Stefan Gerhardsson i "Stefan och Krister" och Bengt Källqvist som har "Cirkus Maximum" gick i paralellklass med mig på högstadiet.

Gick förbi några kändisar när vi var i Rom. Jag och dottern lyckades traska rätt igen en grupp med filmkamror och poliser. Utan att tänka oss för.

Marcus Gårdbäck, vi kan väl kalla honom kändis här. Var en liten finurlig gosse på dagiset som jag arbetade på.

Har mött fler men glömt det nu

Det är märkligt det där med kändisar…

För många år sen mötte jag en man på stan som jag tyckte mig känna på nåt vis, som nån bekant jag inte sett på länge eller nåt, men kunde inte komma på vem det var. Han hejade glatt när vi passerade varandra och jag hejade tillbaka och grubblade resten av dagen på vem det var.

Senare på kvällen när jag satt hemma kom jag på vem "min gamle bekante" var: Bosse Parnevik!  Man ser dom så ofta på tv så det blir som en inprogrammering i hjärnan på nåt sätt precis som att man känner dom!

Jag träffade ofta Tommy Körberg, Killarna i "The Shanes" t ex när jag växte upp i Stockholm under 60-talet och början av 70-talet. Lennart Grahn sångaren bodde i samma uppgång som vi.

Varför träffade jag dessa människor? Jo, för att min farmor var ansvarig för en inspelningsstudio och jag fick ofta vara där som barn.

Men det är "gamla" kändisar förstås! Räknas dem? Fniss!

Fniss. JAg är visst inte ensam. Kom på att jag glatt hälsade på dåvarande ärkebiskopen när jag tittade på Uppsala domkyrka. Han såg lite förvåanad ut men hälsade glatt tillbaka.

#3

Alla kändisar räknas - även de gamla

Jag tror att det är ett vanligt problem när man ser ett "bekant" ansikte så hajar man till - är det här nån man borde hälsa på?

Det kanske är nån man träffat på ett föräldramöte i skolan eller hon som sitter i kassan på ICA… förmodligen är kändisar vana vid det.

Nu kommer jag plötsligt ihåg mitt livs första "kändisträff". Det var Staffan Westerberg som hade nån grej för barn i nåt Folkets Hus uppe i Lappland på 60-talet. Det var innan han blev berömd för att ha förstört våra barndomar med sina hemska barnprogram… som jag minns var han inte särkilt kul då heller…

Jag bodde i Göteborg under 80-talets första hälft och där gick jag på vux och läste företagsekonomi. En dag var jag på Avenyn med min sambo och så mötte vi Eva-Britt Strandberg på trottoaren.

Jag fick hjärnsläpp totalt, jag kände förstås igen henne , men kunde inte placera henne, så jag klappade henne på axeln och sa tjena i tron att hon var en klasskamrat. Hon svarade "tjena" tillbaka och log åt mig.

Min sambo undrade förstås hur jag kände henne på för sätt och då trillade poletten ner.

En annan gång stod jag i Bågjägareförbundets monter på Jakt- och Vildmarksmässan i Sollentuna och instruerade folk i att skjuta jaktbåge på en liten bana vi fått avsatt där.

Plötsligt kom en av kompisarna fram och sa -"kan du ta hand om den här killen, han är amerikan och jag är så dålig på engelska?". Visst sa jag och vände mig om och såg att det var Morgan Freeman. Han var jätteglad åt att han fick instruktion av någon som kan prata bra amerikansk engelska och så frågade han om han inte kunde få skjuta några pilar extra för att det var så kul. Han fick 12 pilar istället för 4 för sin femma.

