vi hade absolut roligare det tror jag med! Man var ute och lekte jämt, från morgon till kväll. Bara in om och åt, och sen iväg igen. Solbrända med plåster på knäna.

Jag tror att man bara kommer ihåg det som var bra känns som det alltid var fint väder t.ex. så var det nog inte, de som har sommarlov idag har inte vårt liv att jämföra med så de tycker nog att de har de lika bra när deras fantasi har snyggat till vad de upplevt.

Eller???

Jo jag kommer då ihåg regndagarna, vi var ute och hade lika kul,då kurade vi i tältet som vi hade  i skogsgläntan och berättade spökhistorier,blåste det så lekte vi i den gemensamma farstun.

Jag minns de dagar som bonden i granngården höll på med slåttanna. Jag brukade skynda mig dit för att få åka på hölasset draget av hästen. Fikapausarna vid en höhässja var så mysiga. Hemgjord saft och limpsmörgås.

Cykelturerna till simskolan.

Drygt fyra km på grusvägen för att bada och lära sig simma i det 13 -14 gradiga älvvattnet. Men vi frös inte! Saft och bullar i ryggsäcken. Oh vad gott det smakade efter simskolan.

När det regnade brukade vi få leka i bondens hölada. Oj vad man kunde hoppa ner i höet och gömma sig.

Jag tror också att det lugna tempot förr och alla lekarna som nu tycks vara utdöda, gjorde att det var roligare förr.

Det enda jag känner igen i mina barns lekar är att hoppa twistband och spela kula, men de spelar inte som jag minns det. Inga pyramider, ingen grop, ingen rand, ingen långkrock. Brännboll spelar de på skolan, men ubba, halli hallå, land och rike, räven i hönsgården, vippa, burken med flera lekar vet de inte vad det är.

Jag har försökt lära dem, men de flesta lekar tycks gå för långsamt, för de orkar bara en kort stund.

Jag minns en gång när mina klagade och klagade att de inte hade nåååågonting att göra. Jag hittade på det ena efter det andra men ingenting va kul.

Så sa jag att de kunde gå ner i skogen och göra djur av kottar och pinnar och leka bondgård.

Oj…vilka ögon de tittade på mig med. Ungefär som om nu har morsan blivit riktigt knäpp. Så sa han som var fyra: Mamma det finns  djur i plast så varför ska vi göra av kottar när vi kan köpa på affären.

#6 Halli hallå känner jag igen!! Har för mig att vi kastade en boll över ett litet hus på vår lekplats och då skrek man halli hallå. Men vad gick det ut på?… det har jag glömt

#8 Medan bollen rörde sig och den som kastat den rakt upp i luften försökte fånga den igen, skulle man springa så långt man kunde. När kastaren fick tag i bollen och ropade stopp måste alla stanna.

Därefter skulle kastaren försöka träffa någon med bollen, vanligen den som inte hunnit så långt.

Träffades denne fick hon/han stå och göra ett nytt "halli-hallå"-kast och alla fick springa på nytt.

Missade kastaren fick man springa igen tills bollen åter var i kastarens hand och hon/han ropade stopp så att ett nytt försök att träffa någon kunde göras.

Man måste stå stilla när kastaren hade bollen, men man fich röra kroppen utan att flytta fötterna, så man kunde "orma" sig runt bollen när den kom emot en.

Oftast lektes leken inom något begränsat område så att man inte kom orimligt långt bort när man sprang. Vi brukade vistas inom staketet som omgärdade lekplatsen på gården.

#8 Tack för förklaringen! Ha ha det väcks många minnen när man tänker på alla lekar man lekte som barn. Vi lekte ofta pilgömme. Då kunde alla vara med, även de mindre barnen. Där jag växte upp var vi väldigt många barn i blandade åldrar och de äldre såg efter de yngre.

Vi lekte ofta "ubba", endera med cykel eller på fot. Det är kull fast istället för en boll som rullar i evigheter använder man en "ubba"  (ihoprullad tidning) och kullar med. Cykelubba kunde omfatta jakter på flera km.

Land & rike utfördes på sand. Man hade varsin pinne och med den ritade man ett "rike" runt sig så långt man nådde utan att flytta fötterna. Sedan skule man med pinnens hjälp kapa land av sina motspelare.

"Vippa" eller "pimsa pinne" går ut på att man har varsin pinne och sedan lägger man en annan pinne över en grop i sanden. Med hjälp av den egna pinnen ska man sedan sprätta iväg pinnen som ligger över gropen så långt man kan.

Jag tror att ungarna numera också kommer att minnas sina somrar som roliga. Det går liksom inte att jämföra. Vi TROR att vi hade det så mycket bättre och roligare men de har sin egen verklighet nu och vet inget om våra gamla somrar.

Det som är mest tragiskt tycker jag som bor i Göteborg är att det finns många förortsungar som ofta är invandrarbarn som inte ens har varit vid havet trots att spårvagnen går ända till Saltholmen. Där har vi ett stort ansvar i samhället. Att skapa en jämställd integration.

#12 Fast någon skillnad är det för jag kan inte minnas att jag någonsin sa till mina föräldrar -"jag har ingenting att göra". Det hör man varenda barn säga minst ett halvdussin gånger varje dag, särskilt om man förbjudit dem att sitta framför TV och/eller dator hela dagen.

# 13 Barn av idag är inte vana att använda sin fantasi de får allting färdig tänkt. Man kanske får hjälpa dem med ideér. Min dotter var ganska tråkig med att leka när hon var liten hade dålig fantasi. Lekte inte mycket med sina saker heller, men en sommar byggde hon och en kompis varsin häst av en pinne och en strumpa typ en käpphäst och den hade de jätte roligt med, en längre tid till någon slarvade bort den (typ jag). Den liknade ju ingenting den söta hästen

Nog har det ändrats alltid, det måste det väl göra i takt med att samhället och vi som vuxna förändras. Men att ungar inte sa -vad ska vi göra, håller jag verkligen inte med om Vi hade absolut sådana dagar när vi bara gnällde och andra som vi bara lekte och lekte… precis som mina ungar! Däremot så finns det ju ett nästan sjukligt utbud av aktiviteter som fotbollsläger, ridläger, badland, sommarland och andra ordnade aktiviteter och givetvis påverkas ungarna av det.

Men mina ungar har aldrig haft problem med att leka, de är ute i stort sett jämt och håller igång (ja, nu är ju två av dem nästan vuxna… men de är ute och håller igång ändå… med annat ). Visserligen har de studsmatta men den får ju tjänstgöra som samlingsplats och lekunderlag till alla sorters lekar. Däremot kan det vara knepigt med kompisar, för att leka ensam är inte lika kul som att leka med andra.

Mina barn hade nästan inga leksaker alls, utan de var ute hela dagarna. Både jag och barnen fick en riktig schock när vi kom hem till Sverige och tittade in i ett barns sovrum, min son trodde det var en leksaksfabrik. Själv hade han inget med sej från utlandet förutom några vidos.