Jag känner ingen som gjort könsbyte och jag tror knappt jag känner någon som känner någon som gjort könsbyte - så min erfarenhet är lika med noll på det området.
Tanken på könsbyte känns för mig konstigt och riktigt riktigt udda. Det är svårt att förstå hur man kan känna sig så vilsen i sin egen kropp att man vill ändra på den.
Därmed inte sagt att jag har något emot könsbyte eller någon som bytt kön. För mig spelar det inte någon roll om det skulle vara på det viset med någon person jag lär känna i framtiden. Vad personen heter eller vad h*n har för kön är irrelevant, det är det som finns inuti som är viktigt. Bara h*n är glad och nöjd med sitt val så har jag inga invändningar!
För att förtydliga mig lite, så skulel jag dock inte kunna ha något sexuellt förhållande med något annat än en man (yeee, jag höll på att skriva det fula k-ordet *blink*). Troligen skulle jag ha svårt för en kvinna som opererats till man om jag visste det i förväg, eller om han är något feminin.
Jag är också så inskränkt att jag inte skulle klara av om min man av någon outgrundlig anledning skulle vilja göra om sig till kvinna. Jag är alldeles för egoistisk för det, jag vill ha honom som han är. Ingen ny väninna ur min gamla man, inte!

Om någon känner att h_n har fått alldeles fel kön så är det upp till henne/honom om ett könsbyte är nödvändigt. Jag har inget emot det.

Jag har inget emot det heller. Måste vara en fruktansvärd känsla att leva i fel kropp! Det är fantastiskt att det går att genomföra, till lycka för alla som behöver det.

En väninna i Spanien fick en son som redan som litet barn visade tydliga tecken på feminitet; de köpte pojleksaker från det att han var riktigt liten men han rörde dem aldrig.Vid fem års ålder såg han ut som den vackraste lilla flicka man kan tänka sej och hans kön var inte riktigt utvecklat.Då lekte han med dockor. Jag tappade kontakten när jag flyttade hem, men jag vet att läkaren tyckte att ett könsbyte skulle vara optimalt, men hur det blev sedan vet jag ju inte.

Könsbyte.. ja det ät upp till var o en. Så länge dom inte försöker påverka mig. Utan gör det ifrån vad dom tycker..Har lite svårt att skriva vad jag menar..

Men könsbyte - ja.

..min fantasi räcker inte..till :- /

jag tycker det är ..overkill/storsläggan..

det "enda" som ändras är ju hur du kissar,stående eller sittandes,+ att du blir infertil.

En del har ju skrivit här på Livskvalitet,hur de gör .."manssaker" trots de är kvinnor eller män som gör "kvinnliga sysslor",det jag menar är att det är klart färre ..könsbegränsningar idag,vad som är manligt o kvinnligt är vagare i det civila samhället,kvinnor kan faktiskt ha långbyxor utomhus,jobba som ..vad nu ett manligt yrke är,och män arbetar inom "kvinnliga" yrken,våra beteenden är ju oxå mer ..könsöverskridande (det är oxå "mode" o tidsbundet,tex. på slutet av 1800-talet var det högsta mode för män att gråta,iofs var det inte bland "pöbeln" utan bland mäniskor som räknades..)

Vi är inte låsta inom vårat födda kön,

hmm,menar inte att "vi" behöver ..förställa oss .."fjolligt",utan vi kan vara mäniskor i första hand,istället för en stereotyp könsroll.

¿ är jag unik eller blind ?

penke

/som inte har funderat på det skulle kännas att klämma på egna .. C-kupor,emellanåt finns de inom räckhåll ändå :- )

Penke…Det får jag låv att säga var bra skrivit…

#6 Hm… jag håller nog inte med där… varken om att det inte skulle göra någon skillnad eller vi är fria i våra roller oavsett kön. Men det är ju jag det

Jag tycker könsbyte är ok det finns ju de som födds med två kön vad är de då? De finns ju faktiskt skillnader på män och kvinner deras sätt att prata och tänka t.ex. Annars är väl mycket saker vi gör rollspel. Transvestiter tycker jag är mycket mer kvinnliga och fjolliga än de flesta kvinnor jag har mött

Jag tycker det är underbart för dessa människor att möjligheten finns. jag har sett en del TV.program och jag tvivlar inte på att deras livkvalitet förbättrats flera 100% genom könsnbytet.

varför detta problem uppstår och hur vi "blir" våra kön är en intressant diskussion som jag tror att även de lärda tvistar om fortfarande.