Jag har ju träffat många eftersom jag jobbat,som artist, men det är ju en hel massa artister och sångare som säkerligen inte ni känner. Av internationella artister så känner jag många som kom till puben som jag chefade över några år i Madrid. Den hette Mantoni(ägarna Manolo och Antonio)och låg på Plaza de Olavide. Den var på ropet då och alla som var något kom dit.Jag var tvungen att gå klädd i afton klänning och gå till frissan vareviga dag.*pust*. Där lärde jag känna de stora Italienska stjärnornaSofia Loren, Gina Lollbrigida och Claudia Cardinale som var lika vackra som på foton jag sett i tidningarna

David Bowie Paul Simon som skrev en låt tillsamman med en Spansk sångare, Queen som kom med Montserrat Caballe(operasångerska) de sjöng tillsammans på olympiaden i Barcelona har jag för mej. Mitt minne börjar tackla…

Tina turner var där, Cleent Eastwood som spelade in filmer i Almeria, Eddie Constantin som liknade ytan på mars, han var otroligt ärrig efter sina vattkoppor. Men tjejerna tyckte det var så manligt så de sprang alla efter honom.Vittorio de Sica kände jag från en fest i Italien, det var roligt se honom i Madrid.Det är många fler men jag kommer inte ihåg dem just nu.Jo ,Marcello Mastroianni och den franska stjärnan Jeanne Moreau. Tati som gjorde roliga filmer men var inte ett dugg rolig privat. Simone Signoret,mycket charm! Jag stannar upp här för jag kommer inte ihåg namnen på dem, det var ju en massa amerikanska skådespelare där som sedan skulle till Almeria som var meckat.Där såg jag Brigitte Bardot mellan vagnarna men pratade aldrig med henne Sean Connery var också där..han drack upp mitt vin. Han tog fel glas.

Jo jo jag bad ju om om det - Jean Connery hade gärna fått ta hela flaskan av mig

men vad var du för slags artist Cristine? vad gjorde du? berätta gärna

Det är roligt det där med kändisar… jag menar att vi tycker att åhh, jag har sett… så därför skojar jag om att - Å - jag har varit på samma toalett som Bengt Westeberg! Jo, det var i Sunne och jag gick på herrarnas toa för det var så lång kö till damernas. Mötte Susanne Lanefeldt i en korridor på spa i Sunne, kommer också på att jag badat i samma pool som Lasse Holm i Loka Brunn. I Hallsberg har jag träffat Lars Ulvenstam och pratat med honom på en föreläsning…

Och så har jag träffat Lassie… det är ju när man träffat någon som har anknytning till en kändis… och vi bor granne med en Lassie. Vår grannne är son till sportjournalisten Agne Jälevik… han som varit på TV-sporten i många år…

Jag tycker väl inte att det där med kändisar är särskilt upphetsande egentligen och att bara se någon som är kändis bryr jag mig inte om, men det kan ju vara kul med dråpligheter eller andra skojsamma kontakter med folk som man tror att man känner, men egentligen bara känner igen någonstans ifrån.

Ja just det - jag tror det var Aftonbladet som hade en hörna sm hette "Jag mötte Lassie". Där kunde folk  skriva in och berätta om sina möten med kändisar - eller deras kusiner

Mitt livs allra första kändismöte var på NK i Stockholm 1972. Det var Tosse Magnusson . gift med prinsessan Christina - kungens syster

Jag har mött och haft att göra med några "kändisar.

Jag har varit med och stått på scen under samma kväll som Doug Sahm, Wendel Atkins, Örjan Englund, Lizette Pålsson, Jerry Williams….

Det är som så att jag tillhörde en show/westerngrupp för länge sedan och vi hade en stor westernhelg här där jag bor, varje sommar, och där brukade vi uppträda med sång och dans. Jag var även med och hjälpte till i största allmänhet med artister och dylikt så jag har träffat jättemånga countryartister.

Men jag har också varit bordsdam åt politikern Bengt Westerberg vid en tillställning för en massa herrans år sedan. Om nu det är nåt att skryta med!

Oj vad många du träffat Cristine!!!

Jag har bara åkt hiss på Grand hotell med John Travolta och fått en röd ros av Rickard Wolf - förmodligen för att jag satt på mitten längst fram när han sjöng om Kärlekens röda ros…

Lillbabs målade mina tånaglar - hennes syster låg på samma rum som mig på sjukhuset. Hon hade tänkt muntra upp sin syster. Gissa om jag blev förvånad när hon frågade vilken färg jag ville ha på tårna!!!

Sedan var Olle, från fråga Olle på mitt arbete och hade en sex och samlevnads eftermiddag med eleverna…

Jag dansade. Först klassiskt för det var vad jag lärt mej men det var inte så lätt att ta sej fram på det så jag fick ta klasser i mer moderna saker,jag började på en teater i Valencia,,gjorde ett par egna nummer  men ägaren lurade mej att hoppa in i baletten också då en tjej brutit benet  och de inte kunde göra om danserna. Där fick jag lära mej spansk dans bl.a Jota Aragones som är en väldigt svår folkdans, pasodoble och lättare variant utav Flamenco, som jag fick lära mej senare. Jag började sedan söka arbete på andra ställen och fick rådet att ta mej till Madrid.Där pratade jag mej till flera arbeten efter att jag övat in några moderna danser med en känd dansare + att jag lärde mej dansa sydamerikanskt med maraccas i skorna,och det var Lord Chevalier, animatör från filmen Orfeo Negro som lärde upp mej. Jag arbetade också extra som modell och var med på en massa sydamerikanska skivomslag. Mest med en sångare som hette Baldomero Leon. Sedan blev det Flamenco med en annan känd dansare..så jag hade en ganska varierad reportuar. Jag jobbade också i tv med Georg Green i hans program. Reste mycket då jag var min egen manager och tog jobb iflera intressanta länder som Afrika och Sydamerika bl.a där jag óckså gjorde reklamfilmer.

Jag har aldrig gått på bio( jo två ggr) så jag är ingen kändisfantast..och när man själv jobbat som sådan så är det ju vardagsmat. Det är ju vanligt folk det också. Man hejar och pratar om dittan och dattan som folk gör mest.

Aha - jösses vilket spännanade liv du har haft Cristine (det har du förståss redan hört till leda). Var det en bild från din tid som flamencodansare som du visade för ett tag sedan?

Japp

Ja jag måste erkänna att jag blev väldigt trött på det livet och jag slängde de mesta av kläderna jag uppträdde i och alla kändisfoton(min mamma lyckades rädda något av det) och för en månad sedan kastade jag resten. Jag vill se frammåt inte bakåt. Det är klart att skulle någon dyka upp här så skulle jag ta väl hand om dem, men sannolikheten är lika med noll

Okej. Du ser förvisso mycket svensk ut (har du inte varit Lucia också?)  men du bör ha varit spanjorska i nåt tidigare liv

Har aldrig varit lucia Maggan och jag ser inte ett dugg Svensk ut, pappas familj var valoner ocxh pappa såg väldigt sydländsk ut och jag blev lik honom. Pappa sitter på vänstra sidan, han är nr 2

Det där med vallon i släkten är rätt kul. Jag hade aldrig hört talas om att vi skulle ha just det, så hittar jag det på mammas sida. Ingen på den sidan som jag kommer ihåg är mörka eller brunögda. De är blonda och blåögda hela bunten.

Det vallonska blodet är ju rätt uppblandat om man tänker på att de kom hit under 1600-talet. Många av dem återvände till hemlandet och en del blev kvar. En siffra jag läst någonstans är att ca 900 individer blev kvar i Sverige.

aha där ser man - men på dem bilder jag har sett av dig så tycker jag att du ser så svensk och blond ut :-)

Men svenska vallonsläkter kan ha blonda inslag, åtminstone här i Sverige blir ju det svenskblonda inblandat titt som tätt. Jag har ett vallonskt efternamn, min släkt kom hit på 1700-talet. Min ena bror är svartmuskig, men jag var nästan vitblond som barn och så även vår lillebror. Min syster är också blond.