 Jag tror inte att det är så himla enkelt att det enda som skiljer könen åt är här vi ser ut - jag tror det finns mer…

Jag är rätt övertygad om att det finns fler saker än utseende som skapar kön eller genus. Att det hör ihop med våra normer är jag där emot helt säker på är fel!

Helt ok för min del. Att säga att det inte finns någon som är inlåst i sin egen kropp förstår jag inte. Om det nu finns de som säger sig känna att de är instängda i fel kropp så är det väl på det viset. Vi som inte känner så kan ju inte säga att det inte existerar, för då sätter vi oss över andras känslor……känslor som vi inte riktigt förstår.

Hur jag skulle känna, agera och tycka själv om min sambo ville byta kön vet jag inte. Kan ju bara tänka mig hur det skulle vara eftersom jag själv aldrig ställts inför detta. Jag tror i alla fall att jag skulle stanna kvar, för det är ju ändå personen jag älskar och en gång föll för och det bör ju vara det viktigaste.

Känslan av att vilja vara man fast man är född kvinna och tvärtom tror jag inte är något som lätt går att förändra endast genom att man kan få gå i långbyxor, eller måla sig. Den biten finns ju hos transvesiten och är en helt annan sak.

Såg ett program på TV där angående forskning i just detta och även i homosexualitet. Den forskningen sa att de trodde något gick "snett" redan i fosterstadiet. Man blev helt enkelt felprogramerad och även om man då fick en mans kropp så var man kvinna egentligen och tvärtom. Tål att fundera över.

Den som upplever sig vara född i fel kropp, att ha fått "fel" kön… Självklart ska den personen kunna göra en operation om detta innebär att personen i fråga blir lycklig!

Jag tycker däremot inte att detta ska göras på barn bara för att de ser mer ut som en kille eller tjej - eller leker mer som den ena eller andra könet… Detta är ett beslut en vuxen människa ska göra ang. sig själv.

Sedan undrar jag… Varför ska inte killar få leka med dockor? Jag var allt annat än tjejig… Jag byggde trädkojor, lådbilar… Kort sagt, jag lekte hellre med killarna - tyckte dockor och barbies var sååå tråkigt…

Jag vill bara tillägga, att man får ta hela paketet med ett könsbyte o inte bara lite.. Som den kvinnan som fick behålla ägg o livmoder.det tycker jag är O etiskt.

Om en människa känner att den så gärna vill så ska den naturligtvis göra det. Jag tycker det är starkt gjort och att ta ett sådant beslut det gör man nog bara om man är absolut övertygad

#14

jag undviker att tycka åt andra, särskilt när det gäller områden som jag inte vet något om…

på vilket sätt menar du att det är oetsikt att behålla den barnalstrande förmågan i detta fallet?

Det här har denna person gjort för sin egen skull och det "drabbar" ju ingen annan.

Min tanke är att om man är flicka o har kommit i fel krop.Vill ha en mans kropp.Då tycker jag att man ta bort allt som har med en kvinna att göra. Inte spara så att man kan bli gravid..Det tycker jag är oetiskt..En graviditet är väl något av det kvinligaste som fins. Det är min åsikt.

jag undviker att tycka åt andra, särskilt när det gäller områden som jag inte vet något om..

Maggan vad menar du med denna mening.? Jag tycker inte jag tycker för andra.

#17. Fast då kan man ju tänka så här också, vilket jag vet en man som gjort. Han har alltså bytt kön…..nästan…..ännu så länge har han valt att ha kvar de "ädlare" delarna. Inte för sin egen skull utan för sin flickvän, som troget har stannat kvar vid hans sida genom hela alltet.

det finns flera svåra beslut och operationer som måste göras för en kvinna som vill bli man..

att ta bort livmoder och hela köret är också en mycket stor operation med alla risker som medföljer det. varför göra mer än man behöver och riskera liv och hälsa i onödan?

varför amputera en människas förmåga att få barn. Kvinna som blir man kan ju aldrig bli pappa eller hur?

Kvinna som man, är nu mer Pappa.Graviditeten gick bra.Går att Googla på. O hon-han tituleras Pappa.

Men detta är ett känsligt ämne.

o jag blir så arg på mig själv som aldrig kan vakta min tunga…

Ursäkta om det är någon som har blivit lidande.Lena

ta det lugnt chik, man kan väl ha olika åsikter i en diskussion utan att nån ska behöva be om ursäkt.

Det är meningen att var och en ska ge sin åsikt Chik!