Jag har varit väldigt blond när jag var barn senare blev det lite mörkare Jag var riktigt avundsjuk på min bror som blev lång med cendrefärgat hår och BLÅ ögon Med flytten till sydligare länder blev jag väldigt blond på grund av solen särskilt när jag klippte det kort kort. Här på fotot är jag blond men inte alls så vitt som det syns på fotot, det är nog för att solen ligger på skulle jag tro, eller om det beror på kameran.Här med särbon, jag är i 7.e månaden.

Ja det är så olika,och det finns ju ljusa personer i Belgien(vikingarna har väl varit där också) men pappa hade 4 bröder och bara en blev lite ljusare som mamman.

#24. Så snygg du var på fotot…..jösses.

#24 Vilken snygging!

#26 Jaa, och still going strong… Hon ville ha en middagsdejt med min man som faller för mogna blondiner med rörligt intellekt (vad han nu skulle med mig till som är mörk…)

Ska jag tillåta detta tror du…

Cristine jag har alltid haft stor respekt för dig som människa men nu nrä jag läser att du träffat Sean Conner bl.a så är du min hjälte !

Vilket liv, vilka upplevelser. Så härligt och vad glad jag är för din skull att du har detta i ditt bagage, fär det är väl ett ganska kul bagage att bära omkring i livet ?

Kändisar för mig: Suttit vid samma bord på en bar & druckit öl med hela bandet Infinite Mass, sett Ingvar Oldsberg på stationen i Stockholm, blivit knuffad av Danne Malmers son en gång i S-holm ( & då kom pappa klart och bad om ursäkt), snubblat över Rickard Wolf på Knutpunkten i stan, kramat Peter Jöback, blivit knockad av en väska tillhörande en förvirrad Marcus Schenkenberg, dansat hela natten med Peter Siepen…ja det var väl lite i alla fall och allt helt svenskt…inga Hollywood kändisar här int

Jag har tydligen fått en del smällar av kändisar ser jag när jag själv läser…tur jag inte blev sångerska ändå kanske

Wow! Jag är impad av era kändismöten :-)

#29 Peter Siepen!!! Nu blir jag ruskigt avundsjuk!!!

# 31 Behöver du inte vara, en härlig men mycket osäker person som skulle ringa upp men aldrig gjorde det..eller jo han ringde 2 gånger men inte mer…

# 28 *Fniss* du kan vara helt lugn, nu är jag så gammal så jag orkar inte flörta ens. Jo kanske… om han bjuder på en Famous Grose.

# 29 Oj då Madde han var knappt känd på den tiden!

Filmat i Almeria(Spanien)

Jag skulle gärna ta en öl med Infinte Mass och krama Peter Jöback jag tycker dom är lika spännade som Hollywoddstjärnorna.

Peter Siepen såg jag och min särbo på Gammla stan komma cyklandes i skotsk kilt. Senare satt vi på samma bar.

Ingvar Oldsberg är jättemysig och hans kompanjon ännu mer…kommer inte ihåg hans namn.

Björn Hellberg?

Oh my God…Clintan också…jag bara vet inte var jag ska bli av här i min fåtölj….Impad til max

Jaa, tack tack! En mycket intressant man och kunnig.

#37 Ja det är läskigt hur han kan rabbla tennishistoria som den värsta Rainman

Jag tycker han kan rabbla det mesta, på många olika områden.

Nu kom jag på en som jag tyckte mycket om, han var ödmjuk, omtänksam och rolig, det var Steve McQueen. Han spelade in delar av filmen Papillon i Fuenterrabia nära San Sebastian.

#39 Jovisst är Björn Hellberg duktig, men man vet ju inte hur mycket som är "preparerat" när han går igång i "PÅ Spåret" till exempel.

Nej men i så fall hade han ett väldigt bra minne,,gastronomen nådde honom inte ens till skosulorna