#7 Tack 

#8 ..det gör visst en viss skilnad om det hänger en snopp där,eller inte :- )

men,snäppet ..det jag menar är att vi ÄR friare idag,i våra könsroller,långbyxor var/är ett exempel,det var något otänkbart för inte alls SÅ länge sedan.dvs, att en kvinna bar dem,omvänt var det otroligt skrattretande i "gamla filmer",en ..man i klänning.

den delen har vi (ihuvudsak) bakom oss,det som är viktigare idag är att vi har friare val,om yrken,hur vi väljer att leva våra liv,naturligtvis finns det vissa begränsningar,dels av ekonomiska,dels av hänsyn/omtanke o "normala" fysiska begränsningar,tex. alla kan inte bli fotbollsproffs eller schack-mästare.

över det kan du själv välja intressen/hobbyer,vem du vill vara,

där är du inte inpiskad i nå´n "genusfÅlla"

Jag tycker det är viktigare o intressantare att vara *mäniska* i första hand,inte behöva gå till en kirurg för man vill passa in på väv eller mek-kursen..

jag skulle vilja veta _varför_ mer än om att ska vara en .."rättighet till kniven",vill förstå mer av tänket bakom ..

..joo,en vinkling till.jag kan ju vara missnöjd med min kropp,känna mig instäng i denna,när jag egentligen är lång o tjusig,muskulös o inte-gent,klok o vacker..nu får..tvingas jag hanka mig fram i detta usla liv… :- /

penke

Det måste stå var och en fritt att bestämma över sin kropp och alla bör ha chansen att må bra och vara lycklig…

#20. Jösses nej, inte ska du vakta din tunga heller . Det är väl ändå  meningen att man ska få säga sin egen åsikt och alla har vi ju inte samma sådana…….och tur är väl det. Bara bra att man får läsa om olika perspektiv på saker och ting.

Rätten till att skaffa barn tycker inte jag är könsbundet… Jag förstår om man ser till att kunna få barn även om man genomgår en könsoperation… Längtan efter ett barn och förmågan till att ta hand om det sitter väl inte i könet?

Däremot kryllar det av människor som skaffar barn som inte alls är lämpliga föräldrar…

Jag tror det är ett farligt område att diskutera vilka som ska få skaffa barn och inte… Vem avgör vem som blir en bra förälder - och utifrån vilka grunder, normer och värderingar?

Jag tycker att det är helt okej om det handlar om att man är född i fel kropp. Det finns ju enhel massa märkliga avarter med blandningar av kvinna och man som ordnats på artificiell väg, sånt gillar jag inte.

Sedan finns ju ytterligare en variant av problem där barnet föds med båda könen och föräldrarna måste ta ett beslut vad deras barn egentligen är. Det är inte alltid ett kromosomtest ger ledning heller och sådana öden är svåra att klara. Det fanns ett sådant barn på neonatal när vårt första barn låg där.

#27

Vad jag har förstått så gör man inte så i sverige. Man låter barnen växa upp och sedan får de själva bestämma vad de vill vara.

Det är ett dilema för föräldrarna när ett sådant barn föds, jag tyckte så synd om min väninna för de fanns så många cyniska och oförstående personer som hon stötte på.

Jag tänker nog ändå att det måste vara bäst att vänta till barnet själv är gammalt nog att förstå och ta del i beslutet angående könstillhörighet…

Jo kanske är det så i de flesta fall, men det här barnet var inte rätt skapt och det fanns problem med hur saker och ting såg ut där nere. Bland annat kunde barnet inte kissa ordentligt, urinröret kom ut i ändtarmen. Jag har för mig att hon genetiskt var flicka, så jag tror de fixade till så att hon blev det när de ändå var tvungna att operera.

Jag har absolut inget som helst emot om männsikor känner att de trivs bättre som kvinna fast fast de fötts i en mans kropp eller vice versa. Och jag blir inte attraherad av kön, utan personen så för min del spelar det verkligen ingen roll. (Lever med en man idag men är bi).

Bara man vet själv vad man är och tycker om och trivs med sig själv, det är huvudsaken och inte något andra behöver lägga sig i.

Finns en taxichaffis här i stan som föddes som man, men är kvinna idag. Hon bor här i närheten av mig förresten. Har barn också och vad jag vet fungerar allt jättebra, även fast pappa blev mamma nummer 2.

Finns en helt underbar film om detta förresten, har ni sett Ma vie en rose?

#32 Det är en fantastisk film! Väldigt söt och väldigt sorglig. Rekommenderas varmt!